Egen el till alla

Snart kommer en grön revolution. Solpanelen Kurt från ett känt möbelföretag gör succé på taken, hemmen blir klimatsmarta, politiker utmanar kraftbolagens vinstiver och kommuner slåss om att vara grönast. En fullt realistisk dröm, om man ska tro Petter Rönnborg.

Han vänder sig om vid skrivbordet och har tur, solljuset lyser på hustaken.
– Det är bara att titta ut genom fönstret här. Vi ser ju hur många tak som helst, säger Petter Rönnborg, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Göteborg.
I tanken är han redan i en inte särdeles avlägsen framtid, när solpanelerna har fått sitt genombrott. Genom fönstret på Handelshögskolans sjunde våning föreställer han sig mörka paneler på vart och vartannat tak. Och som för att visa hur vanliga och lätthanterliga de kan bli skapar han den påhittade solpanelen Kurt, lanserad av Ikea, en blivande klassiker.

"Vi är så vana vid att energiproduktion sker långt borta"

Väldigt många av oss blir i denna vision elproducenter. Man skulle kunna tala om en grön revolution i småskalighet. Även kommunala energibolag utmanar traditionell elproduktion, exempelvis kärnkraft, genom att producera förnyelsebar el.

Hushållen läser i framtiden enkelt av hur mycket el de förbrukar och hur mycket de själva skapar. När solen lyser på taken, tänker de efter hand allt mer reflexmässigt: Slå på tvätt- eller diskmaskinen för nu producerar vi en massa el.
Solen kan både ge elektricitet och värme, via solceller respektive solfångare.
– Vi är så vana vid att energiproduktion sker långt borta, av sig självt. Vi slår på ljuset och så lyser det, säger Petter Rönnborg.

Men om elproduktion flyttar in i hemmen tror han att el kan gå från att vara en lågintressant produkt till en högintressant. Människor kan tydligt påverka sin elräkning, rent av göra en vinst på sin elproduktion, och samtidigt ta ansvar för miljön.
Petter Rönnborg hade solceller på sin förra segelbåt. Han vet att panelerna fungerar, även när himlen inte är klarblå. Tekniken finns där, det handlar mer om samhällets vilja att låta den slå igenom, hävdar han.
– Någon måste våga sätta ner foten och bryta ny mark.
Studier, som han refererar till, visar att solkraft kan vara konkurrenskraftig med 80 procent av den etablerade elproduktionen i södra Europa redan om tio år. För hela Europa dröjer det kanske ytterligare en lika lång tidsperiod.

Är det möjligt att ställa om så att det blir 100 procent grön el i Sverige?
– Absolut.
Kan vi göra det på 50 år?
– O, ja. Det är jag helt övertygad om. Vi kan göra jättemycket på 20 år, men för att prata om en total övergång till förnybar el är det nog mer realistiskt att se det på 50 års sikt. Och jag hoppas väldigt mycket på solkraften.

"I min vision om ett hållbart samhälle är kärnkraften avvecklad"
 

Vad är det som måste hända om samhället ska bli mer hållbart, framför allt då ur energisynpunkt?
– Vi måste balansera marknadskrafterna. Vi måste fylla marknadskrafterna med något mer än bara jakten på avkastning. Vi måste föra in andra dimensioner än avkastning i det marknadsekonomiska systemet.

I Petter Rönnborgs vision om ett hållbart samhälle är kärnkraften avvecklad. Elen kommer huvudsakligen från vatten-, sol- och vindkraft. Politikerna tar ett större ansvar, driver på utvecklingen mot förnyelsebar energi, tillsammans med företagen. De stora kraftbolagens marknadsandelar krymper, kanske även deras vinstmarginaler.
Han ser också enorma möjligheter att effektivisera energianvändningen.

När elmarknaden i Sverige avreglerades i mitten på 1990-talet, satte politikerna, enligt Petter Rönnborg, för stor tilltro till marknaden. Politikerna blev alltför passiva. Det är dags för politikerna att kliva ner från läktaren och axla sitt ansvar, anser han.

2009 stack Petter Rönnborg ut hakan genom att i sin doktorsavhandling lyfta fram brister i avregleringen. Ur konsumentens perspektiv har den blivit en flopp, hävdade han.
Kritiken kvarstår.
– I varje fall är intentionen att stärka konsumentens ställning på elmarknaden totalt misslyckad. Det spelar ingen roll om jag byter elbolag, prisskillnaden är så försvinnande liten, säger han.
Elpriserna har stigit, tvärtemot vad det var tänkt.

I avhandlingen visade han också att kraftbolagen ofta använder en retorik kring framtida investeringar där det låter som om kalkylerna är säkra. I själva verket grundar sig många investeringsbeslut på osäkra faktorer som tolkningar av politiska signaler och försök att blicka in i framtiden, hävdar han, och av kraftproducenternas vilja att behålla sin starka ställning.

Petter Rönnborg är övertygad om att en omställning till hållbar el och viktiga energieffektiviseringar skulle försenas avsevärt om kraftbolagen bygger nya kärnkraftverk.
– Att ersätta de befintliga reaktorerna med nya stänger ute alternativa teknologier för en väldigt lång tid. Det tror jag att vi kan vara ganska säkra på. Då riskeras exempelvis solpanelen Kurt, säger han.

Petter Rönnborg har varit kärnkraftsmotståndare så länge han kan minnas. Han bar en gul mössa med loggan ”Atomkraft? Nej tack” i samband med folkomröstningen 1980. Då gick han i fyran.
Idag är han inte längre lika orolig för en kärnkraftsolycka. Hans oro gäller snarare smutsig brytning av uran och vad som ska hända med det uttjänta kärnbränslet.
Han frågar retoriskt:
– Hur säkerställer vi att informationen om vad vi stoppar ner i marken överlever till kommande generationer i hundratusen år?

Avregleringen av elmarknaden är genomförd. Han tror inte att det går att vrida klockan tillbaka. Och avregleringen är inte alls bara av ondo, påpekar han. Numera har vi fått ett pris på el som speglar resursåtgången. Om elen är dyr påskyndar det effektiviseringar, resonerar Petter Rönnborg.

Men att låta enbart marknadens logik styra en så viktig del av samhället som energiförsörjningen kan leda utvecklingen fel, menar han.
– El är inte vilken produkt som helst. Elen är grunden för hela det moderna samhället.
Han drar en parallell till järnvägen.
– Vi ser att marknadsmodellen som sådan inte alltid levererar de lösningar som utlovas. Det är inte alltid guld och gröna skogar bara för att vi avreglerar och släpper in konkurrens.

"Osäkerheten är stor. Vad vet vi till exempel om framtidens värderingar?"
 

Petter Rönnborg uppmanar till försiktighet och ödmjukhet, när det ska avregleras och göras kalkyler om framtiden. Osäkerheten är stor. Vad vet vi till exempel om framtidens värderingar?
Han försöker besvara sin egen fråga, när han säger:
– Vad kommer framtidens generationer att säga om vår enorma konsumtion av en så värdefull resurs som olja som vi har eldat upp på 100–150 år? Man kan tänka sig att de kommer att vara lite kritiska mot detta.

Petter Rönnborg anser att politikerna bör stödja produktion av förnyelsebar energi. Det kan handla om ekonomiskt stöd, eller andra typer av styrmedel. Inga nya sätt att producera el, vare sig det har handlat om vatten- eller kärnkraft, har tillkommit utan statliga stöd av olika slag, påpekar han.
Inom EU finns ett enormt behov av investeringar i elproduktion de kommande 20 åren. Enligt de EU-prognoser som Petter Rönnborg har läst handlar det om i storleksordningen 1 000 miljarder euro. Investeringarna krävs för klara ett förmodat ökat elbehov, för att ersätta gamla anläggningar och för att växla över till produktion av grön el.
Som en röd tråd genom Petter Rönnborgs vision om ett hållbart samhälle löper tron på småskalighet och behovet av att balansera särintressen.

I det goda samhället, eller den goda staden, måste människor inkluderas, inte stängas ute, resonerar han och kommer fram till att om ett samhälle ska vara hållbart måste även sociala frågor lyftas in, inte bara miljö och ekonomi.

Tankarna är också centrala i den förstudie som han och andra forskare, tillsammans med företrädare för företag och offentliga organ, för närvarande arbetar med som en del i forskningsprojektet Mistra Urban Futures. Projektets övergripande tema är hållbar stadsutveckling.
Ämnet är stort, det berör många ämnesområden.
– Vi gör ett försök att tackla frågor som människan har brottats med sedan Aristoteles, konstaterar Petter Rönnborg.

Text Björn Carlsson
Foto Johan Wingborg

Artikeln har tidigare varit publicerad i GUspegeln nr 1/2011