I tusentals år har människan ägnat sig åt djurskötsel för att skaffa mat. Idag är det en välutvecklad megaindustri. Fiskodling däremot, har bara ett par decennier på nacken som kommersiell näring. Därmed finns det också stora kunskapsluckor att fylla. Det är en forskningsgrupp på Göteborgs universitet nu fullt sysselsatt med.
Debatten kring fiskodling har stundtals varit hätsk de senaste åren. Ska vi eller ska vi inte odla fisk? Är det bra eller dåligt för miljön och vilka konsekvenser får det för traditionellt fiske?
Å ena sidan hävdar motståndarna att fiskodling är ett slöseri med resurser, och att den dessutom är förbunden med negativa miljökonsekvenser som till exempel övergödning. Å den andra sidan hävdar anhängarna att fiskodlingar är enda sättet att på ett hållbart sätt hålla uppe det man kallar en ”nyttig konsumtion av fisk” – då oftast ställd i relation till den höga köttkonsumtionen. De menar att fiskodlingen är baktalad och orättvist kritiserad.
En del av förklaringarna till konflikten finns antagligen i just det faktum att vi talar om en industri som, jämfört med många andra, är förhållandevis outvecklad och där kunskapsläget är dåligt.
För att överbrygga en del av dessa kunskapsluckor, så har EU-kommissionen anslagit pengar för ett fyraårigt forskningsprojekt som ska ge en ökad förståelse för den odlade fiskens villkor. Projektet går under namnet Lifecycle och leds från Göteborgs universitet, av professor Thrandur Björnsson.
Han berättar att man fick uppdraget i hård konkurrens med ett antal andra forskningskonsortier och säger att en av hemligheterna bakom det var att han var tidigt ute med sin projektplanering. Redan innan konkurrenterna hunnit börja fundera på hur de skulle lägga upp sina projekt hade han knutit några av världens främsta forskningsinstitutioner på området, till sin ansökan.
Därför samarbetar hans grupp nu med forskningsinstitut och universitet i Skottland, Norge, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Portugal och Spanien. Att Göteborgs universitet i ett sådant sammanhang agerar projektledare ser han som en fjäder i hatten, men också som ett bevis på att de hör hemma bland de allra bästa.
– Vi är bra på den här typen av forskning, vilket på sätt och vis är lite lustigt eftersom det inte finns särskilt mycket fiskodlingar längs vår kust. Men vi har ett bra forskningsklimat och ett bra samarbete med andra forskare, säger han.
Själv har Thrandur Björnsson lett ett antal internationella forskningsprojekt förut och han är ofta anlitad som expert på området. Den här gången handlar det alltså om att skapa en bred kunskapsbas kring fiskodling, något han konstaterar att det finns ett stort behov av.
Tanken är att titta närmare på fiskens olika levnadsstadier, inte minst de tidiga. Dessutom ska forskarna studera fiskens tillväxt, anpassning, motståndskraft och reproduktion, samt övergången mellan olika levnadsstadier.
Thrandur Björnsson säger att det verkar som om det är just i övergången mellan olika levnadsstadier som fisken är som mest känslig för påverkan och att dessa därför utgör en viktig roll i forskningen.
– Första året med projektet har framförallt varit en uppstartsfas, men nu börjar resultaten från olika underprojekt ramla in. Detta och nästa år kommer vi att öka takten avsevärt och kan säkerligen presentera en hel del ny spännande kunskap framöver.
Han tillägger med ett leende:
– Men som alltid med forskning så kan man inte förutsäga vad vi i slutändan kommer fram till.
Thrandur Björnsson gläds åt att EU-kommissionen har valt ut odlad fisk som ett särskilt viktigt område. Samtidigt konstaterar han att det dessvärre finns en klyfta mellan forskningen på området och själva fiskerinäringen. Det är helt enkelt inte alltid som man talar samma språk.
Han tar traditionella fiskares motstånd mot fiskodling som ett exempel, och han berättar att det som hade kunnat ses som ett bra komplement till den ordinarie verksamheten, istället betraktas som ett hot av många.
– I mitt hemland Island finns det fiskare som sett fördelarna med att producera fisk även när vädret inte tillåter att man ger sig ut på havet. De kanske fiskar fyra dagar i veckan och den femte kan de leverera fisk från en kompletterande odling. Jag tror att det kan vara en bra modell. Dessutom innebär det ju att den stora kunskap om fisk som yrkesfiskare sitter inne med, kan komma fiskodlingen till del.
I ett globalt perspektiv är Europa den världsdel som importerar mest fisk från de andra världsdelarna. Detta vill man förstås ändra på från EU:s sida och det är en av bakgrunderna till det pågående forskningsprojektet. Tanken är helt enkelt att vi ska äta mer europeisk fisk, och att det för att tillgodose marknaden behövs fiskodlingar. Det är som sagt inte en okontroversiell åsikt.
– Det har funnits en ganska framgångsrik kampanj mot odlad fisk, med utgångspunkt i det till synes oekonomiska i att den odlade matfisken matas med fisk från havet.
Han tillägger:
– Å andra sidan är det ingen som pratar om att kor, grisar och kycklingar också matas med fisk, i form av fiskmjöl i fodret. I en jämförelse, så visar det sig dessutom att man får ut överlägset mer fisk än kött för varje kilo foder. Man kan säga att den energi som landlevande djur förbrukar genom att gå omkring på fyra ben och värma upp sin egen kropp, använder den odlade fisken till att växa. Den odlade fisken är därför det klart mest energieffektivaste husdjuret.
Samtidigt påpekar han att han inte anser att man ohämmat ska fortsätta mata odlad fisk med mjöl och olja från foderfisk. Det är en begränsad resurs som måste användas på bästa möjliga vis. Och det håller dessutom på att ske en förändring, bland annat genom en större andel vegetabiliska proteiner och fetter i kommersiella fiskfoder. I Sverige pågår just nu studier med musselmjöl samt proteiner från svampar som nya foderingredienser.
Fiskodling är också en fråga om samhällsplanering, eftersom det krävs utrymmen att odla på. I Sverige är det, trots en mycket lång kuststräcka, ganska ont om plats.
– Det råder hård konkurrens om kustmiljön. Yrkes- och fritidsfiskare ska samsas med båt- och husägare, badgäster och alla andra som trivs vid kusten. Det betyder inte att man inte kan få plats med fiskodlingar, men det måste göras i ett upplyst samförstånd och är en utmaning, säger Thrandur Björnsson.
Text Andreas Karlsson
Foto Johan Wingborg
Artikeln har tidigare varit publicerad i GUspegeln nr 4/2010.
Thrandur Björnsson berättar att det går utmärkt att kombinera fisk- och ostronodling. Han säger att modern forskning visar att ostron växer snabbare om det finns en fiskodling i närheten. Då går det dessutom att räkna ut hur mycket kväve fiskarna kan släppa ut för att ostronen ska kunna ta upp det. Det går alltså att få en i det närmaste kväveneutral odling om det kombineras på rätt sätt.
Foto Johan Wingborg