Myten om den (Ir)rationella Väljaren? Teoretisk och Metodologisk Utveckling för att Studera Väljarrationalitet

Forskningsfråga och syfte

Enligt det demokratiska idealet väljer väljare politiker som fattar beslut och stiftar lagar i enlighet med folkviljan. Politikerna ska således vara responsiva gentemot väljarna. Men om väljarna inte vet vad de vill eller om deras åsikter är stadda i konstant förändring är det omöjligt för politikerna att agera utifrån folkviljan. Demokratins kvalitet är således beroende av väljarkårens rationalitet, i betydelsen att väljarna behöver ha stabila politiska preferenser som vilar på väl underbyggda fakta om verkligheten. Men är väljarkåren rationell? Eller är den, som många framstående forskare hävdar, irrationella? Det är denna fråga vi tar oss an i detta forskningsprojekt.

De två senaste decennierna har väljarkårens rationalitet kraftigt ifrågasatts inom statsvetenskaplig forskning. Väljarna har framställts som präglade av kognitiv bias, okunskap och blind lojalitet till sina favoritpartier. Det har också lett forskare att ifrågasätta väljarnas roll i demokratin. Om väljarna inte vet vad de vill, varför skall politikerna lyssna till deras röst?

Vi hävdar att ifrågasättandet av demokratin på basis av denna forskning är synnerligen förhastat och att det vilar på teoretiskt och metodologiskt bräcklig grund. Vi menar att de pessimistiska slutsatser forskare drar om väljarnas rationalitet är en konsekvens av en orealistisk – till och med icke-önskvärd – idé om rationalitet som få forskare själva hade kunnat leva upp till. I ljuset av detta omöjliga ideal tolkas tvetydiga empiriska resultat från tidigare studier entydigt till stöd för att väljare är irrationella, trots att resultaten lika väl skulle kunna tolkas som stöd för väljarnas rationalitet.

Mer realistisk förståelse av politisk rationalitet

Vi bidrar både teoretiskt och metodologiskt till litteraturen genom att införliva insikter från teorin om begränsad rationalitet (på engelska bounded rationality). Målet är att ersätta en naiv uppfattning om ”perfekt rationalitet” med en form av praktisk rationalitet som är förenlig med de begränsade resurser, både med avseende på tid, intresse och kognition, som väljarna faktiskt besitter. Utifrån forskningen om begränsad rationalitet utvecklar vi en mer realistisk förståelse av politisk rationalitet som vi kallar det rationella väljarperspektivet.

Vi tillämpar det rationella väljarperspektivet på två delfrågor som båda måste besvaras jakande för att väljarna skall kunna anses vara rationella:

1. Har väljarna stabila och meningsfulla åsikter? Till skillnad från tidigare studier menar vi att väljarna inte behöver ha meningsfulla åsikter inom alla politikområden utan endast inom de som de uppfattar som särskilt viktiga. Inom dessa politikområden skall dock väljare ha ideologiskt konsistenta åsikter och de bör inte heller ändra sina åsikter lättvindigt.
2. Vilar dessa åsikter på välgrundade föreställningar om verkligheten? Det är väl belagt att väljarna söker sig till informationskällor som ligger dem ideologiskt nära. Forskare har tolkat detta som att väljare därmed begränsar sitt informationssökande till källor som kommer att bekräfta deras uppfattningar. Vi menar dock att detta mönster lika väl kan förklaras av att väljare har högre tilltro till dessa källor och därför vänder sig till dessa. Om vårt perspektiv är korrekt innebär det också att väljarna, i motsats till vad forskningen hävdar, skall vara benägna att tillägna sig obekväm politisk information om den kommer från källor som de litar på.

Är väljare irrationella?

Utifrån den existerande statsvetenskapliga forskningen kan vi inte ge ett tydligt svar på denna fråga. I detta projekt vill vi ge den rationella väljaren en ärlig chans att återupprätta sitt rykte genom att konstruera experimentella studier som tydligt ställer det rationella mot det irrationella väljarperspektivet. Vår förhoppning är att projektets teoretiska och metodologiska bidrag kommer att fördjupa och nyansera synen på väljarnas roll för demokratins funktionssätt.