Erik Lindgren skrev Årets avhandling vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi 2022

Avhandlingen berör sinustrombos (cerebral ventrombos) som är en ovanlig orsak till stroke. Sjukdomen innebär att man får en blodpropp i hjärnans venösa system, vilket skiljer den från de mycket vanligare arteriella propparna. 

De som drabbas är unga och har annars lång och frisk förväntad överlevnad. De flesta återhämtar sig utan bestående fysiska besvär även om kognitiva restsymptom är vanliga. Det är också en potentiellt livshotande sjukdom där nästan 1 av 10 dör vid insjuknande.

Hur känns det att prisas för Årets avhandling vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi?

Bild

– Jag blev väldigt glad och känner mig såklart hedrad, speciellt eftersom att det inte är vanligt att forskning om mer ovanliga sjukdomar får sådan uppmärksamhet.

– Patienter som drabbas av ovanliga sjukdomar förtjänar också att vi bedriver forskning för att förbättra deras vård. Roligast tycker jag att det är som erkännande för forskningsgruppen där inte minst mina handledare Katarina Jood och Turgut Tatlisumak, och teamet med forskningssjuksköterskor på neurologen (Monica Argus, Zoë Oberli med flera) har lagt ned mycket tid och arbete.

Varför är forskning inom ditt område viktigt?

– Sinustrombos drabbar främst yngre vuxna i arbetsför ålder, och mer än två tredjedelar av de som drabbas är kvinnor. Eftersom sjukdomen är relativt ovanlig är det svårt att studera, och få patienter ses på enskilda sjukhus. Detta är vad vi känner till en av de första avhandlingarna på området i Sverige.

Forskningsregister och internationellt samarbete

Erik har tillsammans med sina forskarkollegor grundat ett forskningsregister där de samlar forskningsinformation om personer som drabbats av sinustrombos sedan 1996 och framåt. Detta register har de slagit ihop med liknande enskilda register från femton olika länder till ett, för forskningsfältet, mycket stort internationellt register. Med hjälp av det internationella samarbetet har Erik i sitt avhandlingsarbete kunnat undersöka vilka patienter som drabbas av krampanfall, vilket kan förekomma i samband med insjuknande och i efterförloppet efter sinustrombos.

– Den internationella aspekten har gett mig mycket på ett personligt plan också. Jag har lärt känna inspirerande professorer och andra doktorander från många olika länder, säger Erik och fortsätter:

– Mina handledare gav mig väldigt tidigt utrymme inom det internationella samarbetet och det är jag väldigt tacksam för.

Riskkalkylator

Mest uppmärksamhet har Erik och forskargruppen fått för studier om krampanfall och en kalkylator som kan användas för att förutsäga vilka patienter som har störst risk för svåra långtidskomplikationer, behov av hjälp i vardagen och död. Detta kan få betydelse för hur patienter med krampanfall behandlas efter sinustrombos, och kalkylatorn kan förhoppningsvis användas i framtida studier för att selektera fram svårt sjuka patienter, som skulle kunna ha nytta av mer aggressiva behandlingsmetoder som till exempel endovaskulär behandling.

Vad var det bästa med avhandlingsarbetet?

– Roligast och mest givande har det varit att få träffa och lära sig av patienter som berättat om hur sjukdomen har påverkat deras tillvaro. Det har varit fint att genom gemensamma samarbeten och ansträngningar kunnat bidra till att lära oss mer om komplikationer till sinustrombos, kunskap som kan användas framåt för att förbättra omhändertagandet och förebygga komplikationer efter sinustrombos.

Vad gör du nu?

– Parallellt med kliniskt arbete och ST-tjänstgöring i neurologi arbetar jag med många nya och spännande forskningsprojekt om sinustrombos, tillsammans med forskargruppen som leds av Katarina Jood. Bland annat ska vi se om riskkalkylatorn också fungerar bra i andra patientpopulationer, vi planerar studier om huvudvärk och mycket mer.

– Arbetet fortsätter kontinuerligt med det svenska registret, med vårt internationella register och vi kommer att börja studera en ny patientkohort baserat på utdrag från Socialstyrelsen som vi länkar med andra svenska register. I förra veckan var vi i Amsterdam på ett möte där vi tillsammans med omkring 40 ledande forskare inom fältet diskuterade viktiga fokusområden för det nästkommande decenniet. Det finns fortfarande många kliniskt viktiga aspekter att utforska om sinustrombos.

Hur ser du på din forskning i framtiden?

– Framåt vill jag bredda forskningen till att också inkludera andra områden inom stroke. Det vore kul att få möjligheten att göra en internationell postdok-vistelse.