Forskning om konspirationsteorier i Europa

Bakgrund

Från franska revolutionen till COVID-19 har konspirationsteorier bidragit till att skapa våra föreställningar om Europa som en geopolitisk enhet lika mycket som ett sociokulturellt rum. Konspirationsteorier är starka berättelser som påverkar sättet hur människor uppfattar världen som formad av hemliga komplotter och ond manipulation. Dessa föreställningar mobiliseras ofta i kristider när stora och komplexa världshändelser skapar behovet för förenklade svartvita förklaringar och utpekandet av de skyldiga. Under 2020 drabbades planeten av en universell pandemi, Corona Virus Disease 2019 (COVID-19) som orsakades av ett osynligt nytt coronavirus som inom ett fåtal veckor stannade upp det internationella resandet och världsekonomin samt placerade miljioner människor i lockdown och karantän med oförutsägbara sociala och ekonomiska konsekvenser för framtiden. Nästan direkt konstruerades konspirationsteorier om virusets ursprung, (avsiktliga) spridning, de politiska motåtgärderna, de epidemiologiska indikatorerna (så som förekomst, morbiditet och mortalitet), möjlig behandling (medicinering) och förebyggande (vacciner) som bidrog till panik, desinformation och politiska konflikter. En av de tidigaste teorierna som salufördes var att viruset hade skapats artificiellt i Asien (Kina) och transporterats till Europa som ett slags biologiskt vapen för att åstadkomma ekonomisk dominans. Man hävdade även att Turkiet orkestrerade en ny syrisk flyktingvåg vid gränsen till Grekland med syfte att smitta resten av Europa med det nya coronaviruset via den ökända Balkanrutten. Inte nog med det, 5G-master attackerades över hela kontinenten eftersom folk började tro att denna nya standard inom kommunikationsteknologin antingen sprider COVID-19 eller bryter ner kroppens immunförsvar. För några framstod det som självklart att viruset hade släppts ut avsiktligt ur ett kinesiskt laboratorium för att säkerställa det kinesiska övertagandet av världsekonomin, andra hävdade att USA avsiktligt hade tagit viruset till Kina. Som vanligt fick också George Soros och ”globalisteliter” skulden. Kanske den mest bisarra (men mycket spridda) föreställningen är att pandemin används som svepskäl för tvångsvaccineringar med ett tankekontrollerande chip som förvandlar mänskligheten till passiva ”sheeples” i de mörka dockspelarnas händer, inte minst Bill Gates. Några av dessa teorier har plockats upp av olika politiska ledare (Trump, Bolsonaro och Maduro till exempel), men även i Europa av extrema högerpolitiker som Orbán i Ungern eller Fico i Slovakien, Fedriga från den italienska Lega Nord och den före detta grekiske försvarsministern Kammenos. Att torgföra konspirationsteorier kan ha allvarliga konsekvenser för människors hälsa och säkerhet och urholkar förtroendet för vetenskap och politiska institutioner.

Syfte

Men vad kan konspirationsteorier säga oss om det politiska rummets sammansättning? Mitt projekt undersöker konspirationsteoriernas inflytande på en förståelse av Europa som a) en sammanhängande geopolitisk enhet och b) som ett föreställt politiskt och kulturellt rum som är utsatt för ondsint manipulation både inifrån och utifrån. Genom att undersöka omstridda ämnen så som diskurser kring migration, EU:s utvidgning, demografi och polarisering i politik och medienarrativ är syftet att visa hur konspirationsteorier har utvecklat förklarande kraft rörande Europas essens i allmänhet och den Europeiska Unionen i synnerhet. Mitt överordnade syfte är att lämna ett väsentligt bidrag till en ny konceptualisering av en politisk och kulturell psykologi inom Europa- och Globala Politiken inom vilka konspirationsteorier spelar en ökande roll i kombination med fenomen som populismens globala uppgång, fake news och online-desinformationskampanjer. För närvarande finns inget annat projekt som opererar från samma utgångspunkt, nämligen hur en hel kontinent har blivit föremål för konspirationsteorier. Vidare är det möjligt att hävda att ”Europa” har konstruerats av en stor bredd av meningsskapande mytologier inom vilka konspirationsnarrativ spelar en grundläggande roll, inte minst som reaktiv respons på känslor av nostalgi, förlust eller andra existentiella rädslor. Att föreställa sig konspiration är intimt länkat till föreställningen av Europa som kontinent och europeisk kultur som sådan. I brist på klara definitioner av vad som utgör kontinentens territoriella gränser har det under historiens gång varit enklare att definiera vad Europa inte är än vad det är. Självbilder har pradoxalt nog ofta importerats från utsidan. I en sådan sorteringsprocess i den politiska psykologin har fokus riktats mot interna såväl som externa fiender och hot som har kanaliserats genom apokalyptisk rädsla. Vem är ”den andre” gentemot vilken Europa måste definiera och försvara sig? Vem hotar kontinentens antagna enhet och sammanhållning? Vem äger tolkningsföreträdet rörande dess mening? Dessa variabler är på intet sätt självklara och har ifrågasatts över tid. Under det senaste årtiondet har dessa frågor fått en ökad betydelse eftersom de har påverkat populistiska partiers politiska mobilisering, en tredje våg av nynationalism, europeiska vit-makt-rörelser och globala ideologier om vit överhöghet både på gatorna och på internet. De har givit näring till samhällelig polarisering så som i den så kallade ”flyktingkrisens” kölvatten 2015, försvagat tilltron till EU som en legitim övernationell aktör, blivit centrala beståndsdelar i den ryska regimens desinformations- och manikeiska desintegrationskampanjer och inspirerat dödliga terroristdåd så som i Norge 2011 eller Tyskland 2019 och 2020. Terroristattackerna i Christchurch och Halle 2019 och i Hanau 2020 (tillsammans med deras manifest) demonstrerar med all önskvärd tydlighet att föreställningar om Europa har en global påverkan när de kopplas till större berättelser om ett ”Väst” som befinner sig i en dödlig nedåtgående undergång. Vidare närs dessa föreställningar av större känslor av nostalgi och en så upplevd förlust av status och betydelse.

Mål

Jag planerar att mitt forskningsprojekt kommer att leda till publikationen av en ederad volym under 2021 och kommer att fortsättas som ett samverkansprojekt riktat till en större målgrupp även utanför akademin.

Kontakt: Andreas Önnerfors andreas.onnerfors@uni-erfurt.de