Hälsa, arbete och pensionering i Sverige - HEARTS

Bakgrund och syfte

Att gå i pension och lämna arbetslivet är för de flesta en stor händelse då livet kan förändras helt från en dag till en annan. Pensioneringen prövar vår förmåga att anpassa oss, inte bara till åldersrelaterade biologiska förändringar, utan också till de nya möjligheter och förväntningar som finns i vår sociala miljö. Vår livsstil, med fysiska, intellektuella och sociala aktiviteter, förändras och påverkar därför också vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande.

De senaste årens diskussioner om att höja pensionsåldern aktualiserar även behovet av att bättre förstå de möjligheter och utmaningar vi möter under den senare delen av arbetslivet. Kunskap om för vem och under vilka förutsättningar fortsatt arbete högre upp i åldrarna påverkar hälsa och välbefinnande är avgörande för att kunna möta de utmaningar samhället står inför med en snabbt växande andel äldre personer i befolkningen.

Det övergripande syftet med HEARTS (HEalth, Aging and Retirement Transitions in Sweden) är att därför att undersöka vad som sker med hälsan, välbefinnandet och livsstilen när vi närmar oss tidpunkten för pensionering, när vi pensioneras, och efter att vi gått i pension.

Om HEARTS

HEARTS-projektet startade våren 2015, då ett nationellt representativt urval bestående av 14990 individer, födda mellan 1949 och 1955, rekryterades från Statens personadressregister (SPAR). De 5913 personer som valde att gå med i studien är på många sätt representativa för populationen (samtliga individer i Sverige födda mellan 1949 och 1955), men urvalet består av en något större andel kvinnor än män och fler personer födda 1949–50 än 1954–55. Jämfört med populationen i stort har deltagarna i HEARTS generellt en högre utbildningsnivå, och en större andel har universitets- eller högskoleexamen.

Studien är enkätbaserad och innehåller frågor om sociodemografisk bakgrund, arbete och pensionsstatus, orsak till pensionering, förväntningar inför och upplevelse av pensionering, liksom olika aspekter av hälsa, livsstil, psykologiskt välbefinnande, kognitiv funktion, personlighet och socialt nätverk. Enkäten innehåller också frågor om arbetslivet såsom yrke, anställningsvillkor, arbetsbelastning, arbetsmotivation och faktorer av betydelse för att fortsätta arbeta.

HEARTS-projektet har en så kallad longitudinell design där deltagarnas utveckling före och efter pensionering undersöks genom årliga uppföljningar.

Resultat

HEARTS har hittills resulterat i tre doktorsavhandlingar, flera rapporter och ett stort antal vetenskapliga artiklar. Resultaten visar att de flesta är bra på att anpassa sig till de förändringar i livet som pensioneringen medför. Analyser av förändringar över tid visar en generell ökning i välbefinnande samt en minskning i depressiva symptom efter jämfört med före pensioneringen. De studier som hittills genomförts visar också att pensioneringen, i alla fall på kort sikt, inte heller har några direkta effekter på kognitiva förmågor.

Majoriteten av deltagarna uppger att de uppskattar och trivs med livet som pensionär och de flesta ser pensioneringen som en möjlighet att fokusera på sig själva och sina egna intressen. De individuella variationerna är dock stora och ungefär tjugo procent rapporterar negativa upplevelser som att man saknar sin yrkesidentitet och den dagliga samvaron med andra. En av tio uppger att de känner sig pressade på grund av sämre ekonomi efter pensioneringen.

Majoriteten anger att längtan efter att själv få bestämma över sitt liv och möjligheten att göra nya saker utanför arbetet har påverkat pensionsbeslutet. Faktorer som att arbetet upplevs som alltmer mentalt och fysiskt ansträngande eller att den egna kroppen inte längre orkar med har dock också betydelse, och dessa skäl är vanligare bland kvinnor än män. Det finns också könsskillnader i ekonomiska faktorer, där män i större utsträckning än kvinnor anger att ekonomin är tillräckligt god för att inte länge behöva arbeta.

Resultaten visar också att det inte alltid är helt enkelt att avgöra vem som är pensionär och vem som inte är det. Även om majoriteten går i pension vid 65 års ålder är det idag förhållandevis vanligt att fortsätta arbeta även efter 65 och många väljer att kombinera arbete och pension. Ungefär hälften fortsätter att arbeta efter att de börjat ta ut ålderspension och mer än var femte är fortsatt yrkesverksam upp till fem år efter att de börjat ta ut sin pension. Bland dem som fortsätter att arbeta högre upp i åldrarna är män och personer med högskole-/universitetsutbildning överrepresenterade.

De som fortsätter att arbeta efter 65 års ålder rapporterar i första hand positiva skäl som att man uppskattar att arbeta, att den sociala kontakten med andra är viktig samt att man vill fortsätta göra något meningsfullt. En väsentlig andel anger dock att ekonomin spelar roll och en större andel kvinnor jämfört med män rapporterar att de fortsätter att arbeta för att den ekonomiska situationen kräver det.

I fortsatta undersökningar kommer de mer långsiktiga effekterna att analyseras. Ett särskilt fokus kommer också att ligga på effekterna av ett förlängt arbetsliv, dvs. för vem och under vilka förutsättningar fortsatt arbete efter 65 års ålder påverkar hälsa och välbefinnande.