Med passion för historiska föremål

Omid Oudbashi har en bakgrund inom metall- och stenkonservering av arkeologiska föremål. Han kom till Göteborg i september i år, samtidigt som institutionen flyttade till en helt ny byggnad på Medicinareberget i Göteborg. När han visar runt i ett av labben i det nybyggda huset är det tydligt att en flytt just genomförts, en stor del av utrustningen står fortfarande ouppackad. Att komma igång med forskningen har därför inte varit så enkelt. Än så länge fokuserar han på att försöka etablera olika forskningssamarbeten, både inom universitetet och med andra instanser. Och på undervisningen.

Hur kom det sig att du blev intresserad av konservering?

– I Iran väljer du vilket område du vill studera inom, och konservering tillhör det konstnärliga området. Jag tyckte om att hålla på med konstnärligt arbete och valde huvudområdet konservering av historiska och kulturella objekt. Det var ett ganska okänt område och jag hade ingen aning om vad det innebar, men jag gillade det verkligen. Efter min kandidatexamen jobbade jag på två världsarv, Tchogha Zanbil och Persepolis under tre år innan jag började min masterutbildning. År 2013 var jag klar med min doktorsexamen och fick en tjänst som biträdande professor på universitetet i Isfahan, vilket var samma lärosäte som jag hade studerat vid tidigare.

Varför blev det just Sverige?

– Det var jobbet som fick mig att välja Sverige. Hade den här tjänsten kommit ut i ett annat land, så hade jag sökt den ändå. Jag hade inte varit i Skandinavien förut, men jag gillar Sverige. Det är lite kallt, men vädret är helt ok. Språket är min största utmaning, att lära sig svenska. Och det blir inte lättare av att alla pratar engelska.

The Metropolitan Museum of Art låter som ett häftigt ställe. Hur hamnade du där?

– Museet har ett ”fellowship programme” där de finansierar ett femtiotal forskare inom olika områden som kommer dit och forskar på material kopplat till deras samlingar. Det var en fantastisk möjlighet att få vara där och bedriva så mycket forskning. Mitt fokus låg på kopparmetallurgi. De har ett väldigt bra labb och ett bra team. Jag träffade också många nya vänner. Ibland kan jag sakna New York, som är en 24-timmarsstad, men främst är det museet och mina vänner som jag saknar.

Vad ser du mest fram emot att få göra här i Göteborg?

– Det är intressant att ämnet kulturvård organiseras under den Naturvetenskapliga fakulteten. Själv har jag en bakgrund inom både naturvetenskap och konservering, och ser fram emot att utveckla samarbeten med andra ämnesområden som kemi och geovetenskaper.

Vad tror du om framtiden?

– Min dröm är att starta en tvärvetenskaplig forskargrupp inom heritage science där vi samlar forskare inom olika områden som arkeologi, kulturvård och naturvetenskap. Jag vill också utveckla forskningssamarbetet med forskare i Iran, Europa och USA, som jag tidigare haft kontakt med.

Min dröm är att starta en tvärvetenskaplig forskargrupp

Text: Camilla Persson
Foto: Dick Gillberg

Vilka är drivkrafterna, Omid Oudbashi?

VARFÖR BLEV DU FORSKARE?

– Jag jobbade som forskningsassistent vid världsarven och insåg att jag gillade forskning. När jag sedan genomförde min masterutbildning och började undervisa, insåg jag att jag tyckte om det också. Så att jag skulle fortsätta inom akademin var självklart.

VILKET FÖREDRAR UNDERVISA ELLER DU, ATT FORSKA?

– Jag anser att forskning och undervisning är lika viktiga, och att de hänger ihop. Om jag inte forskar så kan jag inte heller undervisa. För att kunna vara en bra akademiker gäller det att ha hälften forskning och hälften undervisning.

VAD ÄR DET BÄSTA MED GÖTEBORG HITTILLS?

– Det är en grön stad med mycket historia. Jag gillar att det finns tid att göra annat än att bara jobba. Alla säger att pizzan är god, och jag har provat en gång. Det var helt ok, men jag förstår inte varför ni ska ha ananas på?