Nushin Mirzaei: Ultralåg dos av spårämne identifierar portvaktskörteln
Vid cancerbehandling undersöks spridning till lymfkörtlar. Superparamagnetisk järnoxid (SPIO) är en relativt ny teknik för att identifiera den så kallade portvaktskörteln. Men den har oönskade bieffekter. Nushin Mirzaeis avhandling visar att identifieringen kan ske med en kraftigt reducerad dos av SPIO och att bieffekterna minskar betydligt.
NUSHIN MIRZAEI
Disputation: 24 maj 2024 (klicka för mer info)
Doktorsavhandling: Superparamagnetic iron oxide for sentinel lymph node biopsy
Ämnesområde: Kirurgi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Portvaktskörteln är den första lymfkörteln som tar emot lymfa från ett tumörområde. Denna körtel blir ofta först drabbad när cancern sprider sig.
Idag opereras portvaktskörteln rutinmässigt bort hos patienter med exempelvis malignt melanom och bröstcancer. Ofta används en dubbelteknik, dels ett radioaktivt spårämne kopplat till ett bärarprotein, dels en blå färg för att hitta portvaktskörteln.
Men tillgängligheten av radioaktiva spårämnen är begränsad och den blå färgen kan i sällsynta fall framkalla allergiska reaktioner.
Hudmissfärgning och artefakter
En ny teknik med ett järninnehållande spårämne, superparamagnetisk järnoxid (SPIO), har visat sig ge likvärdigt resultat som dubbeltekniken.
– Nackdelar med att använda SPIO vid bröstcancer är att den kan framkalla hudmissfärgning vid injektionsstället och att den kan orsaka artefakter vid uppföljande MR-undersökningar, berättar Nushin Mirzaei.
Hon är kirurg som är subspecialiserad på bröstcancer- och melanomkirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorerar nu vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
”10–20 gånger lägre dos”
Vad handlar din forskning om?
– Den rekommenderade dosen av SPIO vid bröstcancer är 1–2 milliliter som injiceras i bröstet. Huvudsyftet med min avhandling var att utvärdera om det är möjligt att använda en 10–20 gånger lägre dos, en ultralåg dos av SPIO på 0,1 milliliter, för att se om man fortfarande kan identifiera portvaktskörteln hos patienter med malignt melanom och bröstcancer. Och att undersöka om detta skulle kunna leda till minskade hudmissfärgningar och MR-artefakter, säger Nushin Mirzaei, och fortsätter:
– Vi undersökte även om MR-bildtagning efter SPIO-injektion skulle kunna identifiera metastaser i portvaktskörtel redan före operation.
Bara små biverkningar
Vilka är de viktigaste forskningsresultaten?
– Identifiering av portvaktskörteln med en ultra-låg dos av SPIO som spårämne var möjligt hos patienter både med malignt melanom och bröstcancer. Första studien öppnar även upp för möjligheten att förutse tumörspridning till portvaktkörteln med MR redan före operation, vilket tidigare inte studerats med en ultralåg dos SPIO.
Och hur gick det med MR-artefakter och missfärgning av huden?
– Den ultralåga dosen av SPIO orsakade bara små MR-artefakter, som i regel inte påverkade bröstdiagnostiken. Och vi såg endast små hudmissfärgningar hos en del av patienterna, som dessutom inte upplevde att detta påverkade dem.
”Lärorik forskningskedja”
Vad har varit givande och vad har varit utmanande med doktorandprojektet?
– Det har varit lärorikt att ta del av hela forskningskedjan. Allt ifrån att skriva etikansökan, informera och ta patientsamtycke, koordinera och strukturera uppföljningskontroller till att samarbeta med alla medförfattarna. Forskningsklimatet inom teamet har varit väldigt trevligt trots att analys av data ibland har varit en utmaning.
Text: Jakob Lundberg