Efter att ha jobbat i Umeå, Amsterdam och Surinam så har Ottmar Cronie kommit hem. Sedan i februari är han universitetslektor på avdelningen för tillämpad matematik och statistik vid Göteborgs universitet, där han också gick sin grundutbildning.
– Här finns en långsiktighet som gör det lätt att göra det man ska göra.
Ottmar Cronie är göteborgare i själ och hjärta. På samma sätt känner han för matematiken. Numera.
– Det var min fysiklärare på gymnasiet som sa till mig att jag var bra på matte. Själv var jag inte lika säker, även om jag tyckte det var roligt.
Så efter några år med resor och andra jobb läste han matematikprogrammet på Göteborgs universitet. Väl där fick han smak för matematisk statistik, i synnerhet stokastiska processer som handlar om hur förlopp utvecklar sig över tiden. Hans doktorsavhandling gick ut på att utveckla modeller för hur träd i en skog växer till över tid, med avsikten att finna mönster och samband i ett sådant till synes slumpmässigt förlopp.
Vad handlar din forskning om?
– Jag forskar på punktprocesser. Punktprocesser kan grovt delas in rumsliga och tidsbundna. Genom att behandla data utifrån dessa två storheter så kan man göra analyser av skeenden som hjälper till att förutse hur det kommer bli i framtiden. Jag skapar verktyg för att kunna analysera data på nya och bättre sätt. Till exempel hjälper jag forskare vid Sahlgrenska akademin att titta på smittspridningen av covid-19. Vilka mönster kan vi se och vilka faktorer spelar in på hur olika delar av befolkningen har klarat av att hantera smittan.
Kan du ge något mer exempel på hur din forskning ger samhällsnytta?
– Jag har tittat på samtal till 112. Utifrån när larmen kommer och var personerna ringer ifrån kan man i princip skapa en statistisk modell som berättar hur sannolikt det är att det behövs en ambulans under en söndagskväll, en viss månad i ett visst område. Det kan sedan ligga till grund för hur många ambulanser som en sjukhusregion behöver ha redo vid en viss tidpunkt och var de bör stå parkerade för bästa möjliga vård. Den samhälleliga tillämpningen blir viktigare ju äldre man blir, när man är i början av sin forskarbana så är man så uppe i det och då tänker man nog mer på karriären i sitt ämne.
Hur utvecklas ditt forskningsområde?
– Skillnaden från förr är att datamängderna är ofantligt mycket större. Googles datainsamling över vad folk söker efter på internet är enorm och ger stora möjligheter. Det är lite vilda västern över dataanalys nu. Den kommersiella potentialen gör att många andra än bara matematiker arbetar med detta. En del tar lite genvägar i sina modeller, men det är bara bra, det skapar en kreativitet. Sedan tenderar vi mer renodlade matematiker att vilja städa upp och skapa rigorösa modeller och system som hänger samman med den existerande matematiska teorin, säger Ottmar Cronie och ler.
Varför sökte du jobbet som lektor på Göteborgs universitet?
– Efter min doktorsavhandling undervisade jag ett år på universitetet i min pappas hemland Surinam, sedan var jag på forskningsinstitutet CWI i Amsterdam och fick forska dygnet runt. Nästa stopp var en tjänst som biträdande lektor i Umeå. Men så väntade min fru och jag trillingar och då behövde jag ha en tjänst hemma i Göteborg, så jag började arbeta som lektor i statistik på avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa på Sahlgrenska akademin. Jag insåg att jag saknade den matematiska forskningen, här på Institutionen för matematiska vetenskaper får jag jobba mer med det. Och jag får undervisa i matematik. När jag var student så reflekterade jag inte så mycket över vilka som arbetade här. Men nu har jag insett att det är en välskött institution med ett gott rykte om sig i världen. Sedan är kontoren stora också, jag har en dagbädd på rummet. Än har jag inte hunnit ta någon tupplur i den, men det ser jag fram emot!
Vilka är drivkrafterna, Ottmar Cronie?
När är jobbet som bäst?
– Det är precis i början när jag har fått en forskningsidé och börjar arbeta med den. Då jobbar jag dag och natt för att få mitt nya statistiska verktyg att fungera. Jag är tyvärr inte lika inspirerad i slutet när jag ska skriva ner alltsammans och dokumentera.
Varför blev det matematik?
– Det är den eviga utmaningen. Det tar aldrig slut, det finns alltid nya saker att upptäcka. Sedan har jag en viss fallenhet för det, gissar jag. Utifrån detta kan sedan andra utveckla processerna vidare till medicinska applikationer.
Vad driver dig?
– Jag gillar att skapa system, matematiker gillar att se hur saker hänger ihop. Att kunna plocka ihop olika modeller och metoder till något nytt som fungerar och ger svar på tidigare olösta frågor. Det finns mycket kvar att göra.