Sebastian Sarudis - Lungtumörers rörelsemönster vid stereotaktisk strålbehandling har kartlagts

Bild

Länk direkt till avhandlingen

Lungtumörers rörelsemönster vid stereotaktisk strålbehandling har kartlagts

När man använder höga doser joniserande strålning för att döda cancerceller finns det en behandlingsmetod som kallas för stereotaktisk strålbehandling (SBRT*). Denna behandling planeras utifrån ett bildunderlag som samlas in när patienten ligger stilla på ett behandlingsbord. När patienten sedan får sin behandling är det svårt att få patienten att ligga på exakt samma sätt som när bildunderlaget samlades in. Dessutom kan patientens andning göra så att de inre organen rör sig eller ändrar form under tiden patienten bestrålas.

– Vi har undersökt vad som händer när man strålbehandlar just lungtumörer, dessa kan röra sig extra mycket på grund av att patienten andas under tiden de bestrålas. Andningsrörelser kan ge osäkerheter i strålbehandlingen och leda till att tumören inte får den stråldos man planerat. Ger man en lägre stråldos än vad man planerat finns risk att tumörceller överlever och att tumören börjar växa igen. Detta gör att vissa avancerade strålbehandlingstekniker väljs bort till förmån för enklare tekniker där osäkerheterna är mindre, säger Sebastian Sarudis, sjukhusfysiker som jobbar med strålbehandling på Länssjukhuset Ryhov.

Ny metod som räknar ut tumörrörelsernas effekt på stråldosen vid lungcancer

– I avhandlingen har rörelsemönstret kartlagts för lungtumörer som behandlats med SBRT. Dessutom har patient- och tumörrörelser under behandling undersökts för att avgöra om en så kallad ramlös fixation kan användas vid SBRT när den används i kombination med ett så kallat ytscanningssystem (SGRT**).

Forskargruppen har också tagit fram en metod som kan användas för att räkna ut vilka effekter tumörrörelser har på den stråldos tumören får när den rör sig under behandling. Metoden har visats ha bra överensstämmelse med mätningar i artificiella lungtumörer som rör sig under tiden strålbehandlingen ges. 

Resultaten visade att 87 procent av tumörerna som ingick i studien rörde sig mindre än 15 mm. Och för tumörer som rör sig mindre än 15 mm är rörelsernas inverkan på tumörstråldosen acceptabla oavsett vilken strålbehandlingsteknik man använder. Det innebär att man skulle kunna behandla merparten av alla patienter även med avancerade strålbehandlingstekniker. Det skulle ge bättre förutsättningar för en bra behandling då man lättare kan forma stråldosen efter tumören och därmed skydda friska organ som ligger i närheten av behandlingsområdet. 

För tumörer som rör sig mer än 15 mm såg man dock att det fanns risk för oacceptabla avvikelser. För dessa patienter bör man vara försiktig med vilken strålbehandlingsteknik man använder, eller om möjligt begränsa patientens andningsrörelser. Den största tumörrörelsen som observerades under ett andetag låg i studien på 53 mm.

– Att fixera patienter med en ramlös fixation och samtidigt använda SGRT för rörelseövervakning visades vara minst lika tillförlitligt som mer traditionella metoder som använts vid SBRT. Fördelen med att använda SGRT som komplement till fixationen är att man kan avbryta strålningen ifall patienten rör sig eller andas på ett sätt som skulle kunna få tumören att hamna utanför strålfältet.

Detta, i kombination med att man inte såg någon betydande inverkan på den stråldos som levereras till tumörer som rör sig mindre än 15 mm betyder att man på ett tillförlitligt sätt skulle kunna använda även avancerade strålbehandlingstekniker på merparten av patienterna som behandlas med stereotaktisk strålbehandling.

MER FAKTA

* SBRT - Stereotactic Body Radiation Therapy

** SGRT - Surface Guided Radiation Therapy