Emilia Möller Rydberg - Standardiserade behandlingsrutiner vid fotledsfrakturer positivt för både patienter och vården

Länk direkt till avhandlingen

Läs även pressmeddelande från 230124:
Färre operationer vid fotledsfraktur med tydlig behandlingsrutin

Forskningsresultaten i avhandlingen leder förhoppningsvis till ett mer strukturerat omhändertagande av fotledsfrakturer framöver, och färre onödiga ingrepp. Detta har potential att spara på vårdens resurser och göra vården av patienterna mer jämlik.

Bild

En fotledsfraktur är en vanlig fraktur som kan drabba alla, oavsett ålder. Frakturerna kan likna alltifrån en stukning och kan då behandlas med en elastisk linda, till en allvarlig skada i behov av upprepade kirurgiska ingrepp, vilket gör att behandlingsvalen är otaliga. 

I Sverige finns det idag inga nationella riktlinjer för behandlingen av fotledsfrakturer, detta gör att behandlingen variera stort inom landet.

– Det övergripande målet med min forskning är att undersöka hur fotledsfrakturer omhändertas och behandlas i Sverige och hur detta påverkas av införandet av strukturerade behandlingsriktlinjer, säger Emilia Möller Rydberg, specialistläkare i ortopedi, verksam i traumateamet på ortopeden Mölndal sjukhus/Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon började forska på fotledsfrakturer redan i Kanada 2010 och gjorde sedan sin specialistutbildning ST i ortopedi i Sverige.

Alla studier i hennes avhandling baseras på data från Svenska Frakturregistret (SFR).

Äldre kvinnor drabbas mest och att snubbla eller halka är vanligast

Den första av fem delstudier i avhandlingen är en epidemiologisk kartläggning av alla 57 433 fotledsfrakturer som registrerats i SFR under tioårsperioden 2012–2022.

– Den visar att kvinnor oftare drabbas av en fotledsfraktur och är äldre när de skadar sig än män. Den vanligaste är ett fall i samma plan, genom till exempel snubbling eller fall på grund av halka. Det är också tydligt att antalet fotledsfrakturer, ökar markant under vintermånaderna.

Under Covid-19 minskade antalet fotledsfrakturer

Den andra studien visar att antalet fotledsfrakturer minskade under Covid-19-pandemins första våg våren 2020. Den största minskningen sågs i gruppen kvinnor och bland de över 70 år.

– Den studien är ett exempel på hur data från SFR kan användas för att göra snabba jämförelser av hur många frakturer som inträffar under en viss tidsperiod, nästan i realtid.

Strukturerad riktlinje gör vården mer jämlik och minskar antalet onödiga operationer

Den tredje studien låg till grund för framtagandet av en strukturerad behandlingsalgoritm för fotledsfrakturer som implementerades på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i september 2017. I den fjärde studien jämförde de patienter som behandlats innan införandet av algoritmen med den grupp som behandlats efter införandet. Resultatet därifrån visar att införandet av en strukturerad riktlinje, som styr rekommenderad behandling för fotledsfrakturer, gjort vården mer jämlik och minskat antalet onödiga operationer. Riktlinjerna bidrog med andra ord till att valet av behandling i mindre utsträckning byggde på den enskilda läkarens preferenser.

– De framtagna riktlinjerna användes dessutom som underlag för att formulera ett kunskapsstöd som under 2020 kopplades till SFR. Detta innebar att de läkare som registrerar fotledsfrakturer i SFR fick upplysning om rekommenderad behandling för den registrerade frakturtypen i samband med att de gjorde sin registrering.

Det sista och femte delarbetet i avhandlingen är en kvalitativ intervjustudie med 20 läkare som registrerat fotledsfrakturer i SFR och därigenom kunnat ta del av kunskapsstödet. Studien visar att användarna uppskattade kunskapsstödet. De kände sig mer trygga i sina beslut och viljan att lägga tid på att registrera frakturer i SFR ökade.

– Förhoppningsvis leder studierna till ett mer strukturerat omhändertagande av fotledsfrakturer framöver, och färre onödiga ingrepp för patienterna. Att slippa en onödig operation, få en kortare ”gipstid” eller kunna belasta på sin fot har också potential att minska lidandet för patienterna och göra att de snabbare kommer tillbaka till jobb och aktiviteter – något vi kommer undersöka vidare i framtida studier.

Text: Susanne Lj Westergren