August Röhss professur
År 1901 donerade den svenska affärsmannen August Röhss 350 000 SEK - i dagens penningvärde motsvarande cirka 21 miljoner kronor - till Göteborgs högskola för att inrätta fyra nya professurer i geografi, nationalekonomi, sociologi och statsvetenskap. Här kan du läsa om de personer som har innehaft och har professuren i geografi.
Deliang Chen 2007-
Deliang Chen (född 1961 i Jiangsu, Taizhou City, Kina) disputerade 1992 vid Johannes Gutenberg-University i Mainz under atmosfärkemisten och nobelpristagaren professor P. J. Crutzen handledning. Hans avhandling "Development of a Two-Dimensional Model of Global Climate-Transport" handlar om global klimatmodellering med fokus på effekterna av klimatförändringarna på atmosfärisk transport mellan norra och södra halvklotet. Han är internationellt känd för sitt arbete om regionala förändringar och variationer i klimat i Skandinavien och Asien, med fokus på betydelsen av den storskaliga atmosfärscirkulationen samt effekterna av extrema händelser på till exempel vattenresurser, luftkvalitet och ekosystem.
Deliang Chen är också en ledande forskare för det internationella forskningsprogrammet Third Pole Environment (TPE). Inom TPE bedrivs tvärvetenskapliga studier av sambanden mellan atmosfären, vattnet, kryosfären, ekologin och mänskligheten i området kring den tredje polen. Programmet inleddes 2009 med stöd av UNESCO och UNEP och samordnar idag cirka 100 forskare runt om i världen.
2021 mottog Deliang Chen H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band för framstående insatser för svensk och internationell klimatforskning.
Mellan åren 2009 och 2012 var Deliang Chen chef för International Council for Science (ICSU) i Paris, Frankrike. Han har en diger publikationslista, och ett av hans många vetenskapliga bidrag är som samordnande huvudförfattare för FN:s klimatpanel, IPCC.
Sven Lindqvist 1984-2007
Sven Lindqvist (född 1939 i Västervik, Småland) är geograf med särskild inriktning mot naturgeografi, och han erhöll sin doktorsexamen vid Lunds universitet 1970. Titeln på hans avhandling är "Bebyggelsklimatiska studier" och i avhandlingen analyseras temporära och rumsliga termiska mönster i bebyggelsen under olika väderförhållanden. Lindqvist var en pionjär på flera sätt, bland annat när det gäller användandet av termografi för att studera stadens värmeö. I slutet av 60-talet inledde han studier inom vägklimatologi. Senare, vid konsultföretaget Bergab, utvecklade han tillsammans med Vägverket ett väderinformationssystem (VViS). När han blev professor bildade han två forskargrupper, en inom stadsklimat och en inom vägklimat, båda aktiva i dag. Förutom studier av det lokala klimatet i bebyggda områden och utmed vägar genomförde han studier av palsar och markförstöring i Sahelregionen i Afrika.
Lindqvist är känd för sin organisatoriska förmåga och var prefekt 1984-1993, dekanus för Naturvetenskapliga fakulteten 1993-1999 och vice rektor för Göteborgs universitet 1999-2003. Lindqvist var också drivkraften bakom bildandet av den nuvarande Institutionen för geovetenskaper i den form den existerar i dag. Lindqvist pensionerades 2007.
Sten Rudberg 1958-1984
År 1958 utsågs Sten Rudberg (född 1917 i Uppsala) till professor i geografi. Rudberg var geograf och precis som många av hans föregångare disputerade han vid Uppsala universitet. Titeln på hans avhandling är "Västerbottens berggrundsmorfologi. Ett försök till rekonstruktion av preglaciala erosionsgenerationer i Sverige" (1954). I sin avhandling kartlägger Rudberg berggrundsmorfologin i Västerbottens län och påvisar förekomsten av peneplan från den norska kusten till bottenhavskusten. I sin avhandling sammanfattar han också nittonhundratalets idéer om landskapsutvecklingen i Sverige. Senare som professor i geografi, producerade han geomorfologiska kartor för de nordiska länderna. Dessutom studerade han koloniseringen av den inre delen av norra Sverige (1958).
1957
Under 1957 hölls positionen temporärt av Nils Björsjö, lektor vid Lärarhögskolan i Göteborg.
Karl-Erik Bergsten 1952-1957
Karl-Erik Bergsten (född 1919 i Risinge, Östergötland) 1952 var geograf och disputerade vid Lunds universitet 1943 med avhandlingen "Ishavsfält kring norra Vättern" vilken är en beskrivning och tolkning av glacifluviala landformer inom den yngre Dryas marginella zonen i två områden norr om Vättern. Inom kulturgeografi studerade Bergsten var personer som bodde i städer i södra delarna av Sverige var födda. Han skrev även en lärobok i naturgeografi.
Bergsten hade professuren fram till 1957 då han utsågs till professor i geografi vid Lunds universitet.
Fredrik Enqvist 1938-1951
År 1938 utsågs Fredrik Enqvist (född 1885 i Stockholm) till professor i geografi. Enqvist var geograf och disputerade vid Uppsala universitet 1917 med avhandlingen "Der Einfluss des Windes auf die Verteilung der Gletscher", vilken är en beskrivning av vindens påverkan på glaciärernas utbredning i nordvästra Sverige.
Enqvist studerade i huvudsak glaciärer men även vegetationsförändringar och klimatets påverkan på grödor. Han pensionerades 1951.
1934-1938
Mellan 1934 och 1938 hölls professuren temporärt av Ivar Högbom (1933-1934) som senare skulle bli rektor vid Handelshögskolan i Stockholm, Olof Jonasson (1935-1937) som senare blev professor i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Göteborg, samt av Erik Granlund (1937-1938) som dog av en hjärtattack vid sitt skrivbord.
Sten de Geer 1929-1933
Otto Nordenskjöld efterträddes av Sten de Geer (född 1886 i Stockholm) 1929. Hans far var Gerard de Geer som upptäckte lervarven och satte dessa i samband med årsavsmätningen av inlandsisen i Sverige (lervarvskronologin). Sten de Geer var geograf och disputerade 1911 vid Uppsala universitet med en avhandling "Klarälvens serpentinlopp och flodplan", vilken är en beskrivning av hur näsen mellan meanderslingorna utvecklas och förlyttas nedströms. Han var också den förste som beskrev landformerna i södra Sverige (1919) och i norra Sverige (1926). Han kartlade också befolkningsfördelningen i Sverige (1919), vilket enligt honom själv, var hans viktigaste verk.
Sten de Geer hade professuren i geografi fram till 1933 då han avled i sviterna av en blodförgiftning.
Otto Nordenskjöld 1905-1928
År 1905 blev Otto Nordenskjöld (född 1869 i Sjögelö utanför Mariannelund i Småland) utnämnd till den första professorn i geografi. Otto Nordenskjöld var systerson till upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld som ledde den berömda Vega-expeditionen 1878-1880 genom Nordostpassagen. Otto Nordenskjöld var geolog, geograf och upptäcktsresande. Han disputerade 1904 vid Uppsala universitet med avhandlingen "Über archäische Ergussgesteine aus Småland". Liksom sin morbror A. E. Nordenskiöld, ledde Otto Nordenskjöld flera polarexpeditioner till norra halvklotet (Alaska 1889 och Grönland 1909), men även till södra halvklotet (Patagonien och Eldslandet 1885-1897 och Antarktis 1901-1903). Under sin expedition till Antarktis, kom gruppen att delas, och en grupp fick övervintra under svåra omständigheter. Expeditionsmedlemmarna återförenades dock och vid sin återkomst blev Nordenskjöld berömd både för att ha överlevt den hårda antarktiska vintern utan tillräckliga förnödenheter men också för sina upptäckter av växt- och djurfossil som kastade nytt ljus över antarktisk utvecklingshistoria och bidrog till teorin om kontinentaldriften. Nordenskjöld initierade bildandet av Handelshögskolan i Göteborg, vilken grundades 1923, och han blev också dess förste rektor. Han etablerade även Geografiska föreningen i Göteborg 1908, som fortfarande är aktiv idag.
Nordenskjöld var innehavare av professuren i geografi fram till 1928 då han blev påkörd och dödad av en buss i Göteborg inte särskilt långt från hans hem i Änggården.
