Farorna med att synas på internet
Allt fler bilder sprids över internet - på gott och ont. Dokumentation av krig och våld har använts som bevismaterial vid rättegångar, men har också manipulerats i propagandasyfte. Adi Kuntsman problematiserade fenomenet med spridning av bilder på nätet vid ett seminarium arrangerat av Centrum för digital humaniora och Institutionen för kulturvetenskaper.
Adi Kuntsman, universitetslektor vid Department of Languages, Information and Communications, Manchester Metropolitan University, presenterade sin forskning om sociala medier, digitala kulturer och de potentiella farorna med att synas på nätet. I synnerhet handlar Kuntsmans forskning om migranter, flyktingar och aktivister samt offer för militärt, polisiärt och rasistiskt våld. Med hjälp av smartphones har våld och mord kunnat dokumenteras av de som utsatts eller någon som bevittnat situationen.
– Många har sett och spridit bilder och filmer. Journalister, civila och aktivister. Det finns en uppfattning om att det som visas är sanning och äkthet, man hoppas på rättvisa, sade Kuntsman, som själv har levt som aktivist i Palestina.
– Men vår utgångspunkt borde alltid vara: Vill de mördade bli ihågkomna så här? Vill familjerna det? Eller barnen?
Humaniserar människor
Från krigsdrabbade länder sprids också selfies, som ofta handlar om att fira att man överlevt ännu en dag, att man kommit i säkerhet. Många bilder och filmer har använts av aktivister och media för att humanisera människorna.
– Vi behöver tänka på det här mer kritiskt och ansvarsfullt. Vi akademiker har en privilegierad sits och de som vi pratar om är aldrig närvarande under våra diskussioner. Vi måste fråga oss:
Vad har vi för ansvar? Gör vi något för att stoppa mördandet? Gör vi något för att se till att förövarna får sina straff?
En mänsklig rättighet
Ett av Adi Kuntsmans projekt utgår ifrån antagandet att möjligheten att vägra synas digitalt ska vara en mänsklig rättighet. Bland vissa grupper finns en ökad oro för att bli överväldigad av det digitala, att hamna i digitalt beroende. En följd av detta är införandet av skärmfria dagar och "digital detox".
– Här skapas en ny form av socialt kapital. Bara de rika och privilegierade kan radera sig själva från det digitala. Allt vi gör formas av algoritmer på nätet, vad vi gör, vem vi träffar och vem som ser oss. Våra digitala fotspår försvinner aldrig.