Fattiga elever förväntas ta större ansvar för hållbar utveckling
Enligt Agenda 2030 ska alla elever få kunskap för att främja hållbar utveckling. Men fattiga elever i olika länder förväntas ta ett större ansvar för hållbarhetsarbetet än rika elever, vilket bidrar till att befästa redan existerande ojämlikheter. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– Problemet är att de grupper som inte har bidragit i så stor utsträckning till de globala miljöproblemen förväntas ta ett större ansvar än de som har en masskonsumerande livsstil med förödande konsekvenser för ekosystemen, säger Linus Bylund som skrivit avhandlingen.
Världen står inför stora utmaningar orsakade av mänsklig aktivitet, som klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. I sin avhandling har Linus Bylund undersökt hur UNESCOS:s globala satsning på utbildning för hållbar utveckling (ESD) anpassas och implementeras i relation till rika och fattiga elevpopulationer i Rwanda, Sverige, Sydafrika och Uganda.
Stora skillnader i hållbarhetsundervisning
Medan elever i fattiga områden utbildas för småskaligt entreprenörskap, att odla för sin egen försörjning och bidra till förändringar i lokalsamhället, förväntas elever i rikare områden enbart göra små förändringar i sin masskonsumerande livsstil. Eftersom få akuta lokala problem identifieras i rika lokalsamhällen, är aktiviteterna inriktade mot att göra eleverna medvetna om problem som finns någon annanstans och att till exempel ordna olika former av insamlingar till förmån för människor i fattiga områden.
– Genom att anpassa hållbarhetsundervisningen till rådande lokala levnadsförhållanden och livsstilar, riskerar utbildningen att reproducera ojämlika levnadsvillkor. Det blir normalt att vissa populationer görs ”hållbara” genom att människor odlar på sin bakgård för att trygga sina grundläggande näringsbehov medan andra görs ”hållbara” genom att till exempel använda en mobilapp för att välja mellan olika lunchalternativ.
Belys konsekvenser av överdriven masskonsumtion
Med sin forskning vill Linus Bylund att rikta uppmärksamheten mot den extrema ojämlikhet som råder mellan rika och fattiga elever när det gäller hållbarhetsutbildning och att den är möjlig att förändra. I avhandlingen föreslår han olika undervisningsalternativ för att få till en förändring. Han tycker bland annat att hållbarhetsundervisningen borde fokusera mer på konsekvenserna av en överdriven masskonsumtion och hur konsumtion på en plats är beroende av utnyttjande av landareal och människors tid på andra platser.
– Det handlar om att belysa och ifrågasätta de ojämlika levnadsvillkor som existerar mellan rika och fattiga länder.
Text: Ragnhild Larsson
Länk till avhandlingen: Differentiation, didactics and inequality – How rich and poor populations are educated for sustainability.
Studien bygger bland annat på fältarbete utfört i s.k. certifierade Eco-Schools-skolor i Rwanda, Sydafrika, Sverige och Uganda. Materialet består av transskript från intervjuer med 45 lärare och rektorer från sammanlagt 31 skolor i mycket olika geografiska och socioekonomiska kontexter.
Agenda 2030 är en global handlingsplan för hållbar utveckling antagen av FN:s medlemsstater i september 2015.
Utbildning för hållbar utveckling
Education for Sustainable Development (ESD), eller Utbildning för hållbar utveckling på svenska, är en pedagogisk strategi som syftar till att integrera principer, värderingar och metoder för hållbarhet i alla aspekter av utbildning och lärande. Målet med ESD är att utbilda individer och samhällen att förstå de komplexa sambanden mellan ekonomiska, sociala, miljömässiga och kulturella dimensioner av hållbarhet.
ESD strävar efter att främja kunskap, färdigheter, attityder och beteenden som kan bidra till en mer hållbar samhällsutveckling och en mer hållbar planet. Det betonar vikten av att integrera hållbarhetsfrågor i utbildningssystemet på alla nivåer, från förskola till högre utbildning och yrkesutbildning. Målet med utbildning för hållbar utveckling är att rusta individer till att bidra till att ställa om samhället och hitta lösningar på globala utmaningar.
Enligt Agenda 2030:s delmål 4.7 ska alla studerande få de kunskaper och färdigheter som behövs för att främja hållbar utveckling och hållbara livsstilar, samt mänskliga rättigheter, jämställdhet, en kultur av fred, ickevåld, globalt medborgarskap och miljö. Utbildning för hållbar utveckling handlar också om att värdesätta kulturell mångfald och kulturens bidrag till hållbar utveckling.