Framtidens genusarkiv en knäckfråga
Arkivinstitutioner står inför ett flertal stora utmaningar, inte minst kopplade till digitaliseringen av samhället. Hur ska digitalt material samlas in, göras sökbart och beständigt för framtida forskning? För att gemensamt försöka lösa de särskilda utmaningarna för kvinno- och genushistoriska institutioner bildas nu ett nätverk med forskare, arkivinstitutioner och kulturarvsaktörer som ska ta ett samlat grepp på frågan om insamling och bevarande.
Digitaliseringen av samhället skapar en utmaning för bibliotek och arkivinstitutioner. Samtidigt tar sig aktivism andra uttryck och former idag. Sociala rörelser sker inte längre i traditionell föreningsform, där föreningarna lämnade dokumentation till föreningsarkiv, utan sker oftare genom digitala kanaler som sociala medier. Det får en stor betydelse inte bara för hur aktivister arbetar utan också för dokumentationen av det som produceras och hur den informationen ska hämtas in och bevaras för framtida forskning.
– Idag handlar aktivismen ofta om enfrågesammanslutningar på nätet. För oss forskare finns det därför en oro över vad som kommer att finnas kvar för framtiden. Vi riskerar att stå utan handlingar och dokumentation av det som händer nu, säger Maria Cavallin-Aijmer, forskare i historia och ansvarig för arkivvetenskap vid Humanistiska fakulteten.
För kvinno- och genushistoriska institutioner är utmaningarna ännu mer komplicerade än för övriga arkivinstitutioner. Där handlar det dessutom om att anpassa sig till utvecklingen inom fältet, som i allt högre utsträckning lyfter fram mångfald och queerperspektiv.
Nystartat nätverk
Genom det nystartade projektet Kvinno- och genusforskning i framtiden?, som fått stöd av Riksarkivets stipendiefonder, ska ett nätverk av forskare och kulturarvsaktörer med fokus på kvinno- och genushistoria ta ett helhetsgrepp på framtida insamling och bevarande av arkiven. Projektet har sin bas på KvinnSam som dels är nationellt bibliotek för genusforskning, förvaltare för Sveriges kvinno- och genushistoriska arkiv och universitetsgemensam forskningsinfrastruktur. I KvinnSams uppdrag ingår insamling av arkiv för att möjliggöra och främja forskning inom svensk kvinno- och genushistoria.
– Vi ville samla forskare och institutioner som arbetar med kulturarv, med intresse för genusfrågor, för att diskutera vad vi kan göra tillsammans. KvinnSam har inte ekonomin för att kunna göra allt själva, säger Rachel Pierce som är forskningssamordnare på KvinnSam och tillsammans med Maria Cavallin-Aijmer initiativtagare till nätverket.
Projektet stöds också av Anna Nordenstam, professor i litteraturvetenskap, och Maria Sjöberg, professor i historia, som sitter i KvinnSams styrgrupp.
– Vilka lösningar efterfrågas och behövs? Vi behöver en överblick över vad som faktiskt finns och vad som ska finnas kvar i framtiden. Vad ska vi spara, vems handlingar är viktiga och vilket urval gör vi?, säger Rachel Pierce.
Olika kompetenser
Nätverket har i oktober haft sin första träff i Stockholm med forskare från ett flertal svenska lärosäten, representanter från arkivförbund, Kvinnohistoriskt museum, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek med flera.
– Det var startpunkten. Vi har försökt att gå ut ganska brett och intresset har varit väldigt stort, men vi tror att det finns fler forskare och institutioner som kan tillföra erfarenheter och tankar. Vi har alla olika kompetenser – vad gäller till exempel insamling av muntliga berättelser är museum bättre och när det kommer till att organisera, bevara och göra sökbart så är arkiven bättre, säger Rachel Pierce.
Nätverksträff i Göteborg
Idén till projektet kommer ur ett gemensamt intresse för sociala rörelser, arkivfrågor och genusfrågor. Frågorna som ska behandlas är framför allt: Vad finns idag, vad behövs och hur bevaras det för framtiden?
– Genusarkiv har särskilda utmaningar men det är ett problem som är generellt och i slutändan handlar det om hur vi i framtiden ska kunna forska om civilsamhället; ska det bara bli genom tidningsklipp? Det finns också stora utmaningar rörande urval och representation, säger Maria Cavallin-Aijmer.
– Om man ska hårdra det lite så riskerar vi att kvinno- och genushistoriska arkiv blir lite av ”vita akademiska kvinnors arkiv”.
Nästa nätverksträff är planerad att hållas i Göteborg i maj 2025, på Humanisten och Humanistiska universitetsbiblioteket.
– Det är viktigt att ha ett långsiktigt tänk redan från början. Det behöver göras en beståndsöversikt över vad det finns för genusarkiv idag, sedan behövs det en verktygslåda för hur insamling och bevarande ska ske. Vi vill skapa bryggor mellan institutioner och forskare och även jobba för att forskare tar in bibliotekarier och arkivarier i sina forskningsprojekt, säger Rachel Pierce.
– Idag lägger forskning och finansiärer stor vikt vid tillgängliggörande och digitalisering men det finns enorma utmaningar vad gäller material som är digitalt fött, som måste uppmärksammas mer av dessa aktörer, säger Maria Cavallin-Aijmer.
Text och foto: Johanna Hillgren
