Alexandra Herlitz är redan en välbekant röst i många konstintresserades öron, också utanför universitetets väggar. Tillsammans med kollegan Alexandra Fried driver hon den populärvetenskapliga podden Konsthistoriepodden. I varje avsnitt berättar duon om ett utvalt konstverk. Under den senaste månaden hade de nästan 8 000 lyssnare.
TV däremot var nytt för henne.
– Det var både det läskigaste och det roligaste som jag gjort som konstvetare, säger hon om sin medverkan i Kulturfrågan Kontrapunkt.
Anrikt frågesportprogram
I frågesportprogrammet som sänds i SVT ska frågor om konst, musik och litteratur besvaras. Två lag tävlar mot varandra i olika moment. Lagen utgörs av tre personer där sammansättningen ser ut så att var och en representerar ett eget expertområde. En person per lag utses till lagledare och laget får namn efter denne.
Förlagan till dagens Kontrapunkt sändes faktiskt första gången redan på sextiotalet. Då handlade det enbart om musikfrågor och leddes av Sten Broman.
2017 återvände programmet i ny kostym och inspelningarna sker i Göteborg.
Bland tidigare säsongers tävlande återfinns flera forskare, men också till exempel kulturjournalister, författare, kompositörer och sångare.
Alexandra har varit med på ett hörn också före det att hon fick frågan om att medverka – men bakom kulisserna.
– I samband med nylanseringen av Kontrapunkt blev jag och Alexandra Fried tillfrågade att vara med i en fokusgrupp, berättar hon. Syftet var att de ville testa frågor och tävlingsmoment. Och vid den tidpunkten fanns det ingen på redaktionen som studerat konstvetenskap. Så det innebar att vi fick komma tillbaka regelbundet under flera säsonger.
– Sedan hörde programmet av sig tidigt i våras och frågade om vi ville komma tillbaka och besvara ett antal testfrågor. Och då fick jag frågan om jag ville ställa upp.
Det var inte ett självklart beslut.
”Ingen kan allt”
– Det finns förväntningar på forskare som kanske inte finns på vissa andra yrken, förklarar Alexandra.
Hon ger ett exempel:
– Konstvetare antas ofta ha lika djupgående kunskaper i alla epoker, hela vägen från forntiden till samtidskonsten. Dessutom ska du inte bara känna till verken och veta vilka konstnärerna är utan också kunna hela deras livshistoria. Men i själva verket har du ju specialkunskaper inom ditt eget forskningsområde samtidigt som det du inte repeterat på länge förstås är svårare att komma ihåg.
Hon överlade med sig själv, fick råd av kompisar, och tackade sedan ja.
– Ingen kan allt. Det är viktigt att få bjuda på sig själv. Jag tycker väldigt mycket om frågesport. Och TV innebar en rolig utmaning.
Att spela in ett avsnitt tar ungefär två timmar, berättar Alexandra. Och formatet innebär vissa utmaningar. För tempot är rappt.
– Det räcker inte med att veta svaret på frågorna, säger hon. Man ska veta svaret snabbast. När du sitter hemma i soffan är du oftast snabbare och säkrare på dig själv. Men i TV-studion, när kameran är på och du vet att tusentals kommer att titta på avsnittet… Då fungerar inte hjärnan alltid som den brukar.
Alexandra började förberedelserna inför inspelningarna i somras genom att studera bildmaterial i konstböcker och memorera namn på titlar. Något som inte nödvändigtvis hör till hennes dagliga arbetsuppgifter.
- Den typen av repetitioner gör du ju inte till vardags, säger hon. Du forskar, förbereder undervisning, håller föreläsningar, ofta då inom ditt nischade forskningsfält.
I lag med litteraturvetare och sopran
I programmet har Alexandra fått bilda lag tillsammans med Axel Englund, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och lagledare, och sopranen Negar Zarassi.
– Vi trivdes från första stund och hade väldigt kul ihop när vi spelade in. Vi håller kontakten, säger hon.
Det gäller för programmet att lägga nivån rätt på frågorna så att de tilltalar så många som möjligt, menar Alexandra. Hon tycker att SVT har lyckats bra.
– Ja, eftersom svårighetsgraden varierar, säger hon. Några av verken känner alla igen. I andra fall är det klurigare. Då får vi i laget tillsammans ventilera alla våra associationer och ibland lyckas vi resonera oss fram till det förhoppningsvis rätta svaret.
Är det då svårt att göra underhållning av det som ibland benämns som ”finkultur”? Alexandra vill helst inte göra distinktionen mellan ”finkultur” och ”annan kultur”.
– Som konstvetare vill jag sänka trösklarna till konstvärlden, understryker hon. Konst ska vara för alla, inte för en utvald krets. Det är också den ambition vi försöker förmedla genom Konsthistoriepodden.
– Sedan får man inte underskatta publiken som tittar på programmet, fortsätter Alexandra. Många har rest, upplevt kultur och är oerhört kunniga. Då får inte frågorna vara för enkla.
Av: Erik Pedersen
