Efter 2019, då Rasmus Paludan för första gången brände en koran offentligt i Danmark, spred sig tillvägagångssättet från den antimuslimska miljön till att bli en bredare proteströrelse i Skandinavien och Nederländerna. Det visar forskning som kartlagt den internationella spridningen av koranbränningstaktiken.
– Rasmus Paludans sätt att offentligt bränna koraner är ett nytt sätt för den antimuslimska rörelsen att få uppmärksamhet, säger Måns Lundstedt, forskare vid Göteborgs universitet, som undersökt fenomenet koranbränningar tillsammans med Anita Nissen vid Aalborgs universitet.
Rasmus Paludans sätt att offentligt bränna koraner är ett nytt sätt för den antimuslimska rörelsen att få uppmärksamhet.
För att hitta mönster i hur protesterna har organiserats och spridits har forskarna analyserat rapportering i massmedia och högerextrem alternativmedia under perioden 2019 till slutet av 2023. De har också analyserat data från sociala medier kopplade till frontfigurer för rörelsen under samma period.
Studien visar att spridningen av koranbränningarna skedde i två vågor. I den första vågen, som pågick från 2019 till slutet av 2022, skedde spridningen framför allt inom redan existerande antimuslimska nätverk. Den första vågen var begränsad till Danmark, Norge och Nederländerna. I Sverige såg spridningen annorlunda ut för att den drevs av Paludan själv.
Den andra vågen inleddes i januari 2023 med Paludans koranbränning utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Händelsen fick enorm uppmärksamhet i media och utlöste geopolitiska kriser för i synnerhet Sverige och Danmark. Samtidigt spreds taktiken utanför de ursprungliga antimuslimska nätverken. Det gjorde att den också kunde få stort genomslag i Sverige. Taktiken började dessutom anpassas för att protestera i andra frågor, som iranskt kvinnoförtryck, för yttrandefrihet, och – genom att bränna andra skrifter – även mot islamofobi.
De våldsamma motdemonstrationerna kan ha spelat en viss roll för koranbränningarnas spridning. Den stora spridningen under 2023 tycks dock inte ha berott på detta, utan på taktikens stora mediegenomslag, de utrikespolitiska reaktionerna och på aktivisternas förmåga att anpassa den till andra politiska frågor.
Enligt forskarna är spridningen även tätt förknippad med polisens och rättsväsendets möjligheter och vilja att motarbeta dessa händelser.
Antimuslimska aktivister försökte sprida taktiken till andra länder i Europa, men motarbetades då av polis och rättsväsende.
– Spridningen blev större i Skandinavien och Nederländerna för att länderna saknade eller valde att inte tillämpa lagstiftning mot skändning av religiösa symboler. Antimuslimska aktivister försökte sprida taktiken till andra länder i Europa, men motarbetades då av polis och rättsväsende, säger Måns Lundstedt.
Studien sätter ljuset på en händelse som, trots att den varit mycket uppmärksammad, hittills fått relativt lite utrymme i forskningen.
– Genom att titta på koranbränningarna kan vi få en bättre förståelse för hur den internationella högerextrema rörelsen fungerar, och hur dess tillvägagångssätt får genomslag långt utanför de egna leden, säger Måns Lundstedt.
Digital publicering: Quran Desecration Rallies in Scandinavia and the Netherlands: The Formation and Transnational Diffusion of an Anti-Muslim Protest Tactic