Krig och konflikt har ofta gett hög inflation
Ökade inflationssiffror och stigande priser. Men inte för första gången. I den moderna historien finns det gott om exempel på hög inflation och ofta är den gemensamma nämnaren krig eller konflikt.
− Krig har ofta spelat roll för inflationen. Det blir en boom i viss typ av tillverkning, efterfrågan ökar och priserna drivs upp, säger Staffan Granér, universitetslektor i ekonomisk historia.
Fram till 1660-talet bestod i princip alla pengar i Sverige av metaller som silver, guld och koppar. Det fanns en marknad för metallerna som styrde pengarnas värde och tillgången kunde variera.
− När Europa översvämmades av silver från Amerika på 1500- och 1600-talet steg priserna när silvrets köpkraft sjönk i värde. Och även om konsekvenserna inte blev så allvarliga är det ett tidigt exempel på inflation som även påverkade Sverige, säger Staffan Granér.
Ett annat historiskt exempel hittar vi under den svenska frihetstiden på 1700-talet. Sveriges två första riksdagspartier, kända under benämningarna hattar och mössor, konkurrerade om makten.
För mycket sedlar för att finansiera krig
När hattarna röstades fram 1738 behövdes pengar för att förverkliga en expansiv politik som innebar krig mot Ryssland och Preussen. Riksens Ständers Bank, som så småningom blev Sveriges riksbank, började trycka upp sedlar i alldeles för stor omfattning och inflationen var ett faktum.
− Inflationstakten under hattarnas år vid makten nådde som högst en bit över 30 procent. Många spekulerade, det fanns gott om pengar att låna, och nya verksamheter som järnbruk startade. När pengarna sjönk i värde kunde de sedan betala tillbaka sina urholkade lån. Något som drev på inflationen ännu mer.
1766 tog mössorna makten och införde en stram penningpolitik som medförde en kraftig deflation. Efter ungefär 100 år med några mindre inflationstoppar anslöt sig Sverige 1873 till den internationellt styrda guldmyntfoten, som innebar att en viss mängd guld hade ett fast pris i den egna valutan, kronan. Syftet med det arrangemanget var främst att stabilisera växelkursfluktuationer mellan olika valutor men det tvingade också fram en stram penningutgivning som höll inflationen låg.
Hög inflation under världskrigen
1914 bröt första världskriget ut och snart befann sig Sverige i den högsta inflationen som landet upplevt. Vi lämnade tillsammans med de flesta andra länder guldmyntfoten, eftersom det inte var möjligt att upprätthålla bindningen av guldet med ökade försvarsutgifter.
Plötsligt fanns det mer pengar i förhållande till produktionen och kostnaderna skenade i höjden. Priset på importerade livsmedel steg kraftigt tillsammans med andra importerade varor samtidigt som produktionen i landet var begränsad.
− I perioder kunde inflationen ligga över 30 procent med väldigt höga toppar. Försök gjordes med prisregleringar och ransonering av livsmedel och andra nödvändighetsvaror, men resultatet blev ändå ofta tomma hyllor i butikerna. De som hade kontakter och pengar kom över varor svarta marknaden.
Andra världskriget bjöd på en liknande situation, men inflationen blev inte alls lika hög. Sverige hade under 1930-talet blivit mer självförsörjande och lyckades hålla uppe produktionen hyfsat väl. Vilket inte hindrade att inflationen ibland steg till mellan 10 och 15 procent.
− Det försökte staten hantera genom ett omfattande system av ransoneringar där man fördelade den lilla produktion som fanns. Svarta börs-handeln var inte lika omfattande som under första världskriget och man lyckades hålla nere priserna.
Rekordår och oljekris
Priserna stabiliserades tiden efter freden 1945 men när Koreakriget bröt ut 1950 var det dags igen.
När priserna på Sveriges import steg ökade kostnadsnivån generellt i ekonomin. Det skapades en spiral av förväntningar som drev upp löner och lönekostnader. Inflationen blev ett faktum. Effekten förstärktes ytterligare när krigsransoneringarna slopades 1951.
Efter Koreakriget började det som skulle visa sig bli rekordåren i västerländsk ekonomisk utveckling. Tillväxttakten var hög, det fördes en puritansk ekonomisk politik där staten prioriterade bekämpandet av arbetslöshet före inflation. Folk vande sig vid att leva med en viss, sakta ökande inflation.
1973 tog det stopp. De oljeexporterande ländernas organisation OPEC införde ett oljeembargo och oljepriserna skenade i höjden. Svensk industri drabbades och produktionen sjönk på bland annat varven, stålverken och pappersbruken.
− Staten tog över stålindustrin och varven, drev dem i egen regi och producerade med förlust. Det höll nere arbetslösheten, men produktionen sjönk snabbare än konsumtionen och det blev en stigande inflation.
Varven återhämtade sig aldrig. Men elektronikindustrin gjorde sitt intåg och i takt med en framväxande IT-marknad, tillsammans med en växande bilindustri, sjönk inflationen.
Överordnat inflationsmål
I början av 1990-talet kom nästa kris. En expansiv inhemsk politik för att höja Sveriges konkurrenskraft resulterade i det blev fritt fram att låna och att pengarna fick flyta fritt över Sveriges gränser. Priserna steg snabbt och regeringen devalverade kronan flera gånger. Svensk ekonomi hamnade än en gång i ett läge med hög inflation.
− Krisen ledde till en politik där vi, liksom nästan alla andra industrialiserade marknadsekonomier, fick en självständig riksbank med ett uttalat mål att bedriva en penningpolitik som ska hålla inflationen kring två procent. Med andra ord måste inflationsmålet vara överordnat alla andra mål som till exempel arbetslöshetsbekämpning.
Med några undantagsfall − terrorattacken den 11 september 2001 och den så kallade Lehman-kraschen 2008 – nåddes inflationsmålet under 2000-talet. Fram tills i år.
− Det är inte är så förvånande att den utlösande faktorn för hög inflation den här gången kan kopplas till att det pågår ett krig i Ukraina, att gasen i kranarna stryps och att energipriserna stiger. Det som händer nu är igenkännbart. Riktigt hög inflation har ofta samspelalat med krig och konflikter. Men det betyder inte att den ekonomiska politiken inte spelar någon roll, säger Staffan Granér, universitetslektor i ekonomisk historia.
Av: Thomas Melin