Mätningar i kritisk del av Atlanten för att bättre förstå klimatet

Sydöstra Atlanten har en enorm betydelse för jordens väder och klimat. Regionen är en mötesplats för Indiska Oceanen, Atlanten och Södra ishavet, och här möts strömmar som blandar olika typer av vattenmassor som spelar en avgörande roll för världshavets cirkulation och reglering av det globala klimatet, eftersom dessa lokala strömmar utgör en del av den globala havscirkulationen som transporterar värme runt jorden.

Första gången mäta mindre virvelströmmar

Nu har en forskningsexpedition, med forskare från bland annat Göteborgs universitet, åkt till Cape Cauldron-området flera hundra kilometer sydväst om Kapstaden, Sydafrika, för att för första gången mäta de mindre virvelströmmar som är 1 – 10 kilometer i storlek och kallas ”småskaliga flöden”, för att bättre förstå mekanismerna bakom samspelet i den kritiska del som kallas "Agulhas-läckaget".

Det är i detta område som stora mängder varmare och saltare vatten från Indiska oceanen kontinuerligt ”läcker ut” i det kallare Atlanten genom allt ifrån enorma 200 kilometer stora virvelringar till dessa betydligt mindre virvelströmmar – ett flöde som så småningom bildar delar av Golfströmmen.

Bild

– Utan det inkommande vattnet från Indiska oceanen, så fungerar inte cirkulationen i Atlanten. Vi förväntar oss att våra första mätningar i Agulhas-läckaget kommer att förbättra kunskapen om Atlantens cirkulation, så att vi kan utveckla modeller som kan användas för att se hur klimatet kan förändras i framtiden, säger Estel Font, doktorand i oceanografi på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Högupplösta bilder från ny satellit

Forskarna kommer att vara ute till havs i en månad på det amerikanska forskningsfartyget Roger Revelle. Under expeditionen kommer de att använda autonoma undervattens-och ytrobotar, som gör faktiska mätningar på plats i de småskaliga virvlarna av exempelvis temperatur, salthalt, syre, näringsämnen och mixning av vatten på mikronivå.

– Fyra ledande oceanografiska universitet, inklusive Göteborgs universitet, har utrustat fartyget med det absolut senaste inom teknik och sensorer för att möjliggöra denna forskning. Det är väldigt motiverande, säger Johan Edholm, doktorand i oceanografi på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Bild

Forskarna kommer också att samla data under en satellit som nyligen skjutits upp i ett samarbete mellan rymdorganisationerna NASA och CNES (Frankrike).

– Satelliten har precis börjat samla in sina första högupplösta bilder av havsytans topografi, de meterstora förändringar i havsytans nivå som avslöjar havets cirkulationsmönster för forskarna. Havsytan är inte helt platt, utan har dalar och höjder som motsvarar havets cirkulationsmönster. Dessa höjdskillnader är mycket viktiga för att kunna förstå havscirkulation och strömmar, säger Isabelle Giddy, postdoktor, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Enorm brist på mätningar

Ett av expeditionens syften är också att genomföra mätningar på plats för att kunna verifiera att satellitens bilder är korrekta, något som brukar kallas ”ground truth”, eller ”faktiska data”. På detta sätt kan forskarna bekräfta att satelliten fungerar för framtida övervakning av området.

– Vår hypotes är att det större läckaget av varmt vatten från Indiska oceanen till Atlanten sker i de småskaliga flödena, snarare än i de större Agulhas-ringarna. Det är ingen som gjort sådana mätningar tidigare, inte heller beräkningar på hur de påverkar övriga flöden. Med hjälp av satelliten och mätningar på plats, ska vi se om vår hypotes stämmer, säger Sebastiaan Swart.

Bild