Tillitsbaserade styrningsmodeller har på senare tid vunnit mark inom offentlig sektor där de presenteras som motvikt till effektivisering och ekonomistyrning, det som brukar kallas "new public management".
– Tillitsbaserat arbete kan absolut fungera med rätt förutsättningar. Men jag tror inte att man kan lägga det ovanpå en ekonomistyrning utan att göra några större förändringar i verksamheten. Då kan det i stället leda till cynism, eller att arbetstagarna ser det som hyckleri från arbetsgivaren, att de säger en sak men gör någonting annat, säger Helena Håkansson, doktorand i arbetsvetenskap.
Mellan 2017 och 2019 har hon genom intervjuer och observationer följt förändringsarbeten inom äldreomsorgen i två olika kommuner. Forskningen inkluderar också en enkätundersökning bland arbetstagare på olika nivåer inom äldreomsorgen. Undersökningen handlade om vilket typ av inflytande som påverkar viljan att jobba kvar.
I intervjuerna framgår att det finns ett glapp mellan dem som arbetar med verksamhetsutvecklingen på strategisk nivå och dem som faktiskt utför omsorgsarbetet.
När jag pratade med omsorgsarbetarna visste de knappt vad jag frågade om. De har inte tid att jobba med det här som ledningen vill, för de har så extremt lite resurser.
– Det fanns en stor diskrepans i organisationerna. När jag pratade med omsorgsarbetarna visste de knappt vad jag frågade om. De har inte tid att jobba med det här som ledningen vill, för de har så extremt lite resurser. De som arbetade på strategisk nivå såg inte riktigt den konflikten, utan tolkade det som att personalen var bakåtsträvande.
Skett en försämring av arbetsförhållanden
Forskningen pekar samtidigt på att omsorgsarbetarnas arbetsförhållanden försämrats under lång tid och att detta är något som inte kan avhjälpas enbart med ökad tillit.
– Arbetsgivarna behöver se över hur de arbetar med tidsstyrning och kontroll, samtidigt som de behöver öka medarbetarnas inflytande över arbetsdagens ramar och möjligheter att påverka sin lön.
Avhandlingen visar hur hemtjänstpersonalen var väldigt tidsstyrd, både i det dagliga arbetet där de behövde checka in och ut, och genom en omfattade administrativ tidshantering.
– Cheferna jämförde den utförda tiden med förväntad arbetstid och drog ner på marginalerna om det gick, vilket gjorde arbetet mer intensivt hela tiden.
Omsorgsarbetarna vittnade även om obekväma arbetstider och oförutsägbara scheman som varierade från månad till månad.
Det är ganska extremt att ha så kort framförhållning med en fast tjänst. Det är en form av tidsmässig osäkerhet i anställningen som vi ofta ser kopplat till gigarbete och andra typer av tillfälliga jobb, men här handlar det om heltidsanställda inom offentlig sektor.
– Det är ganska extremt att ha så kort framförhållning med en fast tjänst. Det är en form av tidsmässig osäkerhet i anställningen som vi ofta ser kopplat till gigarbete och andra typer av tillfälliga jobb, men här handlar det om heltidsanställda inom offentlig sektor. Det är en stor försämring som skett utan att det har uppmärksammats tillräckligt, vilket är anmärkningsvärt.
Helena Håkansson menar att arbetsgivarna behöver se personalen mer som en resurs som är viktig att värna om.
– När man pratar om personalförsörjningen i välfärden handlar det ofta om kompetensförsörjning och rekrytering. Jag skulle säga att man behöver jobba mer med kompetensbevarande. Det finns personal och kompetens, men det behövs mer rimliga arbetsvillkor för att de både ska kunna och vilja jobba kvar, säger hon.
Digital publicering: Tid för tillit? Om styrning, kontroll och inflytande i äldreomsorgen
