Topelius var först med att ge ett samiskt barn huvudrollen
I 1800-talets Sverige beskrevs samerna ofta som underlägsna och skurkaktiga, som något exotiskt och annorlunda. Men första gången en samepojke står i centrum för en litterär berättelse får läsaren följa med på äventyr genom hans perspektiv, tack vare författaren Zacharias Topelius.
Olle Widhe är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och har länge intresserat sig för olika etniska grupper i barnlitteraturen genom historien. En av hans senaste artiklar handlar om när det samiska barnet dyker upp i litteraturen.
– Vid den här tiden sågs samerna som exotiska, eller annorlunda, jämfört med andra nordbor som svenskar och norrmän. Samerna sågs som underlägsna, hedniska, ett folk som skulle civiliseras, uppfostras och kristnas. Man hade ett kolonialt förhållningssätt till samerna. Även i litteraturen blev de exotifierade, de skildrades som trollkarlar i ett sagoliknande land, som listiga skurkar eller som onda, säger Olle Widhe.
Ett samiskt barn i centrum
I den kontexten skriver Zacharias Topelius år 1860 en saga om den samiska pojken Sampo Lappelill, och blev därmed den första som satte ett samiskt barn i centrum av en skriven berättelse. Han blev också den första författare som skriver om Lappland och samerna ur ett inifrånperspektiv. Hos honom får Sampo vara en individ och inte bara en del av något annorlunda eller okänt.
– Sampo Lappelill framställs inte som en ”liten lapp” utan som en pojke som inte gör som föräldrarna vill.
Äventyr bland tomtar och troll
Berättelsen handlar om hur Sampo ligger sömnlös och bestämmer sig för att ta sin ren och köra släde många mil bort från hemmet trots att hans föräldrar har sagt nej. Under sin färd får han vara med om stora äventyr bland tomtar, troll och vilda djur.
– Det är första gången ett samiskt barn får vara huvudperson i en berättelse, men inte nog med det: man får som läsare möjlighet att följa det samiska barnets upplevelse av världen – såsom Topelius tänkte sig den.
Topelius uppvärderar barnet
I sin artikel undersöker Olle Widhe hur det kommer sig att Zacharias Topelius väljer att skriva med samepojkens ögon, trots samtidens sätt att se på samerna.
Han kommer fram till att det beror på att Topelius generellt uppvärderar barnet, bland annat har barnet i hans sagor en egen vilja och kan säga emot de vuxna. Barnet ska också få vara barn, och inte behöva bli vuxet för fort.
– Hos honom kan barn vara busiga, han gestaltar deras lekar och fantasier och ser det ur barnets synvinkel. Det gäller även för det samiska barnet. Samtidigt är han inte radikal, han anser fortfarande att det samiska barnet behöver ”räddas”, att barnet bör bli döpt och upptagen i den kristna gemenskapen.
Förbisett i tidigare forskning
Det finns även andra inslag i Topelius saga som vittnar om att han ser på samerna som något annorlunda: han beskriver att de bor långt norrut i små hyddor dit man måste krypa in.
– Det finns ett utifrånperspektiv, men när han har gjort de beskrivningarna går han över i ett inifrånperspektiv som jag tycker att man har förbisett i tidigare forskning.
Text: Elin Widfeldt
Kontakt
Olle Widhe finns på telefon: 031-786 53 12 och 0767-71 71 90, samt på e-post: olle.widhe@lir.gu.se
Topelius
Zacharias Topelius (1818–1898) var en finlandssvensk författare som skrev lyrik, historiska romaner, psalmer, läroböcker och barnlitteratur. Han skrev med barnets ögon och för barn på ett helt nytt sätt, något som kom att influera senare författare som Astrid Lindgren och Lennart Hellsing. Topelius Läsning för barn har nyligen har getts ut i tre textkritiska volymer som Olle Widhe har varit med och tagit fram.
Artikeln om sagan Sampo Lappelill är publicerad i den amerikanska barnlitteraturtidskriften The Lion and the Unicorn, titeln är Voicing the subaltern? The sámi child enters Zacharias Topelius's mid-nineteenth-century fairy tales.