Den förlorade republiken: Kris och kontinuitet i den sena romerska republiken (146-46 f.Kr.)

Denna kurs erbjuder en introduktion till den sena republiken som historisk period och forskningsfält, med särskilt fokus på antika källor, källkritiska problem och förklaringsmodeller för de historiska processerna och omvandlingarna under perioden.
År 146 f.Kr. förstörde romarna Kartago och Korinth. År 133 f.Kr. slogs en plebejisk folktribun ihjäl framför Capitolium av en folkmassa ledd av pontifex maximus (översteprästen). I periodens slutskede korsade Julius Caesar Rubicon år 49 f.Kr. och krossade sina fiender vid slaget vid Thapsus år 46 f.Kr., varefter han firade sin seger med en enastående fyrfaldig triumf.
Trots återkommande och djupt hotfulla kriser inte bara överlevde Rom, utan utvecklades till huvudstad i ett expanderande och allt mer organiserat medelhavsimperium. Dess befolkning blev alltmer mångskiftande, de rikaste medborgarna oändligt förmögna och stadens stadsbild allt mer monumental. Vid den sena republikens slut hade förfädernas traditioner, aristokratins styre, arméerna och deras rekrytering, rikedomens källor, de bildades kulturella horisonter, styret över bundsförvanter och undersåtar, idén om en romersk medborgare, Italiens landskap och den romerska identiteten i sig förändrats för alltid. I denna kurs undersöker vi hur detta skedde.
Kursen innefattar en analys av relevanta litterära och dokumentära källor, särskilt Sallustius’ verk, Ciceros brev och tal, Caesars Galliska kriget samt samtida inskriptioner och mynt.