Bild
Performance med fyra personer i ett skjul, iklädda underkläder
Foto: Riku-Pekka Kellokoski
Länkstig

50% seminarium: Anders Carlsson

Kultur & språk

Anders Carlsson är doktorand i scenisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik.

Seminarium
Datum
18 jun 2024
Tid
15:15 - 17:30
Kostnad
Fri entré, inga biljetter

Arrangör
Högskolan för scen och musik

I’d prefer not to: Situating Acting as an Instituent Practice

Diskutant: Kristina Hagström Ståhl, gästande docent i teater- och performancestudier, Stockholms universitet.

Projektet undersöker skådespelarkonsten i ett samtida horisontaliserat institutionellt klimat i termer av en slags förlorad situering, och prövar i vilken utsträckning skådespelarkonsten kan navigera institutionell heteronomi genom att på ett lekfullt sätt införliva det institutionellt imaginära som en delad erfarenhet av icke-vetande, vilket bildar en ny ”situation” för utövandet av skådespeleri, samt utövandet av publikt deltagande.

Med vägledning av den fiktiva karaktären Bartleby från Melville’s klassiska roman, utforskas konstnärliga taktiker som negerar det rådande för att frigöra heterotopisk produktivitet av multipla alternativ till ett rådande institutionellt villkor, vilket både återkopplar till historisk avantgardism och skissar på en framtida post-avantgardistisk repertoar av parasitära/mutualistiska taktiker.

Hypotesen är att införlivandet av multipla inkongruenta imaginära positioner inom ett givet institutionellt villkor som ett slags konstnärligt material, öppnar konstformens unika bidrag till frågor om konstens motstånd i termer av en tredje generationens institutionskritik och som en instituerande praktik. Genom att använda scenen som ett etisk-politiskt laboratorium för agonistiska former av interaktion, experimenterar projektet med institutionell rehabilitering och ökad social motståndskraft genom att producera och distribuera en fronetisk praktisk kunskap i hur vi kan hantera polariserande antagonism utan att underkastas en suverän auktoritet.

Studien behandlar främst skådespelarkonst som en konstskapande och en pedagogisk praktik, men avsikten är att demonstrera hur en förkroppsligande och performativ institutionell skådespelarpraktik potentiellt genom lyhördhet för det situationsspecifika har bredare tillämpning, särskilt i situationer som präglas av ett epistemiskt underskott och där flera inkompatibla diskurser står i antagonistiskt förhållande.