För tio år sedan ifrågasattes kommuners möjligheter att ge fristad åt förföljda författare och konstnärer. Frågan gällde om det låg inom den kommunala kompetensen att stå upp för yttrandefriheten globalt eller om det förelåg staten att arbeta med dessa frågor. Kammarrätten i Sundsvall slog då fast att det finns samhälleliga angelägenheter som kan betecknas som både statliga och kommunala. En sådan är att värna yttrandefriheten:
”Fristadsprogrammet och medlemskapet i ICORN är helt i överenskommelse med den svenska utrikespolitiken men förverkligas inte genom de åtgärder som är förbehållna regeringen. Regeringen understryker i sin handlingsplan för de mänskliga rättigheterna att kommuner och landsting har en viktig roll och ett ansvar för att Sverige ska kunna fullfölja sina åtagande om mänskliga rättigheter.”
Ur Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 1889-14, 2015-03-25
Idag är frågor om kommuners roll för kultur och yttrandefrihet i debatt, initiativ finns att omdefiniera begreppet armslängds avstånd, förslag finns att ta bort ordet demokrati ur kommunala strategier och bibliotek vittnar om lokala politikers viljor att ta bort HBTQI-bokhyllor och minska bestånd av flerspråkig litteratur.
Vad säger de senaste tio åren oss om kommuners vilja, möjligheter och ansvar att stå upp för värden vi tagit för självklara?
Medverkande:
Kajsa Ravin, generaldirektör Kulturrådet, tidigare kulturchef i Gävle när fristadsupplägget ifrågasattes
Ola Larsmo, författare, tidigare ordförande i Svenska PEN, aktiv i demokratifrågor
Staffan Jonsson, kulturchef Eskilstuna kommun
Fredrika Lagergren Wahlin, filosofie doktor i statsvetenskap och universitetslektor, Göteborgs universitet
Karin Hansson, nationell samordnare för Sveriges fristäder inom ICORN
Moderator: Lena Ulrika Rudeke, verksamhets- och programansvarig, Jonsereds herrgård Göteborgs universitet
