Som årets sista punkt på seminarieprogrammet ser vi nu fram emot Fredrik Leijonhufvuds slutseminarium, med Annelie Holmberg som extern granskare. Här nedan följer en kort sammanfattning av avhandlingen. Seminariet hålls på svenska, i Mariestad och via zoom. För att få del av Fredriks manuskript inför seminariet, vänligen kontakta fredrik.leijonhufvud@gu.se.
Denna avhandling handlar om att undersöka hur en forskande hantverkare kan närma sig en hantverkstradition när det inte längre finns några levande traditionsbärare kvar, utan bara föremål, arkivmaterial och de fragment av hantverkskunskap som ännu lever vidare hos dagens traditionsbärare.
Den båtbyggartradition som undersöks är byggandet av seglande klinkbyggda bruksbåtar som byggdes och användes i Stockholms skärgård under 1800-talet och fram till omkring sekelskiftet 1900. Båtarna som kallas ’ökor’ konkurrerades ut av andra båttyper när skärgårdens vardags- och arbetsliv förändrades, exempelvis genom införandet av båtmotorer. Ett rörligt sökarljus har använts för att hitta relevant källmaterial, och ansträngningar har gjorts för att kombinera och tolka källmaterialet. Kärnan i källmaterialet är en handfull bevarade originalbåtar, och detta kompletteras med äldre fotografier och avbildningar från 1800-talets slut fram till 1930-talet. Därtill används intervjuer, frågelistsvar och fältundersökningar som gjorts av Nordiska museet och ISOF under 1920–1940 talen.
Undersökningarna i avhandlingsarbetet har syftat till att tolka och förstå de tumregler och processer som definierade hantverkstraditionen. En viktig metod har varit att använda rekonstruktion som metod. Tolkningarna av källmaterialet har provats i rekonstruktioner som gett upphov till nya tolkningar och nya frågor till materialet. Den tolkande processen kan liknas vid en spiral, och ansluter till Gadamers hermeneutik, som är en viktig teoretisk utgångspunkt för avhandlingen. Med en hermeneutisk grundad metodologi lyfts forskarens egen förförståelse fram, de egna fördomarna, för att synliggöra den tolkande processen och göra den trovärdig. Ett syfte med denna avhandling är att undersöka hur och till vilken grad det är möjligt att förstå en bruten hantverkstradition. Hur nära sanningen om traditionen är det möjligt att komma?
Vidare handlar projektet om att prova och utveckla metoder för att undersöka hantverk från det förflutna genom att få ett tolkande flöde mellan ett brett källmaterial, rekonstruktion som metod och den tolkande hantverksforskaren. Förutom rekonstruktion som metod har projektet fördjupat sig i metoder för att undersöka och dokumentera båtar, genom analoga mät- och ritningsmetoder och digital 3D-teknik. Under arbetets gång har undersökningsmetoderna mer och mer kommit att handla om undersökningsmetoder som utgår från hantverksprocesserna, det vill säga att mäta och bedöma originalföremålen och rekonstruktionerna med samma metoder som tidigare använts av båtbyggarna inom hantverkstraditionen. För att nå en djupare förståelse om den äldre hantverkstraditionens villkor har en metod varit att försöka närma sig människornas vardagsliv, detta har dels skett genom en kartläggning av båtbyggare som var aktiva under 1800-talet, dels genom att besöka platser, färdas i farvattnen, men även genom en bred läsning av dåtida och samtida litteratur.
Resultatet av avhandlingsarbetet innefattar att vissa tumregler, mönster och processer har klarlagts som utgjorde den lokala båtbyggartraditionen. Vissa missförstånd kring byggandet av dessa båtar har klarlagts, bortglömd nomenklatur har väckts till liv. Ett resultat är också vilken roll en djupare tolkning av källmaterial har för resultatet i arbetet med rekonstruktion. Här kommer hantverksforskarens perspektiv in i bilden, en forskande hantverkare som måste vara beredd att ifrågasätta sina egna fördomar om hur hantverkstraditionen sett ut. I avhandlingen förs en diskussion om vård av immateriellt kulturarv i gränslanden mellan levande immateriellt kulturarv, immateriellt kulturarv som inte utövas samt rörligt och platsbundet materiellt kulturarv.