Andreas Lundin - Vårdkedjan vid hjärtstopp ”chain of survival” - belyses i ny avhandling

Bild

Länk till avhandlingen

Vårdkedjan vid hjärtstopp ”chain of survival” - belyses i ny avhandling

Varje år drabbas drygt 6 000 svenskar av hjärtstillestånd där hjärtlungräddning inleds utanför sjukhus, och runt 3 000 där hjärtlungräddning inleds på sjukhus. Vid hjärtstillestånd är hjärtats pumpförmåga upphävd och blodtillförseln till kroppen är otillräcklig för att upprätthålla hjärnans basala funktioner. Detta resulterar i medvetslöshet och, inom några minuter, irreversibla skador på hjärnan på grund av syrebrist.

– Min forskning handlar om vård och behandling under och efter att en person drabbats av hjärtstopp. Vi har identifierat och försökt belysa kunskapsluckor i den vårdkedja vid hjärtstopp som brukar kallas för ”chain of survival” överlevnadskedjan, säger Andreas Lundin, specialistläkare i anestesi och intensivvård, vid anestesi- och intensivvårdskliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

I behandlingen av hjärtstillestånd ingår hjärtkompressioner och inblåsningar (hjärtlungräddning), elstöt (defibrillering) för att återställa hjärtrytmen samt medicinsk behandling med framför allt adrenalin. Patienter som återfår hjärtrytm och blodcirkulation men som är fortsatt medvetslösa på grund av hjärnans syrebrist vårdas i de flesta fall på en intensivvårdsavdelning under den initiala fasen efter hjärtstoppet.

Fokus på läkemedelsbehandling vid hjärtstopp på sjukhus

Avhandlingens delarbeten fokuserar på läkemedelsbehandling vid hjärtstopp på sjukhus, variationer mellan sjukhus i vårdtid på IVA efter hjärtstopp och det prognostiska värdet av markörer för att uppskatta blodflöde och syrgasleverans till kroppens vävnader hos patienter som vårdas på IVA efter hjärtstopp.

– Vi har bland annat visat att behandling med adrenalin vid hjärtstopp på sjukhus är associerat med ökad chans till återkomst av puls vid ”ej defibrillerbar rytm,” men till ökad risk för död under 30 dagar oavsett initial rytm. Patienter med en ”defibrillerbar rytm” hade lägre chans för återkomst av puls om de fått adrenalin vilket är i linje med en tidigare studie på patienter med hjärtstopp på sjukhus.

Studien är retrospektiv och utgår från Svenska Hjärt-lungräddningsregistret varför man inte med säkerhet kan säga att de samband vi funnit är kausala.

– Det är dock en av få studier som jämfört utfall för patienter som fått och inte fått adrenalinbehandling vid hjärtstopp på sjukhus. Våra resultat talar för att man bör genomföra prospektiva kliniska studier av adrenalinbehandling vid hjärtstopp på sjukhus då patientkarakteristika och förutsättningar kring behandlingen skiljer sig åt mellan patienter med hjärtstopp på och utanför sjukhus vilket kan göra att effekten av behandlingen skiljer sig åt. 

Studien hjälper till att lyfta fram gruppen patienter med hjärtstopp på sjukhus som historiskt sett har varit föremål för mycket mindre forskning jämfört med patienter med hjärtstopp utanför sjukhus.

Resultaten skiljer sig åt mellan IVA avdelningar i Sverige

Resultaten visar också att vårdtiden i respirator på intensivvårdsavdelning hos patienter som återfått cirkulation efter ett hjärtstopp skiljer sig åt mellan IVA avdelningar i Sverige. När dom jämförde vårdtiden i respirator för patienter som inte överlevde så skiljde det sig från 17 timmar i median i den fjärdedel av sjukhus med kortast vårdtid, till 56 timmar i den fjärdedel med längst vårdtid. Här fanns flera olika parametrar att ta hänsyn till och som påverkar utgången.

– Men för att summera så tolkar vi våra resultat som att det är viktigt att inte avsluta intensivvården för tidigt hos patienter som läggs in på IVA efter ett hjärtstopp då det initialt kan vara svårt att veta vilka patienter som kommer att klara sig. Avslutad intensivvård hos en medvetslös patient i behov av hjälp med andning och cirkulation innebär i regel att patienten avlider inom kort.  Andra studier har visat att tidigt avslutas intensivvård hos patienter som vårdas efter hjärtstopp är relativt vanligt och att detta kan påverka överlevnaden.

Det är sedan tidigare känt att cirkulatorisk chock och/eller organpåverkan är kopplat till sämre överlevnad hos patienter efter hjärtstopp. Markörer för att tidigt upptäcka tecken till detta kan därför vara av värde vid vården efter ett hjärtstopp.

– Vi har i två studier mätt och kalkylerat två markörer, en för att upptäcka otillräcklig syrgasleverans till vävnaden och en för att upptäcka otillräcklig blodtillförsel till vävnaden. Vi har också jämfört dessa med en traditionell markör (laktat) för nedsatt blod och syretillförsel och som ofta mäts hos kritiskt sjuka patienter. Och det visade sig att den traditionella markören laktat var högre hos patienter som avled och kunde med god precision identifiera patienter som avled inom de första dygnen på IVA. Vår slutsats är alltså att bland de olika markörerna för cirkulationssvikt vid vård efter hjärtstopp är laktat den som bäst kunde förutsäga prognosen.

MER FAKTA

• Fokus i avhandlingen är på observationsstudier och man har bland annat använt data från två olika nationella kvalitetsregister (Svenskt hjärtlungräddningsregister och Svenskt intensivvårdsregistret) samt prospektivt insamlade data från en stor multicenterstudie som undersökt olika temperaturbehandlingar efter hjärtstopp.
• Göteborg har en stark tradition av hjärtstoppsforskning och det var bland annat här Svenskt hjärtlungräddningsregister grundades.
   – Det har varit väldigt givande att mitt forskningsområde överlappar med min kliniska vardag. Att arbeta med denna patientgrupp både i kliniken och i min forskning har gett en fördjupad förståelse för vården av patienter med hjärtstopp och för den kunskap som finns, både hur den tagits fram och vilka kunskapsluckor som fortfarande finns.