Åsa Norén - Den transplanterade leverns egenskaper bidrar till tidig njurskada hos mottagaren

Länk direkt till avhandlingen i GUPEA

Forskningen i avhandlingen handlar om hur njurfunktionen påverkas vid en levertransplantation. Om patient- och donatorsrelaterade riskfaktorer såväl före, under som tidigt efter ingreppet. Åsa Norén har också tittat på mekanismerna för hur och när njurarna skadas i anslutning till transplantationen.

En levertransplantation är ett livräddande ingrepp. Under senare decennier har korttidsresultaten förbättrats påtagligt, medan motsvarande trend för långtidsöverlevnaden avstannat. Orsakerna till detta är flera, men en viktig faktor är nedsatt njurfunktion, där kroniskt försämrad njurfunktion hos organtransplanterade patienter innebär ökad dödlighet.

Bild

I samband med en levertransplantation kan njurarna skadas av ett stort antal faktorer, vilka delas in i pre-, per-, och postoperativa händelser, beroende på när, i förhållande till transplantationsingreppet, de bidrar till skadan.

– Syftet med avhandlingen har varit att studera både övergripande, kliniska och detaljerade molekylära aspekter av njurfunktionen i ett transplantationssammanhang. Vi skapade en prospektiv studie bestående av 27 levertransplanterade patienter i Göteborg, där vi noggrant följde njurfunktionen hos deltagarna och analyserade såväl lever-, som njurbiopsier, insamlade under transplantationen, säger Åsa Norén, kirurg på Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Njurskada är vanligt och uppenbart inom timmar efter levertransplantationen
När man vid en levertransplantation först opererar ut organet från donatorn och därefter opererar in detsamma i mottagaren utsätts det för ischemi (syrebrist) och reperfusion, enkelt uttryckt upphävd och återställd blodcirkulation. Detta orsakar ett inflammatoriskt tillstånd med långtgående effekter på såväl levern som övriga organ i kroppen, där njurarna ofta skadas.

– Detta ”fenomen” har under senare år väckt stort intresse. Olika faktorers respektive betydelse, samt när och hur njurfunktionsnedsättning uppkommer, är dock fortfarande oklart. Forskningsfältet är därför viktigt för att förbättra livskvaliteten och långtidsresultaten efter levertransplantation.

Delarbete I-III baserades på den prospektiva studien som nämns ovan, där arbete I är en deskriptiv studie av samtliga 27 studiedeltagare, deras njurfunktionsutveckling över tid, samt riskfaktorer för tidig njursvikt efter transplantationsingreppet.

– Delarbete II undersökte vi leverbiopsier från operationen med ljusmikroskopi och kvantitativ proteinanalys, med hypotesen att dessa bilder skulle skilja sig åt mellan patienter som drabbades av akut njurskada jämfört med opåverkade patienter. I delarbete III undersökte vi på motsvarande vis njurbiopsier utförda under levertransplantationen.

I den avslutande studien, delarbete IV, undersöktes om det går att minska risken för akut njursvikt efter levertransplantation genom att förbehandla levrar från äldre donatorer i en maskin med kall, syresatt perfusionslösning, även kallat HOPE (hypothermic oxygenated machine perfusion), innan själva transplantationen.

Sammanfattningsvis visar resultateten i avhandlingen att:

• Omfattande njurskada är vanlig och kliniskt uppenbar inom timmar efter levertransplantation, oberoende av tidigare njurfunktion eller inverkan av njurskadlig medicinering. Tidig njursvikt, oavsett allvarlighetsgrad, är starkt associerad med sen och kronisk njurskada.
• Proteinuttrycket i levrar, vars mottagare snart utvecklar njursvikt, skiljer sig från det hos patienter med opåverkad njurfunktion. Bilden präglas av inflammation och tidig aktivering av det medfödda immunförsvaret. Detta antyder att den transplanterade levern bidrar till tidig postoperativ njurskada.
• Tydliga förändringar av njurarnas proteinmönster sker under levertransplantationen hos patienter som drabbas av tidig njursvikt. Denna bild präglas, likt ovan, av inflammation, modifiering av stödjevävnad och påverkan på celler och signalsubstanser. Begynnande njurskada är således uppenbar redan minuter efter att blodcirkulationen återställts till levertransplantatet.
• Varken insjuknandet i, eller allvarlighetsgrad av akut, tidig njurskada tycks påverkas av HOPE-behandling av äldre donatorslevrar. (Det vill säga levrar från donatorer 70 år eller äldre. HOPE-behandling är en maskin som man ansluter levern till utanför kroppen och innan den opereras in i mottagaren.)

Text: Susanne Lj Westergren