Att undersöka neurofysiologin bakom autism
Sara Landberg, doktorand berättar om sin forskning vid Gillbergcentrum
Vad är din professionella bakgrund? Jag förstår att du började i Storbritannien?
Ja, jag påbörjade mina studier med en fyra-årig kandidatutbildning inom psykologi vid the University of Edinburgh i Skottland. Det var en fantastiskt rolig utbildning och en djupdykning inom psykologi med mycket fokus på forskning. Ett av åren gjorde jag ett utbytesår i de franska alperna på ett universitet i Grenoble. Sen bestämde jag mig för att fördjupa mina kunskaper inom neuropsykiatri och gick vidare med en masterutbildning om just det, vid King’s College London i England. Här assisterade jag vid ett projekt kring autism genom mitt examensarbete och fick även närvara vid många kliniska neuropsykiatriska utredningar. Min kunskap och mitt intresse för neuropsykiatri växte på så sätt. Jag blev mer och mer nyfiken på neurofysiologin som ligger bakom olika tillstånd och mitt medicinska intresse växte. Efter examen bestämde jag mig därför att söka mig till läkarprogrammet och jag flyttade till Göteborg för att läsa till läkare.
Hur kom du till GNC?
När jag kom till Göteborg kontaktade jag Christopher Gillberg ganska direkt för att be om ett möte. Jag hade genom mina studier inom neuropsykiatri förstått att GNC bedrev forskning inom neuropsykiatri i världsklass och när jag nu befann mig i Göteborg kändes det självklart att jag skulle försöka ansluta mig till centret. Jag fick en tjänst som forskningsamanuens, en roll anknuten till läkarprogrammet. Tre år senare blev denna roll en doktorandtjänst och på den vägen gick det.
Vi kommer att använda oss av läkemedlet bumetanid som kan återställa en obalans mellan signalämnena i hjärnan
Vad är dina forskningsintressen?
Mina forskningsintressen är ganska breda skulle jag säga. Jag har varit en del av många olika team på GNC och deltagit i flera olika projekt under mina år här. Framför allt ligger mitt fokus på autism och ADHD. Jag är intresserad av att öka förståelsen för dessa tillstånd, inte minst utforska den underliggande neurofysiologin men även förbättra förståelsen i samhället. Till exempel, både autism och ADHD är diagnoser som oftare diagnosticeras hos pojkar än flickor och vi vet nu att en av orsakerna till detta är en underdiagnostik av flickor, troligtvis på grund av en annorlunda symptombild. Detta är något som jag tycker är otroligt viktigt att utreda vidare och belysa.
Sara, du har nyligen blivit antagen som doktorand på GNC. Vad handlar ditt projekt om?
Mitt doktorandprojekt handlar om att undersöka neurofysiologin bakom autism. Trots att autism är ett otroligt vanligt tillstånd som kan orsaka ett enormt lidande, saknas kunskap om vad som egentligen orsakar klassiska autismsymptom. Vi kommer att testa en förklaringsmodell som har visat sig mycket lovande i tidigare studier. I hjärnan finns signalämnen som aktiverar och signalämnen som hämmar. Där emellan finns en balans. Det verkar som att denna balans är påverkad vid autism, så att hjärnan har mer aktiverande signalämnen än hämmande. Det skulle betyda att de som har autism har en hjärna som lättare aktiveras av olika saker, till exempel ögonkontakt eller olika sinnesintryck. En sådan ökad aktivering kan vara väldigt jobbig vilket förklarar varför de som har autism ofta undviker till exempel ögonkontakt. Inom mitt projekt kommer vi att bygga vidare på denna teori. Vi kommer att använda oss av läkemedlet bumetanid som kan återställa en obalans mellan signalämnena i hjärnan. Små studier har redan visat att bumetanid kan ha en positiv effekt på autismsymptom.
Varför har du valt just detta ämne för dina doktorandstudier?
Att utreda neurofysiologin bakom autism känns otroligt viktigt. I nuläget finns det mycket som saknas i kunskapen kring tillståndet. Att öka förståelsen skulle kunna förbättra bemötandet av dessa individer men även diagnosticering och så småningom utvecklingen av behandling för svåra symptom. I nuläget finns det ingen behandling för autismsymptom, trots att det är så vanligt förekommande och att det kan vara så begränsande.
Vilken del är ni på just nu? Vad jobbar du med just nu?
Just nu är vi i den förberedande fasen av vårt projekt. Vi kommer att använda oss av en hel del olika objektiva test och undersökningar för att utvärdera effekten av bumetanid. Allt detta måste förberedas och testas före vi kan sätta igång. Vi samarbetar med ett team i Uddevalla och ska starta upp allting där också. Dessutom har vi valt att utveckla en metod för att testa en del av våra undersökningar även online. Just nu jobbar jag alltså mycket med utvecklingen av våra metoder men ganska snart borde vi vara redo att starta rekrytering.
Vilka utmaningar förväntar du dig?
Det är ju mycket speciella tider och den pågående pandemin orsakar besvär åt höger och vänster. Jag kan tänka mig att förseningar i samband med pandemin kommer att bli den största utmaningen. Vi ska koordinera en stor studie med många inblandade vilket behöver en hel del flexibilitet med eller utan pandemi. Säkerhet måste gå först och då får det bli som det blir.
Vilka aspekter av dina doktorandstudier tycker du mest om? Vad är svårast?
Det finns en hel del som jag tycker om med mina doktorandstudier. Det finns så mycket möjligheter inom forskning, många olösta mysterier. Dessutom känns det givande att kunna bidra till kunskap inom viktiga områden. Svårast är kanske all byråkrati och alla ansökningar som måste skrivas. Till exempel etikansökningar och ansökningar om anslag för finansiering. Det är såklart nödvändigt men lite tråkigt arbete.
På min fritid är jag ofta aktiv och gärna utomhus. Jag har en finsk lapphund, Atlas, som ser till att jag inte sitter stilla för länge. Med all snö vi har fått i vinter har det blivit en del längdskidåkning och i sommar ser jag fram emot swimrun, en rolig sport där man varvar traillöpning med simning. Jag syr också kläder ibland och bakar en hel del, allt från surdegsbröd till praliner.