Cecilia Engström – Läkare och forskare som brinner för lärandet
Cecilia Engström har nyligen kommit tillbaka från en fyramånaders vistelse i Hongkong där hon, som STINT-stipendiat, fick möjligheten att undervisa vid Prince of Wales universitetssjukhus.
Kan du berätta kort om din yrkesmässiga bakgrund?
Till vardags har jag en kombinationstjänst som adjungerad universitetslektor och universitetssjukhusöverläkare i kirurgi. I praktiken innebär det att jag dels jobbar kliniskt som kirurg på Sahlgrenska universitetssjukhuset, dels är kursansvarig och examinator på läkarprogrammet vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Jag handleder också doktorander inom övre gastrokirurgi.
Att som kvinna jobba som kirurg, klinisk lärare och forskare, i kombination med familjeliv med tre barn, har varit en utmaning. Men det har fungerat bra tack vare stödjande kollegor, chefer och handledare som kunde stödja mig i processen. Jag är tacksam över sådana goda förebilder.
Vad är STINT-Grants för något och hur fick du stipendiet?
STINT står för ”Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning” och dess syfte är att stärka svenska universitets och högskolors konkurrenskraft genom utveckling av internationella relationer. Jag blev nominerad till STINT-Grants av mina chefer Peter Naredi och Eva Angenete då de insåg att jag, med tanke på min aktiva roll i grundutbildningen av läkarstudenter, skulle både kunna förkovra mig i en annan, internationell, lärandemiljö men också kunna ge mycket tillbaka tack vare min långa lärarerfarenhet. Dessutom undergår läkarutbildningen vid Sahlgrenska akademin stora förändringar just nu, och stipendiet ansågs kunna vara en möjlighet till att bidra till att vår läkarutbildning håller sig i paritet med internationella motsvarigheter.
Varifrån kommer ditt intresse för just lärandet?
Det var under min ungdom som jag fick ögonen upp för lärandet. Jag jobbade då som både vikarierande musiklärare och lågstadielärare och tyckte det var mycket roligt. När jag sedan började på läkarutbildningen var det självklart för mig att jag skulle kombinera det kliniska arbetet med forskning och undervisning. Redan under studietiden på läkarprogrammet forskade jag och handledde studenter samtidigt. Sedan valde jag att göra min sista del av specialistutbildningen på ett universitetssjukhus, för att främja mina möjligheter att undervisa studenter. Det är därför jag valde Sahlgrenska universitetssjukhuset, där jag dessutom kunde pröva på klinisk forskning, något som också intresserade mig.
Hur har din lärokarriär sett ut hittills?
När jag blev specialistläkare blev jag ansvarig för regionalisering av läkarutbildningens termin 8 till Skövde och NÄL, samt delkursledare i kirurgi på Läkarprogrammet på Sahlgrenska akademin. Jag har också varit kursledare för olika handledarutbildningar i studenthandledning inom Göteborgs universitet samt för nationella specialistutbildningskurser (KUB och IPULS) och bakjourskurser i övre abdominell kirurgi. Dessutom har jag varit huvudhandledare för flera doktorander.
Förutom det, har jag vidareutbildat mig inom pedagogik utanför det medicinska fältet genom att ha läst ett flertal högskolepedagogiska kurser vid PIL-enheten (Pedagogiskt Integrerat Lärande) vid Göteborgs universitet.
Vilka arbetsuppgifter hade du i Hongkong?
Jag fick hålla ”grand rounds” med studenterna samt en form av bedside-undervisning som liknar det vi i Sverige kallar för ”sit-ins”. Rent praktiskt går det ut på att studenterna undersöker och presenterar sjukhistoria på utvalda patienter, diskuterar diagnos, gör eventuella kompletterande undersökningar och ger förslag på en handlingsplan för patienterna.
Jag höll också i ”tutorials”, en form av interaktiv gruppundervisning där studenterna tittade på videoinspelade operationer och jag fick sedan förklara vad som skedde på filmen. Jag höll regelrätta föreläsningar och var också ett stöd för AT/ST-läkare samt för yngre specialister under pågående operationer. Dessutom diskuterade jag med studenter aktuella patientfall, röntgenbilder, behandlingsplaner, operationer, endoskopi-metoder med mera.
Upptäckte du några skillnader i hur man undervisar i Sverige respektive i Hongkong?
Javisst, undervisning i Hongkong är klart mer hierarkisk än i Sverige. Där borta är studenterna mer tillbakadragna och inte lika frågvisa. De är förväntansfulla och snabba att anteckna allt som läraren säger. Grundutbildningsstudenterna där får inte alls träna praktiskt på patienter såsom man gör i Sverige. Något annat som är annorlunda mellan länderna är att i Hongkong är antagningen till specialistutbildningar merit- och betygsbaserad, vilket gör att konkurrensen är mycket hög.
Det var roligt att få uppleva dessa skillnader samtidigt som jag försökte vara ödmjuk och angripa handledningen med respekt för ett helt annat undervisningssystem.
Vilka lärdomar tog du med dig hem från Hongkong?
Jag tog med mig verktyg som förhoppningsvis hjälper oss att höja kvaliteten av läkarutbildningen vid Göteborgs universitet. Till exempel kunde jag ta del av hur man gör utanför Sveriges gränser för att förbereda blivande kollegor för ett yrkesliv som läkare, i synnerhet som blivande kirurger. Jag fick möjlighet att få observera och reflektera över skillnader och likheter mellan Sverige och Hongkong, inte bara gällande undervisning utan även ländernas bakgrund, möjligheter och traditioner.
Jag delade också med mig av undervisningsmetoderna som vi har i Sverige, vilket jag hoppas kan hjälpa kollegorna i Hongkong att utvecklas i deras lärande.
Tack vare tiden i Honkong har jag också kunnat vara med och utveckla ett nätverk med kollegor i Hongkong och även Japan och Singapore, för att studenter och kliniska lärare ska kunna få förmånen att utvecklas genom studier och arbete utomlands. Därmed kommer jag förhoppningsvis kunna vara en god förebild för kollegor och också synliggöra vikten av god kvalitet av kliniskt lärande. Det är viktigt att sprida budskapet att det finns fantastiska möjligheter för internationell kompetensutveckling i kliniskt lärande.
Olika människor behöver olika sätt att lära och lära ut. Det är först när man inser detta, att man slutligen kan behärska det man skall lära ut på riktigt
Har ni kunnat applicera några av dessa lärdomar i utformningen av den nya läkarutbildningen?
Jag tycker vi har kunnat använda konstruktiva idéer från erfarenheterna i Hongkong och integrera dem med vårt mer moderna förhållningssätt. Jag tycker dock att det ändå är viktigt att behålla det som vi odlat fram under åratal av erfarenheter i akademisk undervisning, som också bygger på internationellt erkänd pedagogisk forskning just från Göteborgs universitet. Till exempel, begrepp som yt- och djupinlärning och verklig förståelse.
Samtidigt finns det utmaningar i vårt sätt att lära. Kanhända att våra studenter mer förväntas i ”mångt och mycket” att på egen hand ansvara för sin utbildning. Men detta kan befrämja en kultur av att ”flyga mer under radarn”. Vi förlitar oss också mycket på teknologin och digitala läroplattform, vilket kan utnyttjats på ett negativt sätt, till exempel under pandemin och även nu med AI-boomen. Där behöver vi utvecklas betydligt mer.
Slutligen, har du några ord om lärarens roll i utformningen av blivande läkare?
Absolut, jag tycker att vi kliniska lärare behöver få mer tid och även uppskattning för vårt pedagogiska arbete. Vi behöver även förbereda oss mer för att kunna vara ett ännu bättre stöd för studenterna. På så sätt kan vi hjälpa dem att bli bättre rustade och redo för sin yrkesroll med allt vad det innebär — som empatiska läkare med betydligt högre basnivå av kunskap än i nuläget, i såväl teori som praktik.