Christian Waldenberg - MR-bilder och datadrivna analysmetoder ger förbättrad diagnostik vid ospecifik ländryggssmärta

Länk till avhandlingen i GUPEA

Ländryggssmärta är den vanligaste orsaken till funktionshinder. Cirka tre av fyra individer kommer någon gång i livet uppleva ryggsmärta. Utöver det stora personliga lidandet, medför en kronisk ländryggssmärta dessutom kostnader för samhället.

Bild

– Idag saknas bra diagnostiska verktyg för patienter som lider av ospecifik kronisk ländryggssmärta. En till stora delar outforskad möjlighet är att med hjälp av bildanalys bättre kunna förstå vävnadsförändringar i ryggen samt hur dessa är kopplade till både smärtan och varandra, säger Christian Waldenberg, legitimerad sjukhusfysiker.

Många orsaker till ospecifik ländryggssmärta
Orsaken till ospecifik ländryggssmärta är inte helt känd då den sannolikt beror av flera saker. Bland annat har forskning visat att patologiska benmärgsförändringar i ryggens kotor är kopplade till smärta. Även vävnadsdegeneration av ryggens diskar, såsom fissurer (sprickor), tros vara väl kopplat till smärta.

– Forskningen i avhandlingen syftar till att med hjälp av magnetresonans-bilder (MR) och datadrivna analysmetoder, förbättra förståelsen av förändringar i ryggradsvävnad. Och även förbättra förståelsen för hur dessa vävnadsförändringar relaterar till ländryggssmärta, med mål att förbättra diagnostiken för denna patientgrupp.

De nyutvecklade metoderna, i delarbetena till avhandlingen, visade sig ha hög känslighet för subtila och, för ögat osynliga, vävnadsförändringar inom både ryggens diskar och kotor hos patienter som lider av ländryggssmärta. Dessutom kan metoderna användas för att upptäcka samband mellan olika typer av vävnadsförändringar som är förknippade med ländryggssmärta.

– Sammantaget förväntas de nya metoderna bidra till en förbättrad diagnostik för patientgruppen med ospecifik ländryggssmärta.

Med sin tekniska bakgrund och ett intresse för bildanalys, fanns det ingen tvekan om att detta forskningsområde var det perfekta valet för Christian att tillämpa sina kunskaper på. Han har varit tjänstledig för att kunna fokusera på forskningsstudierna, men kommer återgå till sin tjänst som sjukhusfysiker på enheten för diagnostisk strålningsfysik (DSF), Sahlgrenska universitetssjukhuset, även om han kommer fortsätta att forska deltid.

Text: Susanne Lj Westergren