Elektroniska Digitala Instrument (EDI)
Kort beskrivning
Doktorsavhandling i musikpedagogik av Fredrik Lidin.
Fullständig titel: Elektroniska Digitala Instrument (EDI) och relaterade pedagogiska och didaktiska frågeställningar.
Hur ska musiker med instrument som EDI lära sig och utveckla sina färdigheter? Vilka krav ställer detta på skolorna och de enskilda lärarna? Hur kan utbildningar bli mer relevanta för dagens musikskapande? Vilken roll kan AI spela i förhållande till EDI? Hur fungerar EDI i en ensemble?
Kommer framtidens musikutbildning kanske att skifta fokus från att fostra virtuosen med extrema motoriska färdigheter till att främja musikern som innovatör av ljud, teknik och kompositionsstrukturer?
EDI (Electronic Digital Instrument) definierades först av Berklee College of Music på följande sätt: (1) en kontrollenhet, (2) användarkonfigurerad programvara och (3) en dator.
I vissa fall är dessa tre delar alla inrymda i en och samma enhet, som exempelvis i "Push 3" (standalone). I allt väsentligt är de tre delar som utgör ett EDI konstruerade som andra, traditionella instrument: en framförandeenhet, en ljudproducerande enhet och en länk däremellan. EDI är utformat efter den enskilda musikerns konstnärliga preferenser, kreativitet och tekniska förmåga. Olika EDI behöver alltså inte likna varandra när det gäller inmatningsmetoder och hur de faktiskt låter. En EDI-musiker kan också ändra konstruktionen av instrumentet från tillfälle till tillfälle. Man kan påstå att EDI-musikern skapar sitt eget instrument med hjälp av kopplingar och strukturer i datorns musikprogram samt design av de ljud som ska användas.
De motoriska färdigheter som behövs för att producera musikdata och musikaliska ljud beror naturligtvis på inmatningsenhetens konstruktion. Inmatningsenheten (kontrollenheten) kan till exempel vara ett traditionellt tangentbord, ett rutnät av pads, knobs och faders eller en handske som skickar midi-data till programvaran. Till skillnad från att spela exempelvis fiol i den euroklassiska traditionen är det inte nödvändigt att öva upp extrema motoriska färdigheter för att prestera väl på ett EDI. En EDI-musiker har istället utmaningen att bemästra flera discipliner samtidigt. Förutom spelteknik på olika kontrollenheter kan det handla om ljuddesign, inspelningsteknik, livelooping, programmeringskunskaper samt att ha en god uppfattning om musikaliska former och strukturer. Men det finns naturligtvis också utrymme för virtuost spelande på EDI, om musikern skulle vara benägen till det. Exempel på speltekniker kan vara traditionellt tangentspel, fingertrummande, improviserande med ljudeffekter eller kanske ackordspel på pads.
Den som velat öva upp sina färdigheter i att spela på EDI har tills nyligen varit hänvisad till självstudier, praxisgemenskaper och instruktionsvideor. De senaste åren har detta ändrats. Utbildning för EDI-musiker startade på Berklee i USA, men finns nu även i Sverige på några musikgymnasier och musikhögskolor.
Pedagogiken och didaktiken kring de specifika förmågor som krävs av en EDI-musiker är dock i stort sett outforskad. Även om viss forskning inom detta område har börjat se dagens ljus, så finns det fortfarande behov av mer kunskap.