Eleonor Svantesson disputerade den 8 april på en avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, inom ämnet ortopedi
Titeln på avhandlingen är: Revision anterior cruciate ligament reconstruction - current evidence, predictors and outcome
Främre korsbandsskada är en av de vanligaste idrottsortopediska skadorna, och drygt hälften av de som skadas behöver opereras, övriga behandlas med fysioterapi.
Andelen unga idrottsaktiva patienter som opererats och även behöver genomgå en revisionsoperation /revision (det vill säga en omoperation) efter en främre korsbandsrekonstruktion är hög, och ökar världen över. Anledningarna till detta kan till exempel vara utebliven inläkning av korsbandsgraftet, det vill säga av den sena som insättes i knäleden för att rekonstruera det trasiga korsbandet, eller en ny bristning av korsbandet.
– Andelen revisionsoperationer är problematiskt och att behöva genomgå en revision kan ha stora konsekvenser för patienten. Därför ville vi ta reda på vilka personer som löper ökad risk att drabbas och varför. Vi ville också undersöka olika resultat associerade med dessa revisioner, säger Eleonor Svantesson, ST-läkare vid handkirurgen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Avhandlingen är indelad i tre övergripande teman – nuvarande evidens, betydelsen av en samtidig inre sidoledbandsskada och resultaten efter en revision. Forskningsdata och resultat är i huvudsak hämtat från det svenska korsbandsregistret, ett lokalt rehabiliteringsregister samt från de nationella korsbandsregistren i Danmark och Norge.
Fig1, sid 22 i avhandlingen, "Knäledens anatomi".
Illustration Pontus Art Production
Tre fynd utmärker sig:
Ung ålder som den starkaste riskfaktorn för revision vid främre korsbandsskada
En samtidig inre sidoledbandsskada ökar risken för revision
Sämre resultat och fler broskskador ses hos de som genomgått en revision
– Sett till de skandinaviska korsbandsregistren var ung ålder den i särklass starkaste riskfaktorn för att behöva genomgå en revision där tonåringar löpte en drygt 5 gånger högre risk jämfört med personer över 35 år. Däremot sågs ingen skillnad mellan könen och risk för revision.
För rekonstruktion av korsbandet används vanligast en sena/senor från patienten själv, som tas från antingen muskulaturen på baksida lår (hamstringsenegraft) eller från knäskålssenan (patellarsenegraft). I Sverige är det vanligast att använda hamstringsenegraft vid den första korsbandsoperationen.
– När det gäller vilken sena som använts, så tyder resultaten från de skandinaviska korsbandsregistren på att användning av patellarsenegraft möjligen kan minska risken för revision jämfört med hamstringsenegraft.
En samtidig inre sidoledbandsskada ökar risken för omoperation Risken för revision var 30 procent lägre bland patienter utan en samtidig inre sidoledbandsskada jämfört med de som hade en kombinationsskada av främre korsbandet och inre sidoledbandet. Risken för revision ökade också när den inre sidoledbandsskadan behandlades utan kirurgi. Kombinationsskador av främre korsbandet och en inre sidoledbandsskada är vanligt, men i nuläget saknas klara behandlingsrekommendationer.
– Att denna typ av kombinationsskador verkar öka risken för revision är ett viktigt fynd, som kan vara kopplat till den viktiga roll som det inre sidoledbandet har för stabilitet i knäleden. Vi behöver fortsätta utvärdera denna patientgrupp för att ytterligare förstå effekterna av en kombinationsskada, och även förstå när behovet uppstår av en operation av en inre sidoledbandsskada.
Sämre resultat och fler broskskador hos patienter som genomgått en omoperation Revisionen hade även ett samband med sämre patient-rapporterat resultat, särskilt i relation till sport, aktivitet och livskvalitet. Detta sågs genomgående under en ett- till femårsperiod efter operationen.
– Förekomsten av broskskador ökade också kraftigt mellan första operationen och revisionen, och på relativt kort tid. Detta är oroväckande, och kan vara en bidragande orsak till sämre knäfunktion efter revision. Broskskador är starkt kopplat till artrosutveckling, och resultatet behöver därför utvärderas med längre uppföljningstid.
Huvudhandledare: Kristian Samuelsson Bihandledare: Jón Karlsson och Eric Hamrin Senorski Opponent: Jon Olav Drogset, Trondheim University, Trondheim, Norge Betygsnämnd: Caroline Schmidt, Ola Rolfson och Harald Roos