En populationsbaserad studie om språkutveckling hos barn efter exponering för perfluorerade ämnen (PFAS)
Charlotte Stübner, doktorand berättar om sin forskning vid Gillbergcentrum
Först och främst undrar jag om du kan berätta lite om dig själv?
Jag utbildade mig till logoped i Göteborg och sedan jag avslutade mina studier, 2006, är jag anställd på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset. Mitt kliniska arbete har varit inriktat mot barns språkliga utveckling och utredning av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi främst men under en period har jag även varit i ett team som arbetar med personer födda med läpp-, käk-, och gomspalt.
Hur väcktes ditt intresse för forskning? Vilka frågor intresserar dig och hur kom du in just på denna forskning?
Sista året på min grundutbildning ingick ett magisterarbete som var roligt och utmanande och när det var klart och presenterat hade det gett mersmak. Där och då fick jag ett intresse för forskning, men jag ville även arbeta kliniskt för att få erfarenhet och för att det är roligt och intressant. Under de år jag arbetat kliniskt har jag parallellt läst kurser om till exempel evidensbaserad medicin och syndrom hos barn. Jag har också tagit en masterexamen inom logopedi som avslutades med en studie om barn med lätt till måttlig hörselnedsättning och deras språkliga förmåga.
Att jag forskar inom språklig utveckling är en naturlig följd av mitt kliniska arbete. Att ta reda på varför något är som det är är viktigt för att anpassa omhändertagande utifrån tillstånd och orsak, men även för att patienter och deras familjer vill veta. Ju mer vi vet desto bättre kan vi utveckla hur vi utreder tal- och språkutveckling hos barn samt hitta nya behandlingsformer.
Du är doktorand vid GNC, vad handlar ditt projekt om?
Projektet handlar om att undersöka eventuellt samband mellan perfluorerade ämnen (PFAS) och barns språkliga utveckling. Språklig utveckling påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer och vi vet att barn med tidigt identifierade språkliga svårigheter löper högre risk för kvarstående språkliga svårigheter i tidig skolålder men även ökad risk för neuropsykiatriska och neurologiska svårigheter.
PFAS förekommer generellt i vår miljö numera och allt oftare kommer rapporter om höga halter, bland annat i kontaminerade vattentäkter. Detta är ämnen som är framställda och har använts sedan 1940-talet och har egenskaper som man gärna vill komma åt. Bland annat är de vatten-, smuts -och oljeavvisande och finns i textilimpregnering, skidvalla, smink, matförpackningar och tidigare även i brandskum. Nuförtiden begränsas användningen av dessa ämnen delvis av lagstiftning, men de har lång nedbrytningstid och bryts inte ner genom biologiska processer utan ansamlas i djur och människor. Vi vet inte hur höga exponeringsnivåer av PFAS påverkar barns utveckling men den evidens som finns från bakgrundsexponerade populationer väcker funderingar. Kunskapen idag är att PFAS förs över från mor till barn under graviditet och amning och det finns indikationer på att PFAS påverkar barns språkliga utveckling, inlärning, kognition, uppmärksamhet, beteende och motorik.
Studierna är populationsbaserade med fokus på språkutveckling hos barn efter prenatal och/eller postnatal exponering av PFAS. 2013 uppmärksammades dricksvattnet från ett av två kommunala vattenverk i Ronneby vara mycket kraftigt förorenat av ett flertal PFAS ämnen, främst PFOS, PFHxS och PFOA. Källan till föroreningen var släckskum, vilket hade använts vid en brandövningsplats nära vattentäkten sedan tidigt 1980-tal. Det är dock oklart när PFAS nått vattentäkten. Förorenat vattnet har distribuerats till 1/3 av kommunens hushåll och undersökningar har visat att exponerad befolkning har 20-100 gånger högre serumhalter av dessa ämnen än övrig bakgrundsexponerad befolkning i Sverige. Studierna är delvis registerbaserade men vi samlar även in data genom att följa en grupp mödrar och deras barn där vi följer deras utveckling inom flera områden. Om vi finner att barn som exponerats för PFAS har en ökad språklig påverkan kan vi vara uppmärksamma på detta och ge insatser samt vara vaksamma på om de språkliga svårigheterna även har en samförekomst med andra svårigheter.
Ett mål är att projektet kommer att ge information om effekterna av hög respektive låg PFAS-exponering på förekomsten av språk-, beteende- och andra utvecklingsrelaterade svårigheter. Detta är viktigt för att kunna bedöma framtida risker för barn och för att ta ställning till om exponerade individer behöver utökade kontroller vid mödra-, barn- och medicinsk elevhälsa. Internationellt och nationellt kommer emellanåt rapporter om förhöjda halter av PFAS i vår omgivning. Att ta reda på mer är även viktigt för att kunna bemöta föräldrars oro och funderingar relaterade till prenatal överföring av PFAS från mor till barn, under amning och direkt exponering.
Varför har du valt just detta ämne för dina doktorandstudier?
Min huvudhandledare, professor Carmela Miniscalco Mattsson som är logoped i grunden och forskar inom barns språkliga utveckling, blev tillfrågad om att bidra till forskningen rörande PFAS-exponeringen i Ronneby. Då barns språkliga utveckling är något som screenas för hos merparten av alla barn i Sverige finns omfattande data om barns språkliga utveckling. Utifrån data om barn som blivit remitterade till logoped i hela Blekinge har vi nu ett underlag för att utforska detta. Carmela var min huvudhandledare när jag genomförde min masteruppsats och då jag uttryckt intresse för att fortsätta forska blev jag tillfrågad om att gå in i projektet som doktorand.
Vad jobbar du med just nu?
Nu har vi samlat in registerdata om barns språkliga diagnoser i Blekinge och skall koppla detta till om mödrar bott i hög-, mellan- eller bakgrundsexponerat område. Parallellt samlar jag in information från den grupp med mödrar och barn som vi följer. Planen är att vi skall göra språkliga bedömningar av barnen när de blir 5-6 år gamla.
Vilka utmaningar förväntar du dig?
Att sätta sig in i, för mig, nya områden som epidemiologisk forskning och lära mig om substanserna PFAS och hur de har olika i effekter vid olika tidpunkter under barns utveckling. Det blir utmanande men roligt och intressant.
Vilka aspekter av dina doktorandstudier tycker du mest om? Vad är svårast?
Att få lära sig nya områden och att få möjlighet att fördjupa sig samt även att ta del av andras forskning. Det är en utbildning, vilket jag ibland glömmer, och sedan jag började för två år sedan har jag lärt mig mycket nytt som jag inte hade förväntat mig. Svårast är när jag fastnar i skrivandet eller skall genomföra något och inte vet hur jag skall ta mig an det. Då blir det tyvärr ibland en del dubbelarbete. Även att hålla mig uppdaterad inom statistik och kunna tolka vad statistiken säger är svårt.
