Engines of Discovery: Telescopes, Astronomers, and Changing Research Practices 1750-2001
Kort beskrivning
Projektet, som är finansierat av Vetenskapsrådet och startar hösten-23, syftar till att skapa en djupare förståelse av instrumentens roll i den vetenskapliga verksamheten. Startpunkten är ett uttalande från
vetenskapshistorikerna Albert van Helden och Thomas Hankins där det menar att “[b]ecause instruments determine what can be done, they also determine to some extent what can be thought”. Instrument kan både möjliggöra och begränsa, speciellt som mer kostsam utrustning tenderer att användas av flera generationer forskare. I studien kommer vi att arbeta med den instrumentering som kom till användning vid Kungl. Vetenskapsakademiens observatorier i Stockholm och Saltsjöbaden. Vi fokuserar på ett urval av observatoriernas huvudinstrument, valda så att de kan kasta ljus över den forskning som bedrivits under hela undersökningsperioden.
Ända från den moderna naturvetenskapens födelse under tidigmodern tid har forskningen haft både en teoretisk och en praktisk sida. Forskare har utvecklat, använt och brottats med mer eller mindre komplicerad utrustning för att mäta, beräkna, registrera, dissekera och visualisera naturen. Man har byggt instrument för att observera naturfenomen i fält eller i observatorier och laboratorier. Många gånger har forskarna själva stått för det tekniska kunnandet, men ofta har de varit beroende av samarbeten med instrumentmakare och olika andra hantverkare specialiserade på tillverkning av vetenskaplig utrustning. I historieskrivningen kring naturvetenskaperna tenderar emellertid dessa instrument och de praktiker de aktualiserade att hamna i bakgrunden, detta för att göra rum för forskarnas idéer och teorier. I detta projekt vill vi vända på steken och sätta instrumenten och deras biografier i förgrunden.
Projektets övergripande syfte är att skapa en bättre bild av den roll instrument spelar i den vetenskapliga utvecklingen. Utgångspunkten är att instrumenten vi kommer att studera har en historia, en historia som kan tänkas i termer av en teknisk biografi. Ett instrumenten byggs för ett visst syfte och i ett visst sammanhang. Det kan sedan användas under många år innan de ibland skrotas eller ersätts, ibland kompletteras med nya tillbehör eller byggs om helt. Ett instrument är i denna mening inte en gång för alla givet, utan bör snarare förstås som en trögrörlig entitet. Viktiga forskningsfrågor är därmed hur användningen av ett instrument förändrades över tid, hur det anpassades eller byggdes om för nya forskningsuppgifter, nya visuella regimer, och hur den tekniska konstruktionen både kunde möjliggöra och begränsa, inte bara vad som kunde göras utan också vad som kunde tänkas.
Empiriskt underlag hämtar vi från instrumenteringen vid Kungl. Vetenskapsakademiens två observatorier: Stockholms observatorium, invigt 1753 på den så kallade Observatoriekullen och i drift in på 1900-talet, och Saltsjöbadens observatorium, invigt 1931 och i drift fram till 2001. Under dessa 250 år har förstås mängder av instrument kommit till användning vid observatorierna, men vi kommer att fokusera på några av huvudinstrumenten, det vill säga de stora refraktorerna och reflektorerna som en gång inneburit så stora investeringar att de kom att användas av flera generationer forskare.
Allt sammantaget kommer vi att följa de olika teleskopens historia i detalj. Dessutom, och genom att vi fokuserar på instrument från olika tider, kommer vi kunna skriva en svenska astronomihistoria så att säga underifrån, genom dess materiella förutsättningar.
