Fiskforskare som motarbetar fusk
Han har varit på äventyrliga forskningsexpeditioner runtom i världen och upplevt toppar och dalar innan forskarkarriären tog fart i Norge.
Möt nyanställde professorn Fredrik Jutfelt, som har modet att påtala fusk inom sitt forskningsfält.
Att det är ett stort och rymligt kontorsrum som Fredrik Jutfelt håller till i på NTNU, Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim, syns till och med på videolänk. Ett väl tilltaget konferensbord, en soffhörna. Böcker och fotokonst som klär väggarna. De svartvita fotona på fiskar har Fredrik tagit själv. I somras vann han en fototävling i den internationella tidskriften Communications arts.
Vid 47 års ålder är Fredrik Jutfelt professor på NTNU och här har han de senaste sju åren byggt upp en framgångsrik forskargrupp med ett tiotal medarbetare. Anslagen är flera och rikliga och i somras fick Fredrik även 20 miljoner från ERC Consolidator Grant.
Det låter som han seglat på en räkmacka. Men så har det inte alltid varit.
FREDRIK JUTFELT ÄR professor i zoofysiolog och forskar om hur miljöförändringar påverkar fisk och vad som händer i fiskarnas organ när vattentemperaturen höjs.
Tidigare har han studerat hur torsk och andra fiskarter reagerar på individnivå. Men för att se hur en hel fiskpopulation kan anpassa sig till varmare havsvatten genom evolution måste flera generationer följas. Och eftersom de flesta arter tar många år på sig innan de fortplantar sig fick Fredrik byta modellfisk till vild zebrafisk från Indien.
– Evolution är ju knepigt. Ingen har tidigare kunnat mäta evolution av värmetolerans i fiskar på det sättet vi nu gjort. Vi kunde se att fiskarna anpassade sig för varje generation och att de klarade allt högre temperaturer. Men takten var alldeles för långsam för att hänga med i den takt som klimatförändringarna sker, säger Fredrik Jutfelt.
Forskningsprojektet sträckte sig över flera år och resultaten har nu publicerats i PNAS.
FORSKARBANAN VAR inte självklar. Fredrik kommer inte från en akademikermiljö. I nian var han skoltrött och valde därför samhällsvetenskap på gymnasiet. Han gillade konst, foto och teckning. Men biologiintresset fanns där. Och engagemanget för fiskar.
Han är uppvuxen i Sollentuna och tillbringade sommarloven med familjen i en liten segelbåt i Stockholms skärgård.
-Jag snorklade, tittade på djuren i havet. Mitt naturintresse väcktes. Min morfar var sportfiskare och var nog den som fick mig intresserad av just fisk. När jag var riktigt liten fick jag följa med honom ner till bryggan och meta abborre. Jag tyckte det var väldigt spännande.
Efter gymnasiet blev det en kandidatexamen i biologi i Kalmar, följt av en doktorandutbildning vid Göteborgs universitet och därefter en tjänst som forskarassistent. Fredrik hade precis bildat familj och allt såg ljust ut.
Men efter fem år tog pengarna slut.
-Jag fick inga anslag- jag åkte helt enkelt ut. Det var tungt att vara arbetslös! Jag sökte jobb över hela världen och fick till slut ett jobb som lektor i Norge.
Så flyttade Fredrik med familjen till Trondheim hösten 2015.
HAN TYCKS VARA äventyrligt lagd. En bildgoogling på ”Fredrik Jutfelt” visar honom med giftormar, utanför snöigloos och i dykarutrustning vid Australiens kust. Han bergklättrar, fridyker, surfar och åker snowboard.
Mod verkar alltså vara en framträdande egenskap. Sanningssökande en annan. Så inte förvånande att han vågade gå ut i media när han och kollegan Josefin Sundin upptäckte forskningsfusk på Gotland 2016.
Fredrik och hans kollega experimenterade då i samma labb som en forskare som hade ett litet projekt om plast och fisk. Kvinnan fick låna abborryngel, som hon hällde i små bägare. Sedan tillsatte hon mikroplast.
-Vi såg att hennes försök inte gick något vidare och tänkte inte mer på det. Det var ju bara ett litet pilotprojekt. Men när vi ett år senare såg studien, som påstods visa att abborryngel föredrog mikroplast framför naturlig föda, publicerad i Science, då fattade vi ingenting. Experimentet hade ju misslyckats!
Fredrik och hans kollega insåg att resultaten var påhittade och att experimentet som beskrevs i artikeln inte ens utförts. Efter en lång process konstaterades forskningsfusk och fabricering av datat bakom artikeln.
Science fick dra tillbaka artikeln.
– När vi sen åkte till Stora Barriärrevet såg vi att forskare från samma forskargrupp publicerade resultat som inte heller stämde. Några av dessa artiklar håller också på att dras tillbaka, bland annat en till artikel i Science, säger Fredrik.
HAN HAR FORTSATT att granska data från nya studier som kommer.
-Det var aldrig min plan att göra det här. Det är inte vad jag vill göra. Men vi blev tvingade att ta tag i det när vi först såg artikeln från Gotland, som ju var helt påhittad.
Han är besviken över fusket.
-Förr när jag läste om någon spännande ny upptäckt var min första tanke: Wow, vad häftigt! Nu är min första tanke: Stämmer detta verkligen? Kommer oberoende forskningsgrupper kunna replikera de här experimenten? Jag har tyvärr blivit alltmer skeptisk när jag läser nya forskningsartiklar.
SNART LÄMNAR HAN Trondheim för Göteborg. Familjen har redan flyttat tillbaka till radhuset i Utby, men Fredrik har en lägenhet i Trondheim, där hans forskningsgrupp fortfarande arbetar. Om något år han kommer han att arbeta heltid på Göteborgs universitet. Och Fredrik och zebrafiskarna flyttar då in i nya naturvetarhuset Natrium.
OM FREDRIK JUTFELT
Är: Professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap.
Ålder: 47 år
Familj: Fru Ida och två barn 12 och 14 år.
Okänd talang: Kan utföra Heelflip, ett avancerat hopp med skateboard.
DÅ: Förr fanns inte den utrustning eller den teknik som finns idag. Zoofysiologerna studerade färre individer, men drog ändå generella slutsatser. Forskningen var inte på samma sätt som idag statistiskt robust.
Dåtidens forskare hade lång tid på sig att utföra sina experiment och analyser. Det kunde gå många år innan de skrev ihop ett fåtal experiment till en forskningsartikel. Men då hade de å andra sidan verkligen testat alla olika aspekter och gjort samma experiment flera gånger för att styrka att resultaten stämde.
NU: Forskarna har idag bättre koll på statistiken, men tidspressen är större än förr. Redan ett litet experiment, med en liten effekt, publiceras i en artikel i en vetenskaplig tidskrift. Studier följs inte heller upp på samma sätt som förr och experimenten replikeras inte heller.
Tekniken har utvecklats och det är möjligt att till exempel genmodifiera fiskar. Fredrik Jutfelts forskargrupp publicerade nyligen en studie i PNAS där genmodifierade zebrafiskar använts och där fiskens hjärna fluorescerade när nervcellerna blev aktiva.
I FRAMTIDEN: Forskarna kommer kunna tillverka perfekta experimentorganismer för den frågan de vill ställa och studera. Detta görs redan inom biomedicin, men kommer också att bli vanligt även inom ekologi och zoofysiologi.
Genom open science, att forskare delar med sig av all data, kommer alla koder och alla script ligga öppet och transparent. På så sätt kommer fler studier kunna replikeras och eventuella felaktigheter lättare kunna hittas. Vetenskapssamhället kommer att ställa högre krav på genomskinlighet i forskningen. Studierna kommer att vara mer robusta och statistiskt säkerställda. Troligen kommer små och obetydliga forskningsartiklar i allt högre utsträckning försvinna.