Exemplarisk elev. Slog betygsrekord på Västmannaöarnas gymnasieskola. Framgångsrik idrottskvinna. Spelade fotboll i gamla hemlandet Islands U19- landslag som tonåring. På Göteborgs universitet gör hon raketkarriär som doktorand. Bland annat väckte hennes första vetenskapliga artikel internationell uppmärksamhet redan innan den hade publicerats. Den tog henne även till det ansedda Max Planck-institutet i Tyskland, där hon fick presentera sin forskning inför en stor grupp forskare.
Drivs av utmaningar
Saga Helgadóttir må vara osedvanligt framgångsrik. Men när vi träffas i lunchrummet på institutionen för fysik blir det snabbt tydligt att hon är högst mänsklig. Hon medger utan omsvep att hon är blyg och att hon helst vill undvika en intervju av det här slaget. Men hon har aktivt valt att gå emot sig själv.
– Jag är ganska tystlåten och gillar inte uppmärksamhet. Det kan vara pressande när man hör om hur viktigt det är att synas och utveckla sina sociala nätverk. Men när jag känner att jag inte vågar en sak, vet jag att jag behöver utmana mig själv, säger hon.
När jag skulle välja inriktning så ville jag ta det som ansågs vara svårast, och valet föll på fysik
Saga har alltid pushat sig i den riktning hon vill. Hon ser sig som tävlingsmänniska och har vinnarskalle. Vilket hade viss betydelse när hon till skillnad från sina samhällsvetenskapligt inriktade föräldrar tidigt började intressera sig för naturvetenskap.
– Jag hade lätt för att lära mig saker och gillade att spela matematikspel på datorn. När jag skulle välja inriktning så ville jag ta det som ansågs vara svårast, och valet föll på fysik, säger hon.
Valde att studera i Göteborg
Alla framsteg som gjorts inom forskningen väckte också Sagas intresse. Som till exempel att fysiker lyckats använda minimala guldpartiklar för att bekämpa cancerceller. Inspirationen ledde senare till hon ville forska inom just biologisk fysik. När det var dags för masterutbildning blev det Göteborg.
– Eftersom jag växte upp på en isländsk ö behövde jag flytta för att utbilda mig. Jag har alltid velat komma till Sverige, eftersom jag bodde här i några år när jag var liten. Göteborg är en stad vars storlek passade mig och jag kände mig hemma så fort jag kom hit. Här finns allt utbud du behöver och samtidigt ligger allt så geografiskt nära.
– Sen har vi också en bra utbildning här. Till skillnad från vad jag sett på andra ställen så arbetar vi mer aktivt med tillämpningar och praktiska moment. Det är något jag själv uppskattar. Jag förstår bättre när jag ser hur teorin kan omsättas i praktiken.
Forskar om hur bakterier samspelar med partiklar
Vad går din forskning ut på?
– Numera handlar min forskning om tillämpning av maskininlärning på mikropartiklar och organismer. Maskininlärning är en underkategori inom AI, artificiell intelligens. Först var tanken att jag skulle studera hur bakterier samspelar med partiklar, men vår forskargrupp saknade en bra metod för det. Traditionellt sätter man upp regler för bestämda förhållanden genom algoritmer. Men det fungerar dåligt när man får utgå från suddiga mikroskopfilmer med varierad belysning.
Hur löste ni problemet?
– Min forskningschef tyckte att vi istället skulle testa inlärning med artificiell intelligens. Programmering är inte min starka sida. Jag fick lära mig allt från grunden. Men efter att ha testat i några månader kunde vi få datorn att urskilja partiklar och bakterier. Framgångsreceptet var att låta datorn lära sig via simulerade bilder. Resultaten visade att vår metod var betydligt mer träffsäker än de traditionella.
Vad är det unika med er metod?
– Styrkan är att den kan användas på alltifrån generella ämnen till att studera något väldigt specifikt, eftersom vi använder simulerade bilder. På exempelvis bakterier och passiva mikropartiklar har tillämpningen varit lyckad. Vi har också tilllämpat maskininlärning med en annan metod. Även där har vi fått fram intressanta resultat i studier av genetiska sjukdomar. Andra forskare har gjort liknande saker. Men vårt sätt är unikt och vi har gjort det tillgängligt för alla.
Vad är det viktigaste du lärt dig på universitetet?
– Min personliga utveckling är nog det jag främst kommer att ta med mig från min tid som doktorand. De erfarenheter jag fått och hur jag utvecklats är det viktigaste. Jag behöver inte ha det största nätverket utan kan söka mig till de personer som är intressanta för mig. Numera förstår jag vad folk menar, när de säger att man kan göra vad man vill efter sin doktorsexamen.
Vad gör du efter doktorandutbildningen?
– Jag tror inte att jag kommer att stanna inom akademin för evigt. Jag försöker tänka strategiskt och trots allt får bara en av tio personer en tillsvidaretjänst. Så jag kommer nog att söka mig utanför universitet, till företag inom maskininlärning eller medicin.
