Free Ensemble Improvisation
Kort beskrivning
Doktorsavhandling av Harald Stenström, 2009
Ett samtal där ingen vet vad som ska sägas härnäst, eller en promenad där man möter andra, väjer och väljer sin väg i samspel med alla andra fotgängare – så beskriver Harald Stenström begreppet fri ensembleimprovisation som han har analyserat i en doktorsavhandling i musikalisk gestaltning.
Det som skiljer fri ensembleimprovisation från annan improvisation menar Harald Stenström är att den inte behöver, eller ens ska, hålla sig till någon enskild stil. Det är den musikaliska gesten – egen eller andras – som musikern förhåller sig till. Lyssnandet blir lika viktigt som det egna spelandet och kommunikationen/interaktionen sätts i förgrunden istället för det musikaliska bagage alla bär med sig till mötet.
Tre grundfrågor ställs i avhandlingen: Vad är fri ensembleimprovisation? Hur förhåller den sig till t ex komposition, interpretation, instrument, teknik och stilbunden improvisation? Hur kan man utforma en begreppsmodell för att kunna tala och skriva om fri ensemble improvisation, och i förlängningen även kunna analysera den?
Även om det är jazzmusiker som hittills mest använt sig av denna metod att skapa musik menar Harald Stenström att alla musiker kan ha glädje av den eftersom det fria improviserandet kan hjälpa var och en att hitta sin egen personliga kreativitet, och han talar med värme om de tillfällen när han tillämpat improvisationen tillsammans med studenter i den klassiska musikerutbildningen.
Men för Harald Stenström handlar det också mycket om frihet. Att spela samma sak två gånger är som att på förhand ha bestämt exakt hur en resa ska gå till – och det är inget som lockar Harald Stenström.
Ända sedan han själv började med fri ensembleimprovisation i mitten av 1970-talet har Harald Stenström varit nyfiken på om den går att beskriva och hur man i så fall gör. Han har själv medverkat i ett antal grupper som ägnat sig åt denna konstform och i avhandlingen ingår också 12 timmars musik, som läsaren med fördel kan lyssna på samtidigt som han/hon läser, enligt författaren.