Bild
Höftproteser i vågskål
Foto: Illustration: Pontus Andersson
Länkstig

Georgios Tsikandylakis - Höftkulans storlek har betydelse i total höftproteskirurgi

Georgios Tsikandylakis disputerade inom ämnet ortopedi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin.

Titel på avhandlingen: The role of head size in total hip arthroplasty - Dislocation, wear and cup stability

Länk direkt till avhandlingen

Bild
Georgios Tsikandylakis
Georgios Tsikandylakis, ortoped, främst inom höft- och knäproteskirurgi vid ortopedkliniken, SU/Mölndal.
Foto: Renia Polymeri

Höftkulans storlek har betydelse i total höftproteskirurgi

När operation med total höftprotes inleddes på 60-talet användes ett icke modulärt 22 mm ledhuvud (höftkula). Sedan dess har ledhuvudets storlek ökat successivt till 28 mm på 90-talet för att sedan ersättas av 32 mm mot slutet av 2010-talet. Numera används framför allt modulära (utbytbara*) 32 mm ledhuvud som standard och användandet av 36 mm ledhuvud ökar.

Den största drivkraften för att använda stora ledhuvud har varit professionens försök att minska risken för luxation, det vill säga att höften ”hoppar” ur led, något som fortfarande är en av de vanligaste orsakerna till omoperation av en höftprotes.

Georgios Tsikandylakis forskning i avhandlingen handlar om fördelar och nackdelar med att använda stora ledhuvud vid höftproteskirurgi.

 – Proteser består vanligtvis av ett metalledhuvud som ledar mot en plastskål. Fördelen med stora ledhuvud är att höftprotesen blir stabilare och det blir mindre risk att ledhuvudet hoppar ur led, vilket är en plågsam komplikation och kräver att patienten får åka in akut, bli sövd och få ledhuvudet draget på plats. Om detta händer upprepade gånger behöver man operera om höftprotesen, säger Georgios Tsikandylakis, ortoped, som framför allt arbetar med höft- och knäproteskirurgi vid ortopedkliniken i SU/Mölndal.

Det verkar finnas en övre gräns för storleken på ledkulan

Men nackdelen med stort ledhuvud är att det blir mer friktion vilket kan leda till plastslitage och korrosion mellan ledhuvudet och protesstammen. Ökade friktionsmoment kan också skada skålens fastsättning i bäckenbenet och leda till proteslossning.

 – Vi har nu sett att när man väljer ett 32-mm ledhuvud istället för 28 mm, blir det ca 35 procent mindre risk för omoperation på grund av att protesen hoppat ur led. Däremot har en ökning från 32 mm till 36 mm inte lika stor preventiv effekt varken hos patienten som fick sin protes till följd av höftartros eller hos patienter som opererades till följd av brott på lårbenshalsen. Vi har också hittat att när man använder det största möjliga metallhuvudet, upp till 44 mm, slits plastskålen inte mer än den slits med 32-mm ledhuvud 2 år efter operationen.

Han har även mätt kobolt-, krom- och titanjoner i blodet. Dessa anses vara en pålitlig markör för korrosion (upplösning av metallerna) som uppstår i kopplingen mellan ledhuvudet och stamdelen av protesen.

 – Vi har inte hittat någon skillnad i metalljoner mellan det största möjliga ledhuvudet och 32-mm ledhuvud. Till sist, jämförde vi ledskålens fixering i bäckenet mellan proteser med det största möjliga ledhuvudet och med 32-mm ledhuvud. Vi hittade att ledskålen sitter lika fast oavsett ledhuvudstorlek 2 år efter operationen.

Avhandlingens resultat ger stöd för val av ledhuvudets storlek

 - Avhandlingens resultat kommer att hjälpa ortopedkirurger att välja rätt ledhuvudstorlek för sina patienter vid höftproteskirurgi. 32-mm ledhuvud är ett säkert val, och minskar risken för luxation jämfört med 28 mm. 36 mm kan också användas med det är osäkert om den storleken ger ytterligare skydd mot att protesen hoppar ur led. Vid 2 år har användandet av stora ledhuvud upp till 44 mm inte visat några tecken till ökat plastslitage, korrosion eller proteslossning. Dock behövs långtidsresultat för att fastställa deras säkerhetsprofil.  

Fakta

Alla ledhuvud rör sig i förhållande till ledskålen. Skillnad mellan ett modulärt och ett icke modulärt ledhuvud är att det första kan bytas ut utan att behöva byta hela protesen medan det sista inte kan bytas utan att man behöver byta hela protesen.

INFORMATION OM DISPUTATIONEN

Handledare: Maziar Mohaddes
Biträdande handledare: Henrik Malchau, Ola Rolfson och Anders Troelsen

Opponent:  Steven McDonald, Bone and Joint Institute, Western University, London, Ontario, Kanada
Betygsnämnd:  Adad Baranto,  Hans Mallmin och Mari Lundberg