Här undersöks alternativ till kalhyggesbruk

DET ÄR EN GNISTRANDE kall marsdag med sol från en blå himmel på Skogaryds forskningsstation utanför Vänersborg. Markerna på Skogaryd planterades med gran av de dåvarande ägarna för ungefär 60 år sedan. Forskaren Tobias Rütting går runt och inspekterar meterhöga lådor på ett kalhygge som skapades under vintern. Här pågår mätning av koldioxidutsläppet vid marknivå. Förutom på kalhygget står det likadana mätlådor i två angränsande områden, ett där granarna står kvar orörda, ett annat där en alternativ avverkningsmetod, plockhuggning, testas. På det området har man under vintern sågat ner cirka 15 procent av träden.

– Jag tittar på om vi kan hitta bättre alternativ till det traditionella trakthyggesbruket som både är ekonomiskt lönsamt och undviker de negativa klimateffekterna som uppstår vid kalavverkning, säger Tobias Rütting.

När skogen kalavverkas med så kallat trakthyggesbruk upphör koldioxidupptaget tvärt och kalhygget blir en nettoutsläppare av växthusgaser eftersom marken fortsätter att släppa ut koldioxid. Forskning visar att det kan ta ett par decennier innan den återplanterade skogen har kompenserat för utsläppen från marken och återigen blir en kolsänka.

– Det vanliga är att skogsägarna gallrar ut den planterade skogen under tillväxtåren med jämna mellanrum för att träden ska kunna växa till optimalt innan skogen totalavverkas vid en given ålder på beståndet, oavsett trädens olika storlek. I plockhuggningen avverkar man träd som har uppnått en viss diameter efterhand och låter resten stå kvar ytterligare 20 år innan det är dags för nästa plockhuggning. Man bedömer varje träd individuellt i stället för att se beståndet som en enhet.

HYPOTESEN ÄR ATT DE kvarvarande träden kan få förnyad kraft och att tillväxten ökar när cirka 20 procent av volymen huggs bort. På så vis kan det finnas en ekonomisk nytta med att inte avverka hela trädbeståndet på en gång. Nya träd förväntas börja gro spontant när utrymmet i skogen ökar vid plockhuggningen. Dessutom slipper skogsägaren kostnader för markberedning och nyplantering, jämfört med vid hyggesavverkning.

– Vi mäter koldioxiden som marken släpper ut och har också höga master som registrerar hur kolutbytet ser ut i luften ovanför trädkronorna på den plockhuggna skogen. Vi vill se om en plockhuggen skog kan matcha koldioxidupptaget från en konventionellt brukad skog över en längre tid, förklarar Tobias.

För att mäta tillväxten har en del av träden en silverfärgad kåpa på stammen som mäter vattentransporten upp till barren där fotosyntesen sker. Forskarna samlar också in prov som mäter hur stor tillväxten är i träden. Det gör att forskarna kan räkna fram trädens fotosyntes som i sin tur blir ett mått på primärproduktionen.

– Det som är bra med Skogaryd är att det finns olika naturtyper på området, mosse, sjöar, vattendrag, vanlig skogsmark. Vi mäter koltransporter i hela systemet på totalt sex olika platser.

SKOGARYD UTANFÖR VÄNERSBORG är en rätt typisk berättelse om förvandlingen av svenskt lantbruk. På gamla kartor kan man se att Skogaryds egendom nyttjade skogen som den växte naturligt medan andra marker röjdes för spannmålsodling och djurhållning. På 1800-talet ökade befolkningen och efterfrågan på jordbruksmark ökade. Industrialiseringen drev upp efterfrågan på träråvara och det gjorde att mycket mark dikades ut för att kunna öka produktionen. Så även på Skogaryd som har ett krondike som löper tvärs över ägorna. Efter andra världskriget planterades skogar på åkrarna. Djuren såldes och spannmålsodlingen upphörde när matproduktionen koncentrerades på allt större anläggningar.

– Hyggesbruk blev en mycket god intäktskälla, men samtidigt offrades många naturtyper och den biologiska mångfalden minskar drastiskt. Utdikningen ledde till ökade koldioxidutsläpp från torrlagda torvmarker. Problematiken kopplat till koldioxidutsläpp har hamnat i fokus nu, när vi vet hur viktigt det är att minska utsläppen för att undvika konsekvenserna av den globala uppvärmningen, säger Tobias Rütting.

TOBIAS RÜTTINGS FORSKNING kräver tålamod. Det definitiva svaret kanske dröjer 60 år.

– Då är jag hundra år, säger Tobias och skrattar. Det är därför vi behöver fler försök på olika platser och även tar del av befintliga försök.

I Västergötland ägs cirka 85 procent av den odlade skogen av privata skogsägare. Att få dessa att våga satsa på en annan bruksmetod för att minska klimatpåverkan är inte enkelt.

– Det är svårt att hitta personer med kunskap och praktisk erfarenhet av plockhuggning i Sverige, säger Tobias Rütting.

Kulturgeografen Marie Stenseke har precis påbörjat ett forskningsprojekt kring hur skogsägarna själva ser på ett skogsbruk som minskar klimatpåverkan och gynnar biologisk mångfald.

– Effektiviseringen i skogsindustrin har lett till en storskalig avverkning som allt är riggat för. Det kan göra det svårt för de skogsägare som vill göra annorlunda, säger Marie Stenseke.

Man kan dela upp skogsägarna i två typer av aktörer som styrs av olika logik. De stora bolagen har ingen personlig relation till markerna de äger, medan många små och medelstora skogsägare kan ha andra intressen för sitt innehav.

– Det är lättare att nå fram med argument om biologisk mångfald, hållbarhet och klimatnytta till skogsägare som har en personlig relation till sin skog. För att få till stånd ett skifte i skogsbruket gäller det att hitta gemensamma nämnare för dessa skogsägare, och underlätta för dem genom rådgivning, säger Marie Stenseke.

GENOM ATT TILL EXEMPEL certifiera träråvara som kommer från en hållbart brukad skog så skulle marknaden kunna premiera ett annat skogsbruk med högre priser. Men det kräver politiska regleringar, vilket kan vara svårt att driva igenom.

– Vår forskning handlar om hur framtidens skogsbruk ska kunna bli mer hållbart, och hur hänsyn kan tas till de lokala sammanhangen och lokala idéer. Att EU kommer med direktiv kan verka bra, men frånsett Finland och Sverige så bedrivs det inte så mycket produktivt skogsbruk i medlemsländerna. Skog kopplas då mest till naturvård. Kunskapen om skogsbruk är därför låg inom EU, säger Marie Stenseke.

Text: Olof Lönnehed
Foto: Malin Arnesson

Debatten om skogen

Det svenska skogsbruket är föremål för en intensiv debatt. Stora ekonomiska intressen och ett ökat behov av skogsråvara krockar med andra nyttor som skogen ger. Samerna kritiserar att renens betesmarker försvinner, ekologer vittnar om att den biologiska mångfalden utarmas och kalhyggena upprör känslor hos turister och närboende. Även klimatnyttan med dagens skogsodling är ifrågasatt. Forskarna är inte överens om hur man bäst utnyttjar det faktum att växande skog är mycket bra på att fånga in koldioxid.

Skogaryds forskningsstation

Ligger strax utanför Vänersborg och drivs av Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. Stationen består av olika ekosystem: myrar, äldre och yngre skogar, sjöar och vattendrag. Här bedrivs forskning med data från flödesmätningar från marker samt vattendrag och sjöar tillsammans med kemiska analyser. Förutom Tobias Rüttings forskning av klimatpåverkan av olika typer av skogsbruk pågår bland annat också ett försök med återvätning av en torrlagd torvmark. Stationen etablerades 2013.