Jag är sociolog, men på mitt sätt.
I ett rum längst ner i Humanistiska fakultetens stora byggnad summerar Helena Holgersson ett av många resonemang om hur det är att röra sig i gränslandet mellan sociologi och konst, och mellan samhällsvetenskap och humaniora. Här, på institutionen för kulturvetenskaper, har hon sin arbetsplats sedan 12 år, och väggarna runt henne pryds av inramade pjäsutdrag, fotografier och andra spår av de många tvärvetenskapliga projekt som hon har arbetat med.
Att samarbeta med konstnärer i sin forskningsprocess och kombinera artikelskrivande med konstnärliga redovisningsformer går som en röd tråd genom hennes forskning. Nu har hon summerat sin syn på relationen mellan sociologi och konst i en artikel med titeln ”The sociological craft through the lens of theatre.”
– Vi är många som berättar om samhället. Det är värdefullt att ta del av andra skildringar, men också att våga samarbeta. Konsten har mycket att säga om de ämnen vi sociologer studerar och jag tycker vi ska se våra analyser som komplementära, säger hon.
Forskning med bredare perspektiv
Artikeln tar avstamp i Helena Holgerssons långa samarbete med göteborgsdramatikern Mattias Andersson, numera teaterchef för Dramaten. Inför hans dokumentära teaterpjäs The Mental States of Gothenburg (Angereds teater, 2006), var hon en av flera sociologer som gjorde intervjuer med ungdomar, som pjäsen sedan baserades på. I pjäsen blev också ”sociologen” en egen karaktär.
Helena Holgersson tycker att projektet visar hur det sociologiska hantverket kan utvecklas och synliggöras i samarbete med konstnärer.
– Som sociolog jobbar du etiskt, transparent, noggrant och reflexivt. Här kan vi bidra med mycket, samtidigt som jag som sociolog kan inspireras av konstnärers hantverk och perspektiv. På så sätt blir samarbetet värdefullt i forskningsprocessen, när vi hjälps åt att utforska något utifrån våra olika kompetenser, säger hon.
Fler gestaltningar ger djupare bild
Konsten kan också inspirera till nya sätt att kommunicera forskningsresultat. I sitt avhandlingsarbete promenerade Helena Holgersson med människor från den grupp som brukar kallas för papperslösa, och intervjuade dem på platser som betydde mycket för dem. Intervjupersonerna fick därefter rita kartor över ”sitt Göteborg”, något hon uppfattar verkligen grep tag i de som läste avhandlingen. Avhandlingen presenterades på konstutställningen Let there be light (Luleå konsthall 2007), där fotografen Karin Grips bilder av platserna visades tillsammans med en inläst essä från Helena.
– Akademiska texter har sina begränsningar. När de kompletteras med andra gestaltningar, som foton, teckningar eller teater, görs berättelserna mer levande. Det blir ett sätt att förmedla människoöden mer begripligt, och ger oss forskare större möjlighet att vara en del av samhällsdebatten, säger hon.
Andra berättelser får komma fram
Helena Holgersson har länge intresserat sig för urban ojämlikhet och gentrifiering: när invånare med låga inkomster tvingas flytta på grund av hyreshöjningar i samband med en statushöjning av området. I ett av sina projekt granskade hon omvandlingen av Kvillebäcken i Göteborg, där rivningar och dyra nybyggen gjorde att de flesta som varit verksamma i området inte kunde vara kvar. Helena tycker att projektet, som även dokumenterades av fotografen Katarina Despotovic, lyfte fram erfarenheter som annars inte hade kommit fram.
– I stadsutvecklingsprocesser ställs ofta bilden av hur fint ett område kommer att bli mot en bild av det befintliga området som slitet och kriminellt. Det narrativet legitimerar förändringen, men de flesta vi pratade med i Kvillebäcken passade inte alls in i den berättelsen. De trängdes undan från sin plats och blev utskrivna ur historien. Som om de aldrig hade varit där, säger hon.
Granskande forskning viktig
Helena Holgersson har mycket kontakt med sociologer utanför Sverige, och är mer inspirerad av den brittiska, etnografiska sociologitraditionen än den svenska. Hon tycker det finns en alltför snäv bild av vad som är nyttig forskning, och upplever att kritisk forskning ofta avfärdas som mindre vetenskaplig.
– Vi presenterar inte objektiva sanningar, och det är heller inte syftet. Minst lika viktig är forskningens granskande funktion. Och idag, när samhället har starkt fokus på individualism och auktoritet, är sociologiska perspektiv viktigare än någonsin, säger hon.
Text: Ulrika Ernström
Artikeln ”The sociological craft through the lens of theatre” har publicerats i tidskriften Sociologisk Forskning, nummer 4 2021.
Länk: https://sociologiskforskning.se/sf/article/view/22451
