Hon studerar stamcellernas gåta
Redan tidigt i skolan blev hon intresserad av kemi. Efter en kandidatexamen i hemlandet Vietnam sökte sig Thi Ngoc Nhu Phan till Skandinavien för utbytesstudier. Idag forskar hon vid Göteborgs universitet om nya tekniker för att studera stamceller.
Nhu Phan möter upp i entrén till kemihuset i Johanneberg. Hon visar vägen genom ett myller av korridorer. Kort och tunn svävar hon snabbt fram, påminner mest om en dansare, men det är i den koreanska motsvarigheten till karate som Nhu Phan hittar sin energi. Hon har svart bälte dessutom.
Slutligen hamnar vi på det plan i kemihuset där kontoret ligger och även de tre laboratorier där Nhu Phan utför olika analyser med masspektrometri och superupplösningsmikroskopi, för att bättre förstå vad som driver processen kemiskt när stamceller utvecklas till nervceller i hjärnan.
Stamcellerna i hjärnan ger upphov till ungefär tusen olika celltyper, totalt runt hundra miljarder nervceller. Hur denna utveckling av hjärnan ser ut på en övergripande nivå vet forskningen, men hur det går till i detalj och vilka mekanismer som styr den sammansatta processen är till stora delar okänt.
Vad handlar din forskning om?
– Jag utvecklar känsliga kemiska avbildningsmetoder med masspektrometritekniker och superupplösningsmikroskopi för att undersöka stamceller. Stamceller kan ju utvecklas till olika celler i kroppen, som till exempel hudceller, muskelceller, hjärnceller. Jag och min grupp studerar processen när stamcellen utvecklas till en speciell cell. Särskilt fokuserar vi på hur övergången från stamceller till hjärnceller sker. Vad driver den processen? Jag vill förstå varför och hur stamceller blir just hjärnceller och inte några andra typer av celler. Jag vill se hur detta sker på molekylär nivå och förstå mekanismerna.
Hur är din forskning viktig för samhället?
– Stamceller kan ju bli vilka celler som helst i kroppen, exempelvis kan neurala stamceller bli olika celler i hjärnan. Min forskning ger viktiga grundläggande kunskaper om stamcellsprocessen. Stamceller är viktiga inom medicinsk forskning eftersom de kan reparera sjuka celler. Till exempel kan de utveckla celler som kan ersätta förstörd vävnad. I förlängningen kan det utvecklas nya behandlingar för olika sjukdomstillstånd. Stamcellsforskningen kan leda till många medicinska genombrott framöver.
Hur hamnade du i Göteborg?
– Under mina kandidatstudier gjorde jag ett studieutbyte på ett år med Umeå universitet och under min master studerade jag åtta månader vid universitetet i Roskilde i Danmark via ett annat utbytesprogram. Jag tyckte om miljön och människorna här i Skandinavien och ville komma hit för att genomföra mina doktorandstudier. År 2011 blev jag antagen till forskarutbildning vid Göteborgs universitet. På forskarutbildningen träffade jag också min man, som är amerikan.
– Efter forskarstudierna fick jag sedan en internationell postdoc från vetenskapsrådet på tre år. Två var jag vid universitet i Göttingen och sedan ett år här. Efter det sökte jag en tjänst i Göteborg som biträdande universitetslektor. Jag har nu en liten grupp med två doktorander, en svensk och en från Tyskland, och till våren kommer två postdoc, en från Ukraina och en från Sydafrika. Vi blir en väldigt internationell grupp.
Vad är det roligaste i arbetet?
– Jag tycker om att jobba i en grupp och jag gillar den miljö jag befinner mig i här. Det är en perfekt miljö för min forskning. Här finns infrastruktur i toppklass. Vi arbetar interdisciplinärt och samarbetar med forskare som har andra specialiteter; organisk kemi, bioteknik.
Vi behöver olika sorters expertis. Till exempel så behöver vi framöver även biologer som jobbar med stamceller. Allt detta samarbete är stimulerande och roligt. Min grupp är ju rätt nystartad, men jag har en bra känsla.
Vilka är dina personliga drivkrafter?
– När man får goda resultat så stimulerar det till att vilja gå vidare. Men från början var nog drivkrafterna att jag gillade själva kemiämnet, det kändes naturligt och var lätt för mig att lära. När jag avslutat mina kandidatstudier gick jag först till ett jobb inom industrin. Men jag kände att jag inte tillhörde den världen och inte ville stanna där. Det var inte tillräckligt utmanande så jag pluggade jag vidare och tog en masterexamen. När den var slut kunde jag inte förstå hur fort tiden gått. Så efter mastern ville jag inte stoppa där, utan sökte mig vidare till forskningsstudier.
Vad driver din forskning framåt?
– Jag är passionerat intresserad av mitt forskningsfält. Mitt ultimata mål är att hitta nyckeln till hur vi kan kontrollera stamcellerna så att vi förstår hur de till exempel utvecklas till vävnad eller nervceller. Jag vill förstå de kemiska mekanismerna på molekylär nivå och kunna kontrollera de processerna. Utifrån detta kan sedan andra utveckla processerna vidare till medicinska applikationer.
Vilka människor inspirerar dig?
– Jag har haft lärare som varit superentusiastiska över vetenskap och specifikt kemi. Under min postdoc träffade jag en av de mest energiska personerna inom neurovetenskap jag någonsin har mött, professor Silvio Rizzoli. Han lever med vetenskapen. Dessutom kunde jag under mina doktorandstudier se hur mycket ett bra team kan betyda för att göra framsteg. Men i slutändan kommer min inspiration från mina entusiastiska och kreativa studenter, postdoktorer och samarbetspartners.