Humanitär stormakt? Det lokala flyktingmottagandet i Sverige 1700–1730

Syfte och mål

Det här projektet syftar till att analysera hur lokalsamhällen och flyktingar tillsammans förhandlade om flyktingars skyddsbehov under och efter det stora nordiska kriget (1700–1721). Det behandlar även hur lokalsamhällen vägde det behovet mot egna krav på säkerhet. Medan tidigare forskning om tidigmoderna flyktingar har fokuserat på staters och städers strategier gällande flyktingmottagande, så poängterar forskare som studerar nutida flyktingsituationer att sådana strategier alltid utvecklas i möten med flyktingarna själva. Flyktingar har alltså en agens i mottagandet som behöver tas på allvar för att vi ska förstå hur strategier formuleras och förverkligas.

Källor, metod och teori

Med utgångspunkt i flyktingsuppliker och lokala källor kommer föreliggande projekt därför att studera hur flyktingmottagandet formades och formulerades i vardagliga möten mellan flyktingar och lokalbor. Projektet undersöker under vilka omständigheter som flyktingar erbjöds skydd av lokalbor, och när de istället misstänkliggjordes. Vi kommer särskilt att beakta på vilka grunder sådana beslut fattades, om det till exempel gjordes av religiösa, ekonomiska, könsliga eller språkliga anledningar, eller berodde på flyktingens förmåga eller tillgång till lokala nätverk. Slutligen kommer vi att studera hur flyktingarna svarade på lokalsamhällets skyddsåtgärder, som alltså riktades mot både flyktingar och lokalbor. Hur påverkade flyktingarna det praktiska mottagandet eller avvisandet?

Projektet utgår från fyra fallstudier: Härnösand, Stockholm, Uppsala och Linköping. Medan de tre första städerna mottog många flyktingar, anlände väldigt få till Linköping. Den sistnämnda staden utgör därför kontrollgrupp, för att utröna huruvida städer hade möjlighet att avvisa flyktingar, eller ifall det snarare var så att flyktingar undvek vissa städer. Vi använder källor från städernas magistrat, domkapitel, centralmakt och den kommission som kungen tillsatt för att hantera flyktingsituationen. Till detta kommer de suppliker som flyktingarna sände till olika överheter, i vilka de berättade om sin situation och bad om hjälp. Supplikerna ger mig möjlighet att komma nära flyktingarnas vardag och de dagliga mötena med lokalbor.

Samtida forskning om flyktingmottagande understryker vikten av att förstå mötena mellan lokalbefolkning och flyktingar som pågående interaktioner. Samtidigt tenderar sådan forskning att ha ett begränsat tidsperspektiv, eftersom forskarna studerar pågående situationer. En historisk undersökning kan bidra med sin möjlighet till långtidsperspektiv. Vår undersökning inkluderar det initiala mötet mellan lokalbefolkning och flyktingar, och sträcker sig sedan över hela krigsperioden och åtminstone ett decennium efteråt, för att studera hur kontextuella förändringar påverkade mottagandet. Det definitiva slutdatumet för undersökningen kommer att vara beroende av källmaterialet.

---

Undersökningen kommer att ge väsentlig kunskap om huruvida och till vilken grad tidigmoderna samhällen accepterade, artikulerade och/eller delegerade ansvaret för flyktingmottagande, och hur flyktingars svar på lokalsamhällenas försök till skydds- och säkerhetsåtgärder påverkade processen. Det ger en historisk förståelse för följderna av det faktum att statliga direktiv gällande flyktingmottagande av nödvändighet genomförs av lokalsamhällen, som också beaktar sina egna intressen.