Intervju med Natalie Davet, doktorand i barn- och ungdomsvetenskap

BiG fyller 5-år, och för femte gången anordnar ni ett symposium. Hur tänker ni om det? Vad är det som driver er?

Vi var några tappra barnkulturvetare där i början, spridda över GU:s fakulteter, som började prata om behovet av att ses och diskutera barnkulturforskning mer fördjupat och med viss regelbundenhet. Flera av oss kände att vi saknade ett sammanhang för de tvärvetenskapliga barnkulturfrågorna. Dels ville vi skapa ett forum för interna diskussioner, där vi som forskar inom området skulle få chans att ta del av varandras pågående projekt men också utmanas i nya teoretiska riktningar och tankegångar, dels ville vi skapa ett forum där vi kunde rikta oss utåt till praktiker och andra intresserade som arbetar eller intresserar sig för barnkulturfrågor i sitt vardagliga arbete.

Vi började nysta i våra nätverk, såg att intresset var stort och bestämde ganska snart att vi skulle försöka hålla ett offentligt samtal per år, förslagsvis under höstterminen för att inte riskera att krocka med Centrum för barnkulturforskning i Stockholm eller Bibu i Malmö under vårterminen. Det fina med symposiedagar är att kunna samla folk från olika yrkesgrupper för kontinuerliga samtal om barnkultur under förhållandevis breda tematiska rubriker. Vi var måna om att försöka samarbeta med kulturinstitutioner runt om i stan för att hålla dessa offentliga träffar utanför universitetet och på så vis locka folk som annars kanske inte skulle hitta till oss.

Det första symposiet hölls på Masthuggsteatern en regnruskig eftermiddag i december 2014. Jag minns att vi satte ihop programmet med ganska kort varsel, då vi som engagerar oss i BIG gör detta mer eller mindre utanför ordinarie arbetstid, och hoppades på att få några intresserade åhörare i publiken. Jag kom dit med andan i halsen från en fältstudie och fick bokstavligen pressa mig in i lokalen. Det var fullsatt och folk fick vända i dörren pga platsbrist. Succén var ett faktum. Det kändes väldigt roligt att vi med så små medel lyckats engagera så många människor i barnkulturfrågor. Redan samma kväll fick vi erbjudande om att hålla nästa års symposium på Världskulturmuseet, och sen har det rullat på från år till år. Vi försöker att vara lyhörda för hur barnkulturforskningsvindarna blåser och samlar alltid in förslag till föreläsningsteman för dessa årliga träffar.

Ett år uppmärksammade vi t.ex. att KULF och KULIS fyllde 40 år och valde att hylla de eldsjälar som burit, spridit, producerat, recenserat och drivit barnkulturen under flera decennier i den här staden. Scenen fylldes av åldrade kvinnor som delade med sig av klokskaper till oss som är yngre och mer nya i den här världen.

Vad har de 5 åren inneburit för BiG?

De interna träffarna med lilla BiG har hållits tätare och utspridda över året. Där har vi prövat många olika format. Alltifrån planeringsmöten över en lunch till att diskutera texter, någons pågående projekt eller ta del av inspirationsföreläsningar och samtal med någon inbjuden gäst. Vid ett tillfälle fick vi även ta del av en undervisningsform där vi analyserade bilderböcker tillsammans, vilket gav många spännande reflektioner och tankar. Personligen upplever jag lilla BiG som den mesta ”näringen” i vardagen och de absolut trevligaste inspirationssammanhangen i min doktorandtillvaro. I BiG har vi lyckats med konststycket att hålla konstruktiva samtal om sådant som engagerar oss alla. Jag tror även att det faktum att vi är anställda vid olika institutioner och slipper konkurrenssituationer kan bidra till ett öppnare och friare samtalsklimat. För mig är BiG det mest positiva sammanhanget inom universitetet.

Vad kan ni säga om tidigare symposier och sammankomster?

De tidigare symposierna och träffarna har på ett harmoniskt vis ramat in barnkulturåret och de frågor som varit aktuella att diskutera från år till år. 

Vad kan ni säga om årets symposium? Varför ska en gå dit?

Att barn saknar röst i samhällsdebatten är ett vedertaget faktum och ett bekymmer som vi konstant måste bli bättre på att hantera. Alla som arbetar med eller för barn och den unga generationen har nytta av att komma och lyssna till de mångåriga erfarenheter som Ylva Mårtens och Helle Strandgaard Jensen mfl kommer att dela med sig av under årets symposium. Jag tror att det kommer att målas upp ett innehållsrikt porträtt av barnpolitiska sammanhang och frågeställningar, från dåtid till nutid där vi får chans att konkret ställa frågor till dem som arbetat med att lyfta barns röster i olika mediala sammanhang över många decennier.

Har ni några planer för framtiden med BiG?

BiG har alltid något på gång. Vår plan är att fortsätta verka som inspirationsforum och plattform för barnkulturforskning framöver. Vi vill fortsätta med interna och externa samtal kring aktuella frågor som rör barnkulturen. Härnäst inleder vi ett projekt med en gemensam antologi som beräknas släppas nästa år eller i början av år 2020.