Jakob den Rättfärdige – kyrkans g(l)ömda ledare?

Det antika Grekland vilar på en bädd av osäkerhet. De homeriska eposen var kulturdanande för västvärlden men det är svårt att komma förbi den mytologiska dimma de är insvepta i. Vi vet helt enkelt väldigt lite om den tidsepok som danade västvärlden.

Vad det talas förhållandevis lite om är att fallet med kristendomen är liknande. Vi vet inte så mycket om de konstituerande åren. Från tiden för Jesu död och uppståndelse tills evangelierna började skrivas är en tidsrymd på minst 30 år. Nu är inte allt tyst från denna tid. Lukas gör en del nedslag i tidsperioden genom Apostlagärningarna. Vi har också Pauli brev som sporadiskt beskriver vad som hade hänt under tiden från Jesu död. Paulus har vi god information om, men Paulus var inte allt. Bredvid honom fanns flera än mer tongivande individer i den unga kyrkan. En av dem var en viktig ledare för kyrkan fram tills han dödades år 62 – Jesu bror Jakob. Han, och den text som är förknippad med honom, har under senare år blivit objekt för en livlig forskning.

Men hur kunde denna initialt uteslutande judiska rörelse på bara någon generation bli antijudisk och efter ett par till sannolikt antisemitisk. Detta faktum i kombination med luckorna i kunskapen om den tidiga kristendomen behöver uppmärksammas bättre. Kan berättelsens luckor säga något om vandringen från judisk till antijudisk? Gunnar Samuelsson tror det. Lukas och Paulus bidrag kan betecknas som tendentiösa som båda hade orsak att tona ner judiska inslag.

Lukas ville visa den kristna trons segertåg ut i den icke-judiska världen, och Paulus som hedningarnas apostel sin del i detta. I både Lukas och Paulus texter finns dock Jakob med som en bakgrundsfigur. Lukas låter honom föra talan vid första kyrkomötet (Apg 15:1–21); det är inför Jakob som Paulus avlägger rapport (Apg 21:17–26). Det är till Petrus och Jakob Paulus vänder sig till vid det han själv menar vara första besöket i Jerusalem (Gal 1:18–21). Palus betecknar Jakob som en kyrkans pelare (Gal 2:9). Det är vid Jakobs fötter Paulus livet ut lägger ner de medel han har samlat ihop under sina missionsresor (Rom. 15:25­–32; 1 Kor 16:1–4).

Gunnar Samuelssons forskningsprojekt är inriktat på frågan hur kyrkans antijudiska och med tiden antisemitiska hållning kunde uppstå. Enligt Samuelssons hypotes har det med Jakobs centrala roll att göra. När han dödades blev det ett svårt slag för den unga kyrkan. Han som satt på presidiet och hade blodsband med Jesus själv fanns inte mer. Denna chock och de tolkningsnycklar som började användas förstärktes av Jerusalems fall åtta år senare. Har Gud vänt Jerusalem sin rygg? Har Gud övergivit sitt folk?

Ja, blev svaret med tiden och så vändes den religion som var kyrkans vagga ryggen, och med tiden också den kristendomsform som stod judendomen närmast – den judiska moderförsamlingen i Jerusalem. Både det faktum att kyrkans ledargestalt försvann, och inom några år moderförsamlingen, blev ett smärtsamt faktum. Kanske för smärtsamt.

I stället för att se det som ett misslyckande och ett dråpslag för kyrkan, tolkades händelserna som om det var meningen att det skulle ske. Gud som har all makt kan ju inte misslyckas på detta sätt. Således, kanske som ett sätt att hantera det ohanterbara och som ett sätt att försvara Guds allmakt städades Jakob undan när den gudomliga historien skulle skrivas. Det finns en parallell till detta: Jerusalems fall finns inte omnämnt i Matteus, Lukas och Johannes evangelier samt Apostlagärningarna trots att alla var skriva efter år 70?

Man tonade först ner båda händelserna, sedan förklarade man att det skedda var Guds vilja eftersom han hade vänt dem ryggen som inte tog emot Jesus som Messias. Judendomens aktier sjönk fort i värde och med dem den kristendomsform som var klädd i dess kläder. Med det blev vördnaden vänd i sin motsats. Jerusalem vändes ryggen eftersom Gud troddes ha gjort det. De vördade gudsdyrkarna blev snart gudsmördarna och så var vägen mot Holocaust utstakad.

Gunnar Samuelssons avsikt i projektet är att dra samman den information som finns tillgänglig om Jakob och den judekristna rörelsen, försöka verifiera ovan postulerad bild av honom och hans roll, placera in den i centrum av kristendomens troligtvis viktigaste period, stället för i periferin. Det finns ett innehåll som kan fylla ut några av Nya testamentets luckor och på köpet kan en av kyrkans obesvarade frågor besvaras – hur den kunde vända sig emot sitt eget ursprung och låtsas som om det inte fanns.