Jennifer Nedelsky: "Arbetstiden behöver begränsas för att möjliggöra oavlönad omsorg"
Innehavaren av 2024-2025 års Carl och Thecla Lambergs fonds gästprofessur, Professor Jennifer Nedelsky, är en internationellt framstående och framträdande forskare inom juridik och politisk teori. Hon är välkänd och ofta citerad av forskare inom olika discipliner, såsom juridik, statsvetenskap och andra relaterade områden.
Hej Jennifer,
Du innehar Carl och Thecla Lamberg Visiting Professorship 2024–2025 och är här på Juridiska institutionen under höst- och vårterminen.
Du är forskare inom juridik och politisk teori med bred erfarenhet. Har du något särskilt forskningsområde som intresserar dig just nu, och i så fall vilket och varför?
Mitt nya projekt, ”Mer än mänsklig konstitutionalism”, handlar om hur vi behöver ompröva våra grundläggande uppfattningar om juridik, rättsliga och politiska institutioner när vi tar det mer än mänskliga i beaktande. Jorden och alla dess varelser är inte bara resurser, utan medsubjekt som har sin egen integritet och rätt till omsorg, värdighet och respekt. En artikel om detta ämne är precis på väg att publiceras.
Det var också en av mina huvudsakliga anledningar till att komma hit – att möta människor i Norden som arbetar med hållbarhetsfrågor.
Ett annat pågående projekt jag är involverad i handlar om privaträtt och hur den kan användas för progressiva syften.
I din senaste bok, Part Time for All: A Care Manifesto (Oxford University Press, 2023), som du skrev tillsammans med Tom Malleson, diskuterar ni vad ni ser som den västerländska obalansen mellan arbete och omsorg. Ni föreslår att ingen bör arbeta mer än 30 timmar i veckan för att också ha tid för relationer, omsorg och livet utanför arbetet.
I Skandinavien och Sverige har föräldrar fler möjligheter och förmåner än i många andra länder: längre föräldraledighet med ersättning, särskilda dagar som är vikta för den enskilda föräldern för att uppmuntra fler pappor att vara hemma med sina barn, samt relativt generösa regler för att stanna hemma och vårda sjuka barn. Hur ser du på detta? Är vi på rätt väg, är det tillräckligt, eller finns det ytterligare åtgärder du skulle vilja föreslå?
Dessa är definitivt policyer som förbättrar jämställdheten och livskvaliteten för familjer. De har med rätta varit en förebild världen över. Men de är inte tillräckliga. De innebär förbättringar, men förändrar inte i grunden det faktum att många arbetsplatsers förväntningar är oförenliga med de omsorgsansvar de flesta har för familj och vänner. De kan inte heller åstadkomma en djupgående förändring av synen på avlönat arbete som mer värdefullt än oavlönad omsorg.
En del av syftet med Part Time for All är att förändra normerna kring både arbete och omsorg, så att omsorgens verkliga värde erkänns – och upplevs av alla. Så länge endast en del av befolkningen utför huvuddelen av omsorgen, och de som fattar beslut på hög nivå gör väldigt lite av det, kommer vi att ha okunniga beslutsfattare och omsorgspersoner som fortsätter att nedvärderas.
Det är mycket viktigt att pappor knyter an till sina spädbarn och är medföräldrar i deras omsorg. Men att göra detta under några månader vid ett par tillfällen i livet är inte tillräckligt för att verkligen lära sig den kunskap, de färdigheter och de attityder som omsorg kräver. Människor bör vara involverade i omfattande oavlönad omsorg (cirka 22 timmar i veckan) genom hela livet för att utveckla ödmjukhet, omdömesförmåga och en förståelse för omsorgens centrala betydelse i de relationer som utgör grunden för lycka.
Arbetstiden behöver begränsas för att möjliggöra denna genomgripande förändring av vem som utför omsorgsarbetet.
Hanna Arendt var din handledare under dina doktorandstudier. Vad är det viktigaste du tog med dig från den tiden?
På ett personligt plan var det oerhört betydelsefullt för mig att den person vars intellektuella förmåga jag beundrade mest var en kvinna. Innan jag träffade Hannah Arendt hade jag aldrig haft, eller ens sett, en kvinnlig professor. (Jag tog min examen i psykologi 1970.)
Under mitt första år som forskarstuderande mötte jag sedan någon som jag uppfattade som briljant, vars arbete jag djupt beundrade, och som gick med på att låta mig delta i hennes klasser vid New School. (Jag var doktorand vid Committee on Social Thought vid University of Chicago, där hon var fakultetsmedlem, men sällan närvarande.) Och sedan gick hon med på att handleda min avhandling.
På ett intellektuellt plan tror jag att det var hennes kreativitet och hennes breda, kritiska tänkande som inspirerade mig mest. Det dröjde många år innan jag började använda hennes forskning som grund för mitt eget arbete om omdöme. Men jag tror att hennes sätt att tänka påverkade det relationella perspektiv jag senare utvecklade, och hon förblev en konstant inspirationskälla.
Jennifer Nedelsky tog sin B.A. vid University of Rochester (1970), M.A. vid University of Chicago (1974) och Ph.D. vid University of Chicago (1977).
Innan hon började vid University of Toronto var professor Nedelsky Killam postdoktoral forskare vid Dalhousie University (1977–1979) och Assistant Professor i statsvetenskap vid Princeton University (1979–1985). År 1986 utnämndes hon till Assistant Professor i juridik och statsvetenskap vid University of Toronto och befordrades till Professor 1995.
Åren 1991 och 1994 var hon gästprofessor vid University of Chicago.
Professor Nedelskys undervisning och forskning har fokuserat på feministisk teori, rättsteori, amerikansk konstitutionell historia och tolkning samt komparativ konstitutionalism. Professor Nedelsky är inte bara en mycket erfaren, djupt inspirerande och tankeväckande juridisk forskare, utan också en genuint engagerad, nyfiken och ödmjuk akademiker som särskilt stöttar och uppmuntrar forskare i början av sin karriär. Hennes forskning har en kritisk och tvärvetenskaplig ansats, vilket speglar den distinkta forsknings- och pedagogiska inriktning som Juridiska institutionen i Göteborg är känd för. Dessutom präglas professor Nedelskys forskning av ett djupt hållbarhetsperspektiv, något som tydligt stärker hållbarhetsprofilen vid Handelshögskolan.