För patienter med svår hjärtsvikt kan hjärttransplantation vara sista utvägen. En riskfylld komplikation är att kroppen stöter bort det nya hjärtat. Jens Böhmers forskning visar att avstötning kan upptäckas via ett enkelt blodprov. Denna nya metod minskar behovet av tidskrävande och smärtsam vävnadsprovtagning.
Idag är rutinen att regelbundet ta små vävnadsbitar (biopsier) från ett transplanterat hjärta. Det görs som regel tio till tolv gånger under det första året. Detta för att tidigt kunna upptäcka avstötning, som är en livshotande komplikation.
– Biopsitagningen är en dyr procedur som också är mycket obehaglig för patienten. Barnen sövs för det. Dessutom görs det vanligtvis på transplantationcentret. Det innebär mycket resande för den som har fått ett nytt hjärta, säger Jens Böhmer, barnkardiolog som efter nästan 15 år på Sahlgrenska Universitetssjukhuset nu arbetar på en barnklinik i Frankfurt, vid sidan av sina forskarstudier på Göteborgs universitet.
Prover från hela Sverige och Island
I sin avhandling har Jens Böhmer studerat hur små DNA-fragment från donatorhjärtat i patientens blod kan användas för att upptäcka avstötning. Resultaten är så tydliga att den nya metoden kommer att börja användas på framtidens patienter.
Hur fungerar den nya metoden? – Vi använder en ny PCR-metod som heter droplet digital PCR som tidigare inte använts på Sahlgrenska. Vi har sett att DNA-nivåerna låg mycket lågt i vanliga fall men steg vid avstötning. Vi har undersökt detta på cirka 100 patienter, vuxna från halva Sverige och barn från hela landet, berättar Jens Böhmer, och fortsätter:
– Det här innebär att vi kan utesluta avstötning med ett enkelt blodprov. Provtagningsrören vi använder stabiliserar DNA:t i provet så att det kan skickas i rumstemperatur. Vi har analyserat prover från hela landet och även Island utan skillnader i kvaliteten. Nu har vi alltså öppnat för att patienterna kan övervakas på distans eftersom det räcker med ett blodprov från hemorten.
”Sparar mycket pengar och lidande”
Vad har varit roligt och vad har varit utmanande med doktorandprojektet? – Detta är en speciell patientgrupp som är väldigt utsatt och som verkligen har fått en andra chans i livet. De förtjänar våra insatser. Att etablera en ny PCR-metod har varit kul. Efter Covid-19 har ju de flesta numera hört talas om PCR.
Studien var ovanligt stor för att vara ett doktorandprojekt.
– Vi har gjort både metodutveckling och haft en massa patientinkludering. Men vi är ett fantastiskt gäng som har gjort detta möjligt. Det absolut roligaste är att vår metod nu ska användas på framtida patienter. Det kan spara mycket pengar och lidande.