Johan vill verka för goda förutsättningar för god läkemedelsbehandling i sjukvården

Övergripande medicinskt perspektiv

Johan Lönnbros forskning kretsar huvudsakligen kring hur vi utvärderar och mäter kvalitet på läkemedelsbehandling samt vad vi kan göra för att förbättra förutsättningarna för god kvalitet. En viktig aspekt av detta är att det behövs ett övergripande medicinskt perspektiv. Johan menar att detta tyvärr ofta kommer i skymundan inom forskningsfältet.

Han ser det som centralt att komma ihåg att varje patient är en individ med egna förutsättningar. Därför fungerar det inte att bara följa generella algoritmer eller riktlinjer.

Bild

– Ingen patient är ett genomsnitt. Att behandla patienter med läkemedel på ett bra och säkert sätt handlar om att se just detta, att utifrån en kombination av medicinsk kunskap och erfarenhet integrera diagnostik och behandling. Detta är komplext och kräver lång erfarenhet och djup kunskap. Därför är också en naturlig väg till förbättring att utarbeta och utvärdera metoder för att göra läkare mer trygga i denna kärna av yrkesrollen, säger Johan Lönnbro som idag arbetar på medicinsk akutvårdsavdelning, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Vill skärpa metoder och förbättra utbildningen

Att behandla äldre, ofta multisjuka, patienter är särskilt komplext. Johan berättar att det har gjorts stora mängder studier inom ämnet under de senaste decennierna, och att indikatorer eller kriterier för god eller dålig läkemedelsbehandling har kommit att spela en stor roll

– Dessvärre används ofta förenklade metoder i försök att utvärdera interventioner och för att beskriva kvalitet, till exempel i termer som ”potentiellt olämplig behandling”, eller ”potentiellt saknad behandling” vid olika tillstånd, säger Johan och fortsätter:

–  Vi behöver fortsätta arbetet med att förbättra utbildningen inom farmakoterapi för läkare, samt skärpa de metoder vi använder för att utvärdera om läkemedelsbehandlingen är bra eller dålig. Här finns mycket att göra för att se till att vi alla pratar samma språk och för att undvika att kostsamma satsningar utan visad patientnytta används inom sjukvården.

Avhandlingsarbete i ett svårnavigerat forskningsfält

När Johan började sin doktorandutbildning tyckte han att det mesta kändes nytt och utmanande. Så här i efterhand kan han se att det var en stor utmaning att få grepp om forskningsfältet i sig. Han upplevde att det var ett stort och svårnavigerat område:

–  Att skriva avhandlingen var förmodligen därför den viktigaste uppgiften under min doktorandtid. Då kunde jag skapa struktur och hitta en röd tråd i arbetet.

En annan viktig del av forskarutbildningen var den formaliserade litteraturstudie som Johan gjorde i slutet av doktorandtiden. Där analyserade han hur begreppet läkemedelsorsakade inläggningar används i litteraturen och det som från början lät enkelt och självklart visade sig inte alls vara det. Johan berättar hur hans bild av forskningsämnet förändrades kontinuerligt under doktorandtiden. Mot slutet kunde han se på det han gjort tidigt under forskarutbildningen med helt nya ögon:

Jag lärde mig att forskning handlar mycket om det – att se nya saker och förändras med ökad kunskap

Forskningen fortsätter

Just nu kombinerar Johan kliniskt arbete med forskning och några andra uppdrag. I ett av forskningsprojekten bedömer han, tillsammans med kollegan Lina Holmqvist, läkemedelsbehandlingen hos 600 patienter som lagts in oplanerat på sjukhus. De tittar på behandlingens kvalitet på individnivå, samt om och i så fall till vilken grad, läkemedel har orsakat inläggningen på sjukhus.

–  Om det går att förhindra läkemedelsorsakad inläggning, vad ska vi i så fall fokusera på? Det vill vi studera vidare, säger Johan, och lägger till:

- I grund och botten handlar ju läkemedelsbehandling om att göra nytta för patienten. Detta är lätt att glömma bort i det stora flödet av publikationer inom området som endast fokuserar på riskerna. Det är lätt att notera en blödning hos en patient som behandlas med blodförtunnande läkemedel, men svårare att notera den hjärtinfarkt eller stroke som aldrig inträffade eftersom patienten hade fått just blodförtunnande behandling. Jag vill gärna lyfta fram balansgången mellan nytta och risk, något varje behandlande läkare dagligen brottas med i varje enskilt patientfall.

Johan vill gärna fortsätta med forskningen och hitta sin egen väg framåt. Han ser att det finns stora utmaningar inom området.

–  Det känns naturligt att även framöver kombinera kliniken och forskningen – att använda vetenskapliga metoder för att utvärdera och utveckla vårt sätt att arbeta med läkemedelsbehandling i den kliniska vardagen.

Hur känns det att prisas för Årets avhandling vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi?

–  Det känns fantastiskt roligt att få uppskattning för det arbete jag, tillsammans med mina forskarkollegor, har lagt ner, men även att ämnet som sådant får uppmärksamhet. Det ger mig också ytterligare motivation för min fortsatta forskning.

TEXT & FOTO: JOSEFIN BERGENHOLTZ