Pepper, den sociala roboten med stora ögon och ett leende ansikte, anlände till institutionen inte långt efter Ilaria Torre själv förra året. Den har precis deltagit i ett experiment som undersöker hur människor och robotar rör sig runt varandra i ett trångt utrymme, en del av Ilaria Torres senaste forskningsprojekt. Ilaria Torre studerar de sociala sätt som människor interagerar med robotar på, och ett trångt gemensamt utrymme skapar en situation som styrs av sociala normer. Människor håller ett visst avstånd, går inte in i varandra och rör sig snabbare med ett stressat ansiktsuttryck när de har bråttom, och robotar behöver följa samma sociala regler för att kunna samexistera med människor i samhället, förklarar Ilaria Torre.
– En robot kan behöva befinna sig i den här typen av utrymme för att t.ex. göra en leverans eller städa golvet, men robotar har inte tillgång till ansiktsuttryck, kroppsspråk eller möjlighet att ändra fart på samma sätt som människor. I den här miljön behöver vi hitta en intuitiv signal från roboten som får människor att förstå att roboten exempelvis har bråttom.
Motverka stereotyper med könsneutrala röster
Med en bakgrund inom lingvistik och fonetik är Ilaria Torre framför allt intresserad av kommunikation, språk och tal. Detta inbegriper såväl icke-verbal kommunikation, som i experimentet med det trånga utrymmet, som verbal kommunikation, alltså hur roboten pratar.
– En röst har stor betydelse för hur vi uppfattar individen. Eftersom robotar inte begränsas av biologi som människor, och eftersom tekniken drastiskt förändrat kvaliteten på de röster vi kan skapa, så har vi en unik möjlighet att designa passande röster för robotar, säger Ilaria Torre.
Men, fortsätter hon, med den möjligheten följer också ett stort ansvar att inte reproducera stereotyper.
– För några år sedan diskuterades det om Siri och Alexas förvalda kvinnliga röster riskerade att associera ”betjänande uppgifter” med kvinnlighet, särskilt bland barn som växer upp med dessa verktyg. De flesta robotar kommer ha den typen av uppgifter och därför vill vi vara försiktiga med att inte förstärka dessa stereotyper.
Ett av Ilaria Torres experiment visade att det framför allt är rösten som styr vilket kön en människa tillskriver en robot. I experimentet fick deltagarna se robotar med traditionellt maskulin eller traditionellt feminin form och svara på vilket kön man uppfattade att roboten hade. Deltagarna var mer benägna att könsbestämma roboten om den också hade en manlig eller kvinnlig röst. När samma robot hade en könsneutral röst minskade könsbestämmningen. En del av Ilaria Torres forskning handlar nu om att skapa nya könsneutrala röster, för att sedan kunna studera hur dessa röster påverkar stereotypa föreställningar.
– Problemet är inte att roboten könas, problemet är stereotyperna som reproduceras. Om robotar blir mindre könskodade kan det förhoppningsvis bidra till mindre könsstereotyper i framtiden, säger hon.
Dilemmat med den människolika roboten
Historiskt har robotar skapats för att likna människor, just för att människor ska kunna veta hur man ska interagera med dem. Men i vissa fall har detta lett till ”för” människolika robotar.
– Det är därifrån termen ”uncanny valley” kommer. När du stöter på något människolikt som inte har alla mänskliga drag upplevs det som obekvämt och läskigt, säger Ilaria Torre.
Ett annat problem med allt för människolika robotar är att förväntningarna på vad roboten kan göra blir för höga, fortsätter Ilaria Torre. Ett sådant exempel är roboten Pepper. Den har ögon vilket gör att man antar att den kan se. Den har en mun vilket får en att anta att den kan tala. Men den har också fingrar utan att kunna greppa.
– När en robot inte kan uppfylla dessa förväntningar så minskar förtroendet och viljan att interagera.
För Ilaria Torre är det viktigt att skapa robotar som är pålitliga och levererar vad de lovar. Hon tror att sociala robotar kan hjälpa människor och därför vill hon också introducera robotar i delar av samhället där de ännu inte används.
– De flesta människor kan förmodligen se fördelarna med att använda robotar för uppgifter som människor inte kan utföra, som precisa repetitioner, tunga lyft eller arbete i farliga mijlöer. Men det finns många fördelar med att använda robotar i sociala situationer. Studier har exempelvis visat att människor med stigmatiserade tillstånd eller sjukdomar är mer benägna att beskriva sina symptom för en robot än för en läkare. Ett annat exempel är robotar i skolan, barn lär sig bra genom att förklara för någon annan, vilket passar utmärkt att göra med en robot.
Skapar förtroende för robotar
Ilaria Torres robot Pepper bor i Kuggen på campus Lindholmen och de flesta som passerar den kommenterar att den är söt. Detta är inte en slump, en robots utseende är en av de faktorer som påverkar människors förtroende, förklarar Ilaria Torre. Design, röst och beteende är faktorer som forskarna kan påverka för att få människor att lita på roboten. Människorelaterade faktorer, såsom inställning till robotar, är svårare att ändra på.
– Det finns en åldersskillnad där äldre tenderar att vara mer tveksamma till robotar. Det finns också en del kulturella skillnader, i Japan t.ex. är robotar mycket mer accepterade vilka delvis kan bero på hur robotar porträtteras i deras populärkultur. Robotar i västerländsk populärkultur framställs oftast som skurkar, säger Ilaria Torre.
Det är viktigt att komma ihåg att robotar bara är verktyg, fortsätter hon, och att de risker de utgör beror på vem som står bakom dem. Forskare kan minimera dessa risker genom transparens och ansvarstagande.
– De flesta robotar kommer snart att drivas av AI och då blir det viktigt med korrekt design. Vi behöver vara transparanta med vad roboten kan och inte kan göra. Vi behöver också involvera människor i designprocessen för att de ska lära sig om robotarna och förhoppningsvis förstå deras begränsningar. Slutligen, för att vi ska kunna lita på robotarna behöver vi se till att en robot som begår ett misstag erkänner det och ber om ursäkt, säger Ilaria Torre.
