Karin Ludwigs: Ny kunskap om diagnostisering av benartärsjukdom
Kronisk benartärsjukdom innebär att blodflödet till benen minskas eller stoppas. Det leder i värsta fall till amputation. Karin Ludwigs avhandling kan bidra till en mer enhetlig diagnostisering och förbättrad behandling av benartärsjukdom.
KARIN LUDWIGS
Disputation: 8 november 2024 (klicka för mer info)
Doktorsavhandling: Prognostic factors for lower limb revascularization outcomes
Ämnesområde: Radiologi och bildbehandling
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Kronisk benartärsjukdom är en allvarlig sjukdom där blodkärlen i benen blir förträngda eller blockerade. Bakomliggande orsak är oftast ateroskleros (åderförkalkning) där artärerna blir trånga och stela på grund av att fett och kalk bildar plack på insidan av kärlväggarna. Patienter med benartärsjukdom har hög risk för bland annat hjärtinfarkt och stroke.
Den mest avancerade formen av benartärsjukdom är så kallad kritisk ischemi (CLTI). Typiska symptom är vilovärk, svårläkta sår och död vävnad (gangrän). Patienter med CLTI löper stor risk för benamputation.
Kritisk ischemi behandlas ofta med revaskularisering, som syftar till att återställa blodflödet. Då öppnas det stängda eller kraftigt förträngda partiet av pulsådern genom att antingen rensas lokalt eller förbikopplas (vid öppen operation, ofta med så kallad bypass) eller att kärlet vidgas från insidan med ballong, med åtkomst till kärlet via en arbetsport i ljumsken (endovaskulär teknik).
Jämförde bildgranskares bedömningar
Det finns flera klassifikationer för bedömning av svårighetsgrad av förträngningar och stopp i underbenet. Graden av artärsjuklighet bedöms utifrån bilder tagna med både magnetresonansangiografi före åtgärd eller digital subtraktionsangiografi under själva endovaskulära revaskulariseringen.
– De här klassifikationerna är viktiga inom forskningen för att få jämförbara grupper och för att kunna välja rätt behandlingsmetod till patienten. Min avhandling undersöker samstämmigheten i bedömningen av graden av artärsjuklighet. Dels mellan olika bildgranskare, dels mellan två olika tillfällen med samma bildgranskare. Utöver det har vi också undersökt om graden av artärsjuklighet enligt klassifikationerna kan förutse risken för framtida amputation, säger Karin Ludwigs, som är doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper och kärlkirurg på Hallands sjukhus i Halmstad.
Gick igenom 28 000 patienter
En annan del av hennes forskning handlar om att beskriva hur många patienter som efter revaskularisering drabbas av en så kallad större negativ händelse i benet (major adverse limb event, MALE) som inkluderar händelse med akut ischemi, amputation eller reoperation.
– Detta finns rapporterat i tidigare studier men aldrig tidigare i en komplett kohort av behandlade patienter. Vi gick igenom alla 28 000 patienter som revaskulariserats i Sverige 2008-2016. Vi ser att det är betydligt vanligare med dessa komplikationer än man tidigare trott. Beroende på vilken definition man använder sig av är det 21-47 procent av patienterna som behandlas för CLTI som genomgår en MALE inom ett år efter revaskularisering. Det är därför också viktigt att komma överens om vilken definition av MALE som ska användas i framtiden, för att underlätta jämförelser mellan studier.
Klassifikationer behöver förbättras
Vilka är de viktigaste forskningsresultaten och vilken praktisk nytta kan de ge?
– Dagens anatomiska klassifikationer av benartärsjukdom i underbenen är inte problemfria, och graden av artärsjuklighet tycks inte spela stor roll för framtida amputationsrisk efter en revaskularisering. Det finns andra faktorer som troligen har större betydelse för utfallet, som exempelvis utflöde av kärlen på foten och klinisk sjukdomsgrad (symptom och sårutbredning), ischemigrad (hur allvarligt blodflödet till benet har minskat) och eventuell infektion, säger Karin Ludwigs, och fortsätter:
– Ett annat viktigt fynd är hur vanligt det är med MALE efter revaskularisering. Den kunskapen kan leda till mer underbyggda beslut och bättre information till patienter som planeras för sådana ingrepp.
Roligt att visualisera forskningsresultat
Vad har varit roligt och givande med doktorandprojektet?
– Det har varit roligt att driva ett projekt framåt under lång tid. Det leder till sidospår och slutresultatet blir inte alltid så som man förväntade sig från början. Jag har tyckt det varit extra roligt att göra tydliga förenklande tabeller och figurer till våra resultat. Jag har lärt mig mycket inom området som hjälper mig och mina patienter i den kliniska vardagen.
Och vad har varit svårt och utmanande?
– Några gånger har jag väntat länge på registerdata eller fastnat i avtalsskrivande kring GDPR. Sådant fördröjde projektet och förhöjde min frustration. Det svåra men också utvecklande med den här sortens projekt är att avgränsa. Vilka variabler ska tas med och varför? Vilka resultat är mest spännande? Vilka resultat ska vi lyfta fram, och på vilket sätt?
Text: Jakob Lundberg