Länkstig

Kerstin Petersson: Träning mot sväljsvårigheter efter strålbehandling

Publicerad

Sväljsvårigheter är en vanlig komplikation efter strålbehandling för huvud- och halscancer. För vissa blir problemen kroniska och påverkar livskvaliteten. Kerstin Petersson har undersökt effekten av olika träningsmetoder för att motverka gap- och sväljsvårigheter.

Bild
Kerstin Petersson är logoped vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.

KERSTIN PETERSSON
Disputation: 24 januari 2025 (klicka för mer info)
Doktorsavhandling: Radiation induced dysphagia: intervention and assessment tools in head and neck cancer
Ämnesområde: Oto-rhino-laryngologi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper

En stor andel av patienterna som strålbehandlas för huvud- och halscancer får sväljsvårigheter i någon utsträckning under och efter behandling. Det är också vanligt att gapförmågan inskränks.

För de som får kroniska besvär kan det vara svårt att äta och att få i sig tillräckligt med näring. En del får också besvär med att delar av mat och dryck kommer in i luftvägen, vilket kan leda till lunginflammation.

Avhandlingens omslagsbild. Ett öga med svalget avbildat i iris och pupill. Illustration av Gunilla Hagström.

Nya metoder behövs

Kerstin Peterssons avhandling fokuserar på både förebyggande och rehabiliterande insatser för dessa patienter.

– Vi såg att halsmuskelstärkande träning enligt Shakers metod inte hade någon effekt för patienter med kroniska sväljsvårigheter efter strålbehandling. Det visar att vi behöver fortsätta utveckla metoder för att bättre kunna hjälpa dessa patienter, säger Kerstin Petersson, som är logoped vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.

Möjlig effekt av preventiv träning

En annan studie undersökte om svälj- och gapträning under strålbehandlingen kunde motverka besvären. De patienter som tränade mest under behandlingen uppnådde bättre resultat, särskilt i sväljfunktionen, men resultaten var inte statistiskt säkerställda en månad efter behandlingen.

I doktorandprojektet skapades också en svensk version av ett protokoll för att bedöma sväljfunktion via endoskopi (undersökning med endoskop, som är ett smalt instrument med en kamera och en ljuskälla som gör det möjligt att studera svalget och övre luftvägen på en skärm). Det översatta protokollet validerades.

– Översättningen är tillförlitlig och kan bidra till forskningsområdet genom att erbjuda en standardiserad utvärdering av sväljfunktion som är specifikt utvecklad för huvud- och halscancerpatienter, säger Kerstin Petersson.

Figur från avhandlingen. Illustration av resultat av den rehabiliterande sväljövningen, kontrollgruppen i lila och interventionsgruppen i gult.
Resultat av den förebyggande gap- och sväljträningen, kontrollgruppen i lila, interventionsgruppen i gult, i starkare gul den grupp av interventionsgruppen som följt ≥75% av träningsprotokollet. Illustrationer av Gunilla Hagström.

”Mycket har varit roligt”

Vad har varit mest givande med projektet?
– Mycket har varit roligt med att vara doktorand. Att få tillfälle att grotta ner sig i ett forskningsområde, att få mer kunskap inom det område jag arbetar kliniskt och engagemanget hos deltagarna i studierna.

Och det svåraste?
– Största utmaningen har varit att många mår mycket dåligt under strålbehandlingsperioden, vilket gjort det påfrestande för en del att utföra interventionen. Det gör det svårare att utvärdera träningen.

Text: Jakob Lundberg